2 Petrusbrevet
Inledning
Introduktion: Petrus visste att hans utträde ur den här världen var nära, se 2 Pet 1:14-15. Detta är Petrus andliga testamente. Ordet kunskap används ofta i detta brev, och syftar inte bara på en ren intellektuell kunskap utan också på en personlig relation med Jesus. Petrus uppmanar till att låta tron bli synlig i den troendes liv. Han varnar för falska lärare som argumenterar för ett liv i lössläppthet (2 Pet 2:1-3). Han förutsäger också att hånfulla människor kommer ifrågasätta Jesu återkomst (2 Pet 3:3-4). Botemedlet mot falska läror är sanningen i Guds ord, se 2 Pet 1:4, 19-21; 3:1-2, 14-16. Brevet betonar hela Bibeln, både Gamla och Nya testamentet. Det är intressant att Petrus också refererar till Paulus brev, se 2 Pet 3:15-16.
Struktur:
1. Att känna Jesus personligen, kapitel 1.
2. Falska lärare, kapitel 2.
3. Jesu återkomst, kapitel 3.
Skrivet: Omkring år 64-65 e.Kr.
Till: Alla troende, se 2 Pet 2:1. Att detta är ”det andra brevet”, se 2 Pet 3:1, indikerar att det kan ha skickats till samma mottagare som det första brevet: kristna i nuvarande norra Turkiet, regionerna Pontus, Galatien, Kappadokien, Asien och Bithynien, se 1 Pet 1:1.
Från: Troligtvis Rom.
Författare: Petrus, en av de tolv apostlarna.
Petrus var fiskaren från Galileen som blev en människofiskare. Han hette Simon men Jesus gav honom ett nytt namn – Petrus, som betyder sten, se Joh 1:42. Petrus blev en liten sten på klippan Jesus. I evangelierna framträder han som den ledande bland lärjungarna och var ofta den som tog till orda. Han förnekade Jesus tre gånger men blev upprättad. På pingstdagen predikar han frimodigt och 3 000 kommer till tro på Jesus, många av dem är mottagare av detta brev, se områdena i Apg 2:8-10 och 1 Pet 1:1. Han var gift och hans hustru följde med på hans resor, se 1 Kor 9:5. Enligt traditionen dog han martyrdöden i Rom under kejsar Neros förföljelse. Den första referensen till hans död finns redan i Joh 21:18. Biskop Clemens av Rom nämner om Petrus martyrdöd i sitt brev till Korint (95 e.Kr.). I den apokryfiska texten ”Petrus gärningar” från 180-190 e.Kr. beskrivs Petrus önskan om att bli korsfäst upp och ner.
1
Hälsning
1 [Från] Simeon (Symeon) [Simon] Petrus, Jesu den Smordes (Messias, Kristi)
tjänare (slav, livegen – gr. doulos) och apostel (sändebud, ambassadör).
[Petrus använder inte den vanliga grekiska formen ”Simon” för att presentera sig, utan ”Simeon”, som ligger närmare namnets hebreiska ursprung. I sitt första brev skriver han bara Petrus, se 1 Pet 1:1, som var namnet Jesus gav honom, se Joh 1:42. Genom att ta med båda dessa namn (och även kalla sig tjänare) visar han på den förvandling som skett i hans liv.]
Till dem som genom (i) vår Guds och Frälsares – Jesu den Smordes (Messias, Kristi) –
rättfärdighet har tagit emot en [precis] lika dyrbar tro som vi.
2 Må nåd (favör) och frid (fullständig harmoni)
vara över er i överflöd (multipliceras, förökas),
genom (i) kunskapen [som är specifik och baserad på personlig erfarenhet] om Gud och Jesus, vår Herre.
Var uthålliga och väx i tron
Gud har gett oss allt vi behöver
[Efter inledningen följer ofta en tacksägelsebön i de nytestamentliga breven. Så är dock inte fallet här (eller i Judas brev). Vers 3-11 innehåller ändå flera liknande element som tacksägelsen i 2 Tim 1:3-7. Det första ordet i vers 3, gr. hos markerar samband och översätts ”alltså”. Nu beskrivs fördelarna med denna dyrbara tro som vi fått ta emot genom Jesu rättfärdighet, se vers 1. Den grammatiska konstruktionen pekar även fram mot vers 5-7.]
3 Alltså har hans gudomliga kraft gett (skänkt) oss allt [vi behöver] för liv och gudsfruktan [dvs. allt som leder till ett överflödande liv i helig vördnad och hängivenhet för Gud] genom kunskapen om [den specifika personliga erfarenheten av] denne som har kallat oss till sin egen ära (härlighet) och godhet (ärbarhet, dygd, kraft, renhet; höga moraliska standard). 4 Genom dem [ära och helighet] har han gett oss enormt stora och dyrbara löften, så att ni genom [att ta till sig dem och agera efter] dem kan få del av Guds natur, efter att ha flytt från det fördärv (förgängelse, ruttenhet) som finns i världen på grund av det onda begäret (längtan efter det förbjudna).
