1 Vi vill berätta för er, syskon (bröder och systrar i tron), vilken nåd (kraft, favör) Gud har gett församlingarna [här] i Makedonien [där Paulus befinner sig när han skriver detta brev].

[Första gången Paulus hade kommit till Makedonien, i nuvarande norra Grekland, var under hans andra missionsresa, se Apg 16:12-17:14. Han tar församlingarna i städerna Filippi, Tessalonike och Berea som goda exempel på generösa givande församlingar. Paulus tänkte nog speciellt på församlingen i Filippi, se Fil 4:15-16.]

2 Trots deras många hårda prövningar har ändå deras översvallande glädje och deras djupa fattigdom gjort dem överflödande rika på uppriktig hängivenhet. 3 Jag kan personligen intyga att de har gett efter sin förmåga, ja, över sin förmåga, och det helt frivilligt (spontant helt på eget initiativ).

7 På samma sätt som ni överflödar,

[Paulus ger räknar upp sex gåvor uppdelade i två grupper om tre:

tro, tal, kunskap;

hängivenhet, kärlek, nåd.

Varje grupp börjar med det grekiska ordet ”pas” som översätts ”i all” eller ”med all”.]

8 Detta säger jag inte som en befallning, utan för att pröva äktheten i er kärlek (som är osjälvisk och utgivande) när andra visar en sådan iver.

9 Ni känner (har själva erfarit) vår Herres, Jesu den Smordes (Kristi), nåd (oförtjänta favör, gåva, kraft och välsignelse):

Han som var rik,

för att ni skulle bli rika

10  [Församlingen i Jerusalem led hungersnöd. De kristna i Korint hade påbörjat en insamling, men falska lärare hade anklagat Paulus för att inte vara ärlig med pengar, se 2 Kor 7:2, så insamlingen kom av sig. När Paulus nu tar upp detta i sitt brev är han noga med att inte ge en ”befallning”. I stället uppmanar han dem i denna sak och ger dem ett ”råd”, så de kan ge av glädje utan olust eller av tvång, se 2 Kor 9:7.]

I fjol var ni de första som ville göra någonting och ni påbörjade insamlingen [till församlingen i Jerusalem]. 11 Fullfölj nu det ni påbörjat, så att er entusiastiska start motsvarar och överensstämmer med er förmåga (den kapacitet ni har).

12 För om viljan (ivern, beslutsamheten) finns, så är gåvan välkommen (accepterad) utifrån de tillgångar någon har, inte utifrån vad han inte har.

[Paulus uppmanar till den generella principen om proportionellt givande; samtidigt prisar han makedonierna som offrat och gett över sin förmåga.]

13 För det är inte tänkt att andra ska bli lättade [från sitt ansvar] och ni ska bli tyngda (bli pressade, få svårigheter) utan att det ska bli jämvikt. 14 Just nu kommer ert överflöd att möta deras behov, en annan gång kommer deras överflöd att möta ert behov. På så sätt sker en utjämning, 15 för det står skrivet:

”Den som samlade mycket [manna] fick ingenting över,

16 Vi tackar Gud som har väckt samma iver (entusiasm) för er i Titus hjärta. 17 Han lyssnade till vår maning och blev så ivrig att han av egen fri vilja gav sig i väg till er.

[Titus som var en grek från Antiokia i Syrien hade rest tillsammans med Paulus och Barnabas, se Gal 2:1-3. Han har nyss kommit från Korint och mötte Paulus med goda nyheter, se 2 Kor 7:13. Han är nu på väg tillbaka till Korint och är troligen också den som tar med sig detta brev. Titus är den som har huvudansvaret för insamlingen, tillsammans med honom reser också två bröder. Den förste kallas ”en broder” och den andre ”vår broder”. Det antyder att den förste kom från en annan region, medan den andre var känd för de troende i Makedonien där Paulus befann sig när han skrev detta brev. Paulus uttalande i 2 Kor 9:4 antyder att ingen av dessa bröder var från Makedonien. Att de inte namnges kan vara för att skydda deras identitet och förhindra onödiga risker för rån. Breven lästes högt och utomstående hörde detta, se 1 Kor 14:23.]

18 Tillsammans med honom har vi sänt den broder som får beröm i alla församlingarna för sitt arbete i evangeliets tjänst. [Han var en välkänd evangelist.] 19 Och inte bara det, han är också vald av församlingarna till att följa med oss på resan med gåvan som vi förmedlar till Herrens ära och som bevis på vår goda vilja. [De som reste med Paulus var Lukas, Sopater, Aristarchus, Secundus, Gaius, Timoteus, Tychikus, Trofimus, se Apg 20:4. Det är troligt att den onämnda brodern är någon av dessa.] 20 Så undviker vi att någon kritiserar oss för hur vi förmedlar den frikostiga gåvan. 21 Vi är nämligen noga med att göra det som är rätt, inte bara inför Herren utan också inför människor.

22 Tillsammans med dem har vi sänt vår broder [den tredje personen som följer med Titus tillbaka till Korint, kanske Tychikus]. Han har ofta och på många sätt prövats och funnits hängiven, särskilt nu eftersom han har så stort förtroende för er.

23 När det gäller Titus [om det finns några frågor kring honom], så är han min vän och medarbetare i arbetet för er. Vad det gäller bröderna [om det är några frågor kring de två bröderna], så är de församlingarnas sändebud (apostlar, ambassadörer) till den Smordes (Kristi) ära (som gör Jesus känd, reflekterar honom, se även 2:15).

[De två bröderna som reser med Titus finns med som trovärdiga vittnen. Det finns en transparens och öppenhet med de insamlade medlen, så att allt går rätt till.]

24 Ge dem nu inför församlingarna bevis på er kärlek och på att vi hade rätt när vi berömde er inför dem.