1 Johannesbrevet
Inledning
Introduktion:Brevet har många kontraster som ljus och mörker, kärlek och hat, sanning och lögn, Gud och världen, Guds barn och djävulens barn. Huvudanledningen till brevet är att ge frälsningsvisshet, se 1 Joh 5:13. Det har också flera praktiska test för att validera tron, först och främst sin egen, men även för att kunna avgöra om någon är en motståndare till Kristus, eller för att använda Johannes ordval, om någon är anti-krist.
De tre huvudområdena gäller doktrin, hjärta och livsstil. En sann kristen tror att Jesus var både Gud och människa, har en kärlek till andra kristna och vill följa Guds bud, se 1 Joh 5:1-5. Det finns många likheter med Johannesevangeliet. Det kan t.o.m. vara en förklaring och kommentar till Johannesevangeliet som skrivs för att bemöta falska lärare, se 1 Joh 2:26. Dessa kan ha använt hans evangelium och fört in gnostiska tankar om att allt materiellt är ont och att varje människa kan finna Gud inom sig själv. De fyra första verserna är snarlika inledningen till Johannesevangeliet, och betonar att Jesus verkligen blev en människa.
Struktur: Brevet har inte någon vanlig inledning med avsändare och mottagare. Det kan bero på att någon personlig representant för aposteln haft brevet med sig eller att det sänts tillsammans med en följeskrivelse, som kan ha sett ut ungefär som Andra eller Tredje Johannesbrevet. Det kan rent utav vara så att något av dessa följde med detta brev. Det finns en tydlig inledning och avslutning. Ordet ”budskap”, grekiska ”angelia”, används bara två gånger och kan dela upp brevet i två huvudsektioner - Gud är ljus och Gud är kärlek:
1. Inledning, 1:1-4.
2. Gud är ljus, 1:5-3:10.
3. Gud är kärlek, 3:11-17.
4. Sammanfattning, 3:18-21.
Kring dessa två startpunkter finns flera koniska, cirkulära resonemang som hakar i varandra. Återkommande teman och nyckelord är ljus, kärlek, förbli och sanning. Ofta upprepas orden eller en grammatisk konstruktion tre gånger. Dessa markörer bildar naturliga avsnitt på 1-3 verser. I slutet på dessa avsnitt introduceras ofta ett ord eller tema som sedan utvecklas i nästa stycke.
Skrivet: Omkring år 85-90 e.Kr.
Till: Nästa generationer troende, Johannes skriver som en andlig far till sina barn, troende i städerna runt Efesos i Mindre Asien, se 1 Joh 2:1; 2:12-14.
Från: Troligtvis Efesos.
Författare: Johannes, en av de tolv apostlarna.
1
Inledning
[Första Johannesbrevet har inte den traditionella öppningen med avsändare, mottagare och hälsningsfras som de flesta andra brev i Nya testamentet. De första fyra verserna är en enda lång mening i grekiskan och har en komplex struktur som centrerar kring att Jesus är Ordet som ger liv och är evigt.]
Det som existerade från begynnelsen [ 1 Mos 1:1; Joh 1:1] ...
Det som vi har hört (och som fortfarande ljuder i våra öron) ...
Det som vi har sett med våra egna ögon (och de bilder som fortfarande finns kvar på våra näthinnor) ...
Det som vi har betraktat (noga studerat) och rört med våra händer ...
[Det som vi - jag, Johannes, och alla apostlarna personligen - har hört, sett, betraktat och rört vid är:]
Ordet, som ger livet!
[Jesus förknippas med Ordet, grekiska ”logos”, som ett Guds sändebud för att kommunicera med mänskligheten. Det finns tre grekiska ord som alla översätts till liv i svenskan: bios, psuche och zoe. Ordet biologi kommer från ”bios” och har att göra med vårt fysiska liv, se 2:16 där det syftar på detta ”livets” goda. Ordet psykologi kommer från ”psuche” och syftar ofta på vårt inre själsliv, se Matt 16:25. Det tredje ordet, ”zoe”, som används här, beskriver Guds eviga liv. Livet är i bestämd form - Jesus är det eviga livets Ord, se Joh 6:68. Han både är och ger Guds överflödande liv. Nu följer en förklaring av livet:]
 
Livet blev synligt (uppenbarades) ...
Vi såg (prövade) det [vi var ögonvittnen] ...
Vi vittnar om det ...
Vi förkunnar (rapporterar, kungör) det för er ...
Livet, det eviga!
 
Han var hos (umgicks med, hade en nära relation med) Fadern,
och blev synlig (uppenbarades) för oss.
 
Det vi [apostlar] sett (prövat) och hört rapporterar (förkunnar, berättar) vi för er,
så att ni också kan välja att vara med i vår gemenskap
[vara delaktiga i vår förstahandsupplevelse av Jesu liv].
Vår gemenskap är med Fadern
och med hans Son Jesus Kristus (Messias, den Smorde).
Vi skriver nu detta [inledningen och hela brevet]
så att vår [både vår och er] glädje ska vara helt fullkomlig (fulländad).
[Detta är den första av totalt fyra konkreta anledningar till varför Johannes skriver brevet. Den första och sista anledningen är glädje och frälsningsvisshet, se 5:13. Centralt, i mitten, finns två förmaningar att inte synda och inte bli vilseledd, se 2:1 och 2:26.]
GUD ÄR LJUS (1:5-3:10)
Detta är budskapet (proklamationen, den apostoliska undervisningen) som vi [själva] har hört från honom, och nu förkunnar (berättar) för er:
Att Gud är ljus,
och i honom finns inget mörker,
nej inte på något sätt.
 
Synd, sanning och Jesu försoning
[Nu följer tre fraser som alla börjar med ”om vi säger”, se vers 6, 8, 10. Varje påstående följs av en antites som börjar med ”men om”, se vers 1:7, 1:9, 2:1b. Det finns också en fin rytm där avslutningen av en punkt leder in i nästa genom att upprepa ett ord eller en tanke.]
Om vi säger att vi har gemenskap (delaktighet, en levande relation) med honom men vandrar (lever) i mörkret,
då ljuger vi och handlar inte efter (lever och praktiserar vi inte) sanningen.
Men om vi väljer att vandra i ljuset,
på samma sätt som han är i ljuset
då har vi gemenskap (är vi delaktiga, umgås vi och har en levande relation) med varandra,
och blodet från Jesus, hans Son,
renar oss gång på gång från all synd.
 
Om vi säger att vi inte har någon synd [synd i singular, om vi inte erkänner att vi är av mänsklig natur och är syndare]
då går vi vilse (leder vi oss själva bort från vägen, bedrar vi oss själva),
och sanningen är inte i oss.
Men om vi väljer att ständigt erkänna våra felsteg (bekänna våra synder) [synder i plural, alla fel som vi gör],
så är han trogen [sin egen natur och sina löften] och rättfärdig
så att han väljer att gång på gång förlåta och rena oss från all orättfärdighet (överträdelser av Guds lag).
 
10 Om vi säger att vi inte har syndat,
då gör vi honom till en lögnare,
och hans ord är inte i oss.