Lev ut tron
5 Men också av just denna anledning [tack vare löftena och relationen med Jesus som ger ära och helighet, se vers 3-4], då ni [samtidigt] gjort allt ni kan [med all iver ansträngt er till det yttersta]:
Förse er tro med (ge riklig näring till er förtröstan genom; klä er trofasthet i)
godhet(dygd) [hög moral vars karaktär visar sig i praktisk handling] –
genom (i) godheten [utvecklas ju]
kunskap[den personliga erfarenheten av Jesus],
6 genom (i) kunskapen [som kommer i en levande relation med Jesus utvecklas sedan]
självbehärskning(självkontroll),
genom (i) självbehärskningen [utvecklas]
uthållighet(ståndaktighet) [så att ni kan stå fasta och stanna kvar även under prövningar],
genom (i) [utövandet av] uthålligheten [utvecklas]
gudsfruktan(fromhet) [ett liv i helgelse som behagar Gud],
7 genom gudsfruktan [i den levande relationen med Gud utvecklas]
syskonkärlek[gr. philadelphia – broderskärleken som består av tillgiven vänskap, se Rom 12:10; 1 Pet 3:8],
genom (i) syskonkärleken [utvecklas till sist osjälvisk och utgivande]
kärlek(gr. agape) [till alla människor].
8 För när ni har (redan äger) [alla] dessa [sju kvaliteter – dvs. hög moralisk standard, kunskap, självkontroll, uthållighet, gudsfruktan, syskonkärlek och kärlek] och de [ständigt] växer (förökas), så gör (ställer) det er varken [förhindrar det er att ni blir] overksamma eller utan frukt i kunskapen om [i strävan att personligen lära känna] vår Herre Jesus den Smorde (Messias, Kristus). 9 För den som saknar dessa [vem det än är som inte alltid har dessa kvaliteter närvarande] är blind, han är [ständigt andligt] närsynt [han ser bara det jordiska som är nära honom, inte det himmelska perspektivet] då han har glömt att han blev renad (ordagrant: fick tag på glömskan om reningen) från sina tidigare (gamla) synder.
10 Därför, mina syskon (bröder och systrar i tron), gör ert yttersta för att befästa er kallelse och utkorelse. [Kallelsen äger rum när vi tar emot Jesus, medan utkorelsen skedde innan världen skapades. Båda två utgår från Gud och har sin källa i honom, men den troende bekräftar dem genom att växa, och Andens frukt (Gal 5:22-23) ger påtagliga bevis för det nya livet.] För om ni gör det ska ni aldrig, nej aldrig någonsin, falla. 11 På det sättet ska ni rikligen få allt ni behöver för ert intåg (er ankomst) till vår Herre och Frälsare Jesu den Smordes (Kristi) eviga rike.
En påminnelse
[Tre gånger i följande verser talar Petrus om att komma ihåg andliga sanningar. Drygt trettio år tidigare hade Jesus förutsagt att Petrus skulle dö martyrdöden, se Joh 21:18-19. Petrus visste att stunden för hans uppbrott var nära, se vers 14.]
12 Därför tänker jag ständigt påminna er om detta, trots att ni redan vet det och är befästa i den sanning som ni har. 13 Jag ser det som min plikt att väcka (aktivera, skaka liv i) er med mina påminnelser så länge jag är kvar i detta tält. [Vår jordiska kropp liknas vid en förgänglig temporär boning.] 14 Jag vet att jag snart ska lägga av mig mitt tält [jordiska kropp]. Det har vår Herre Jesus den Smorde (Messias, Kristus) visat mig. 15 Men jag vill göra vad jag kan för att ni också efter min bortgång (uttåg – gr. exodus) alltid ska minnas detta.
Guds ord är sant och trovärdigt
Apostlarnas ögonvittnesskildring
16 När vi berättade om vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) kraft och personliga ankomst [Jesu förvandling och närvaro på förklaringsberget, se Mark 9:1-13], byggde vår berättelse inte på några listigt hopdiktade sagor. [Det var inga fantasiberättelser som många gnostiker använde sig av för att dra åhörare och väcka intresse, se 2 Pet 2:3.] Nej tvärtom, vi såg med egna ögon hans majestät (gudomliga, konungsliga auktoritet och storslagna kraft).
17 För [vi var med när] han fick ta emot ära och härlighet från (intill, alldeles bredvid) Gud, Fadern. En röst kom från denna majestätiska härlighet [i det ljus som strålade över Jesus]: ”Detta är min Son – min Älskade. I honom har jag min glädje (behag; honom är jag belåten med).” [Matt 3:17] 18 Vi [Petrus, Jakob och Johannes] hörde den rösten som kom från himlen [Guds tron], för vi var med honom på det heliga berget. [Matt 17:1-9; Mark 9:2; Luk 9:35]
Det profetiska ordet är trovärdigt
19 Och vi har också profeternas mycket pålitliga ord. [Förutom Petrus ögonvittnesberättelse på förklaringsberget har vi alla profetiorna i Gamla testamentet som vittnar om att Jesus skulle komma.] Ni gör helt rätt i att ständigt undersöka (ta fasta på, ge akt på) profetiorna, de lyser som en lampa på en mörk (moraliskt förmörkad) plats, tills dagen gryr och morgonstjärnan [Jesus] går upp i era hjärtan.
20 Framför allt (först och främst) måste ni förstå att ingen profetia i Skriften har sitt ursprung från någons egen fantasi (inbillning). 21 Ingen profetia har någonsin kommit som resultat av mänsklig vilja, utan ledda (burna, drivna) av den helige Ande har människor talat [burit fram och förmedlat] ord från Gud.