1 I Nebukadnessars andra regeringsår [603-602 f.Kr.] hade han drömmar [troligtvis samma dröm som upprepades] som oroade honom (hans ande var skakad) och han kunde inte sova.

[Nebukadnessar blev kung 7 september 605 f.Kr. Det babyloniska året startar i månaden Nisan, som infaller i mars/april. Det första regeringsåret räknas alltså från våren 604 f.Kr. och hans andra regeringsår avslutas 9 april 602 f.Kr. Daniel och hans tre vänner togs tillfånga sommaren 605 f.Kr. och är då troligtvis inne på utbildningens tredje och sista år, se Dan 1:5. Det kan förklara varför de inte finns bland de andra vise, se Dan 2:13.

Enligt den judiska historikern Josefus, och i rabbinsk litteratur, räknas det andra regeringsåret från en annan utgångspunkt, nämligen regenter i Jerusalem. Den sista kungen avsätts 597 f.Kr. och i så fall sker dessa händelser 10 år efter Daniel och hans vänner har fullgjort sin utbildning. Det går att tolka att examinationen i Dan 1:17-20 sker före Nebukadnessars dröm, men det är mer troligt att sista delen i föregående kapitel, Dan 1:21, är en summering och inträffar efter kapitel 2. Vers 17-20 är också sammanfattande och behöver inte ha skett innan händelserna i kapitel 2.

Det är intressant att det finns flera paralleller i Daniels liv med vad som hände Josef i Egypten. farao hade drömmar ”två år senare”, se 1 Mos 41:1. farao vaknade och var ”orolig” och tillkallade också alla spåmän och visa, se 1 Mos 41:8.]

2 Så kungen tillkallade sina:

[Alla dessa fyra klasser av visa fungerade som rådgivare för kungen. De var också präster för olika avgudar. Kaldéerna var kända för att studera månen, stjärnor, planeter och kometer. Allt detta dokumenterades väl på tiotusentals lertavlor. Många av dem finns på museum runt om i världen. Naburimannu, en babylonisk astronom från den här tiden lyckades beräkna årets längd till 365 dagar, 6 timmar, 15 minuter och 41 sekunder – bara 26 minuter och 55 sekunder för långt.]

Han ville att de skulle berätta för honom vad han hade drömt. De kom in och stod framför kungen. 3 Han sade till dem: ”Jag hade en dröm som oroade mig (skakade min ande), och jag vill veta vad jag drömt.”

[Vid den här tiden förknippades drömmar ofta med budskap från gudarna.]

[Det arameiska ordet ”azda”, som översatts att beslutet ”står fast” i vers 5, är ovanligt och används bara här och i vers 8. Ibland har det tolkats som att det kommer från roten ”azad” och då översatts ”är borta från mig”, vilket lett till tolkningen att Nebukadnessar glömt vad han drömt. Dock är det inte troligt eftersom drömtydarna i vers 7 försöker få kungen att berätta drömmen.]

7 De svarade för andra gången: ”Konung, säg vad du drömt till dina tjänare, så ska vi ge uttydningen.”

[Varför är Nebukadnessar villig att döda alla sina visa män och rådgivare? För det första visade deras oförmåga att berätta om drömmen att de inte hade kontakt med gudarna som de utgav sig för att ha. För det andra hade drömmen gjort Nebukadnessar oroad, se vers 1. Drömmen om en människoliknande staty som krossades var olycksbådande. Nebukadnessar hade nyligen kommit till makten, kanske planerades en kupp mot honom. Detta var inte ovanligt vid den här tiden; två av de tre efterföljande regenterna blev lönnmördade direkt vid deras tronbestigning. Nebukadnessar kan ha tolkat drömmen som en varning att det fanns en förrädare bland hans närmsta rådgivare.]

10 Då svarade drömtydarna (kaldéerna): ”Det finns ingen människa på jorden som kan tala om det kungen begär. Aldrig har någon kung, hur stor han än varit, begärt något sådant av en spåman, besvärjare eller drömtydare. 11 Det kungen begär är omöjligt. Bara gudarna kan uppenbara detta för kungen, men gudarna bor inte bland människorna (deras hem/boning är inte med kött).”

14 Då talade Daniel med visa, väl valda ord till Arjok, som ansvarade för kungens alla bödlar och som var utsänd att döda alla visa i Babel. 15 Han sade till Arjok, kungens befälhavare: ”Varför är kungens befallning så brådskande (sträng)?” Arjok förklarade då situationen för Daniel. 16 Daniel gick in till kungen [Nebukadnessar] och bad om att få tid på sig, så skulle han berätta vad drömmen betydde.

”Prisa (välsigna) Guds namn från evighet till evighet,

21 Han bestämmer tider (generell tid, dagar, år) och säsonger (en speciell tidsperiod, skiften),

[Vilket Nebukadnessars dröm handlar om.]

Han ger de visa deras vishet,

22 Han avslöjar det som är djupt och fördolt.

Han vet vad som finns i mörkret,

23 [Daniel avslutar nu bönen med tacksägelse. Bönen blir också mer personlig och orden jag, min, du, vi och oss används.]

Till dig, mina fäders Gud, riktar jag mitt tack och pris,

[Jag erkänner att det är från dig detta bönesvar kommer.]

Du har nu låtit mig få veta det vi bad dig om.

För du har låtit oss veta svaret på kungens fråga [hans dilemma].”

24 Då gick Daniel till Arjok, han som hade fått uppdraget av kungen [Nebukadnessar] att avrätta alla de visa i Babylon. Daniel sade till honom: ”Döda inte de visa i Babylon! För mig till kungen så ska jag berätta vad drömmen betyder (ge uttydningen).” 25 Arjok tog på en gång med sig Daniel till kungen [Nebukadnessar] och sade: ”Jag har funnit en man bland de judiska fångarna som kan tyda drömmen!”

[Daniels osjälviskhet visar sig när hans första ord till Arjok är att inte förgöra ”alla visa i Babylon”. Detta står i kontrast till Arjok, som verkar vilja ta åt sig äran genom att säga att ”han har hittat en man”. Dock kan man ana hans entusiasm över att det oangenäma uppdraget att avrätta alla visa inte behöver utföras.]

26 Kungen svarade Daniel, som hade fått namnet Belteshassar: ”Kan du säga mig vad jag drömt och också uttyda drömmen?”

27 Daniel svarade kungen:

”Den hemlighet som kungen begär att få veta är något som inga visa män, besvärjare, spåmän (skrivare, från ordet för penna) eller astrologer (från ordet att rista, avgöra och utröna) kan uppenbara. 28 Däremot finns det en Gud i himlen som uppenbarar (förklarar) det som är dolt. Han har låtit kung Nebukadnessar få veta vad som ska hända i framtiden (de sista dagarna, ordagrant ”slutet av dagarna”). Detta är din dröm, de syner du såg i ditt huvud när du låg på din bädd:

29 När du, o konung, låg på din bädd kom tankar om vad som ska ske i framtiden, och han som uppenbarar hemligheter lät dig veta vad som ska ske. 30 Detta mysterium har nu blivit uppenbarat för mig, inte för att jag har större vishet än någon annan levande varelse, utan för att du ska få veta uttydningen och förstå dina innersta tankar. 31 O konung, du såg i din syn (dröm) en stor staty framför dig. Den var mäktig (enorm), starkt glänsande – fruktansvärd (skräckinjagande) att se på. [Denna mäktiga koloss som till största delen bestod av metall reflekterade ljuset vilket gjorde att den strålade.]

32 Huvudet på statyn var av rent guld.

Bröstet och armarna av silver.

Buken och höfterna av koppar.

33 Benen var av järn.

Fötterna delvis av järn och delvis av lera.

[Statyn är uppbyggd av fem olika material: guld, silver, koppar, järn och lera. Materialet i varje sektion, från huvudet ner till fötterna, minskar i värde men ökar i styrka. Det minskade värdet kan tala om moraliskt förfall i de efterföljande rikena. Den ökade styrkan om en ökad grymhet och hårdhet.]

34 Medan du såg på statyn, såg du hur en sten höggs ut [från ett berg], dock utan att någon mänsklig hand rörde vid den. [Vilket antyder att Gud gjorde det.] Den träffade statyns fötter av järn och lera och krossade dem. 35 Då krossades alltsammans på en gång, järnet, leran, kopparn, silvret och guldet. Allt blev som agnar från tröskplatserna på sommaren. Vinden tog tag i dem och förde bort dem och inget blev kvar. Men stenen som hade träffat statyn blev ett stort berg som uppfyllde hela jorden.

36 Detta var drömmen. Nu ska vi [ett ödmjukt sätt att säga att tolkningen inte var hans egen, se Apg 15:28] berätta vad den betyder:

37 Du, o konung, är den största kungen (kungars kung, se Hes 26:7) [här på jorden]. Himlens Gud har gett dig rike, styrka, makt och ära. 38 Gud har gett dig alla människor (människors barn), markens vilda djur och himlens fåglar. Du råder över dem varhelst de bor. Du är huvudet av guld.

[Den översta och första delen av statyn identifieras med kung Nebukadnessar själv och hans rike. Det nybabyloniska riket bestod knappt 100 år, fram till 539 f.Kr. I uttydningen används termen kung och kungarike synonymt. Det går inte att ha ett kungarike utan en kung och inte heller en kung utan ett rike.]

39 Efter dig ska ett annat rike [av silver, se vers 32] uppstå, ett som är svagare (lägre) än ditt.

[Det medo-persiska riket grundades av Kyros som var kung i Persien. Han gifte sig med Mediens kungs dotter och de två folkslagen blev ett rike. Tillsammans besegrade de Babylon 539 f.Kr. De två armarna av silver beskriver fint detta rike som varade över 200 år. Babylon var en absolut monarki där kungen hade all makt. I det medo-persiska riket stod inte kungen över lagen, se Dan 6:8, 11, 12, 15.]

Sedan ska ett tredje rike av koppar [under Alexander den store] komma och regera över hela jorden.

[Alexander den store började regera 336 f.Kr. Han besegrade medierna och perserna och intog hela den då kända världen fram till hans död, bara 33 år gammal. I Dan 8:5-8 beskrivs riket som en get med ett stort horn, följt av fyra horn i dess ställe. Det beskriver hur hans rike delades mellan hans fyra generaler. Det grekiska riket bestod i 250-300 år. De grekiska soldaterna hade vapen främst från koppar.

Den som inte tror att Bibeln kan innehålla profetia väljer att tolka det andra riket som Medien och det tredje som Persien. Man daterar också Daniels bok till ett sent datum så att den är skriven efter att händelserna har inträffat. Det som dock styrker Bibelns trovärdighet är att Medien och Persien vanligtvis annars benämns som ett rike. De identifieras i klartext som ett rike och representeras av ett djur – baggen, se Dan 8:20. Daniels bok ingick också bland de över 900 manuskript som hittades intill Döda havet i Qumran 1947. Det finns fragment från alla tolv kapitel och de dateras till 150 f.Kr. Detta gör att Daniels bok måste varit skriven långt tidigare för att kunna ha fått spridning, kopierats och funnits med i Qumransektens bibliotek.]

40 Det fjärde riket ska bli starkt som järn. På samma sätt som järn tillintetgör och slår sönder allt [i sin väg, är den hårdaste av dessa metaller], ska detta rike krossa som järn, stampa och bryta sönder [alla andra riken]. [Fem synonymer används för att beskriva kraften i detta fjärde rike. Det ska tillintetgöra, slå sönder, krossa, stampa och bryta sönder allt i sin väg.]

[År 65 f.Kr. besegrar den romerska generalen Pompejus Syrien och 30 f.Kr. hade Augustus besegrat Egypten och tagit över Jerusalem. Värdet på metallerna i synen minskar. Det stämmer med hur kejsarens makt i det romerska imperiet var svagare än tidigare riken. Däremot är järnet det hårdaste, vilket överensstämmer med hur dess militära styrka var den starkaste.]

41 Du såg att fötterna och tårna var delvis av krukmakarens lera och delvis av järn. [Troligtvis beskrivs blöt lera som krukmakaren använde för att forma kärl, men också nästa steg i processen kan åsyftas i nästa vers. När materialet torkat och bränts i ugn blir det hårt men är skört.] Det betyder att det ska vara ett delat rike. Det kommer att ha något av järnets hårdhet (fasthet), du såg ju att järnet var blandat med lerjord. 42 Att tårna på fötterna var delvis av järn och delvis av lera, betyder att riket delvis ska vara starkt och delvis svagt (bräckligt). 43 Du såg järnet blandat med lera, på samma sätt ska folk beblanda sig (förenas via giftermål), men ändå inte hålla samman, lika lite som järn kan förenas med lera. [Till det yttre kan man blanda järn och lera, men det blir ingen bestående förening mellan materialen.]

44 Under dessa kungars tid kommer himlens Gud att upprätta ett annat rike som aldrig ska förstöras [Guds rike]. Dess makt ska inte överlämnas åt något annat folk [vilket skett i alla de föregående världsimperierna]. Det ska krossa och utplåna alla andra riken, men självt ska det bestå för evigt! 45 Du [kung Nebukadnessar] såg ju hur en sten höggs ut från ett berg, men inte genom en mänsklig hand. Stenen krossade järnet, kopparn, leran, silvret och guldet.

Den store Guden har uppenbarat för kungen vad som ska ske i framtiden. Drömmen är sann och tydningen tillförlitlig.”

46 Då föll kung Nebukadnessar ner på sitt ansikte inför Daniel och tillbad. Nebukadnessar befallde att man skulle bära fram ett slaktoffer och tända rökelse till honom. 47 Kungen sade till Daniel: ”Er Gud är verkligen en Gud över andra gudar, en Herre över kungar och en som uppenbarar hemligheter, eftersom du har kunnat avslöja denna hemlighet.” 48 Sedan gav kungen Daniel många gåvor och satte honom på en hög position i sitt rike. Nebukadnessar gjorde honom till herre över hela provinsen Babylon, och satte honom över alla de visa i Babylon. 49 På Daniels begäran utsåg kungen Shadrak, Meshak och Aved-Nego att förvalta Babels provins, medan Daniel själv stannade vid kungens hov.