1 [Att vara fylld av den helige Ande, se Ef 5:18, är en nödvändighet för en god relation mellan barn och föräldrar.]

Barn,

2 ”Hedra (värdesätt, respektera) din far och din mor.” [Citat från 2 Mos 20:12 och 5 Mos 5:16.]

Detta är det första budet med ett löfte:

3 ”så att det går dig väl (du får framgång, rikedom),

4 Fäder [föräldrar, pluralformen syftar ibland på båda föräldrarna, se Heb 11:23],

[Rör inte upp deras känslor så de senare blir bittra. En förälder ska inte agera orimligt, falskt eller hyckla. Allt sådant kan krossa barnens hjärta, se Kol 3:21.]

5 [Slaveriet var utbrett i Romarriket. Vid den tiden Paulus skriver sina brev var troligtvis hälften av befolkningen slavar. I församlingen fanns slavar och välbärgade familjer som hade slavar. Ett sådant exempel är Filemon i Kolossai. I Filemonbrevet, som skrevs och skickades samtidigt med detta brev, uppmanar Paulus honom att ta emot en förrymd slav som kommit till tro. Han är inte bara en slav, utan nu också en älskad broder, se Filemon 1:16. I Kolosserbrevet, som även det skrivs samtidigt som Efesierbrevet, skriver Paulus att i den nya skapelsen finns inte längre slav eller fri, se Kol 3:11. Vad innebar det uttalandet i en församling som växte och bestod av både slavar och fria? Även om tiderna har förändrats gäller principerna i detta stycke även arbetstagare och arbetsgivare i vårt västerländska samhälle.

Det är anmärkningsvärt att det inte finns något uttryckligt förbud mot slaveri i Bibeln. Paulus uppmanar slavar att bli fria på laglig väg om den möjligheten ges, se 1 Kor 7:21-24. Evangeliet omkullkastar inte sociala institutioner genom revolution, däremot så har slaveriet avskaffats överallt där evangeliet har gått fram. Evangeliet förändrar människors hjärtan, vilket i sin tur förändrar samhället.]

Slavar (tjänare),

[Paulus betonar skillnaden mellan mänskliga ­herrar och Jesus som är smord som kung över både slavar och herrar, se vers 9.]

6 Var inte inställsamma ögontjänare som bara vill behaga människor,

7 Arbeta villigt (med entusiasm) som tjänare,

[Till skillnad från det dåtida romerska idealet, där målet var att äga slavar för att själv inte behöva arbeta, har Bibeln en annan syn som värdesätter arbete, se 1 Mos 2:2-3; 2 Mos 20:9. Jesus arbetade som hantverkare, se Matt 13:55. Paulus arbetade också med sina händer som tältmakare, se Apg 18:3.

I detta stycke finns nyckeln till hur kampen mot sociala orättvisor ska utkämpas. Det är inte genom revolution och väpnad kamp. I stället är det förvandlade hjärtan som underminerar ojämlikheten i samhället. Församlingen är unik. I detta brev riktar sig Paulus både till slavar och herrar, se vers 5 och 9. I hednatemplen och varje annan instans i samhället var det skillnad mellan slav och fri. I församlingen satt slav och herre bredvid varandra som jämlikar. Man firade gudstjänst och åt tillsammans.]

9 Herrar,

Kom ihåg att i himlen har ni båda samma Mästare, och han är inte partisk (har inga favoriter, gör inte skillnad på människor).

10 Till sist: Bli starka (bemyndigade, berättigade ”möjliggjorda”) i Herren, och i hans makts (förmågas) styrka (kraft, herravälde). [Genom att vara förenade med honom kan vi hämta kraft från hans mäktiga styrka.] 11 Ta (klä) på er hela Guds vapenrustning [Paulus tar en soldats rustning som exempel] för att kunna stå emot (behålla fältet, stå fasta mot) djävulens knep (lömska, listiga planer; ordet på grekiska är ”methodeia” i plural – konster, svek, bedrägerier, intriger, strategier och metoder).

[I detta brev beskrivs tre positioner. En troende sitter tillsammans med Jesus, se Ef 2:6, vandrar tillsammans med andra troende, se Ef 2:10; 4:1, 17; 5:2, 8, 15 och står fast mot den onde, se Ef 6:11, 13, 14. Djävulens angreppssätt är att ljuga och bedra och han följer samma mönster gång på gång.]

12 För vår brottningskamp är inte mot (med) kött och blod (andra människor), utan:

[Ledare från urgamla tider, militär term för general, högsta ledare, syftar antagligen på demoner av hög rang sedan Lucifers fall.]

[Kraft given av auktoritet, militär term för general.]

[Världshärskare kommer från det ovanliga grekiska ordet ”kosmokrator” som i sin tur består av ”kratos”- naturlig kraft/råstyrka och ”kosmos” – värld. Kosmos härrör från ”kosmeo” vars innebörd är att sätta i ordning eller ordna någonting. I förlängningen blir innebörden ”denna mörkrets ordnade råstyrka”. Det är en militär term för träningsläger och kan syfta på demoner tränade för olika specifika uppgifter.]

[Hierarkiskt uppdelad ondska och härskare över luften i olika regioner.]

[I vers 11-12 används det grekiska ordet ”pros” sju gånger. Det har innebörden: mot, emot, till, nära intill, vid, med och beskriver en närkamp som är ansikte mot ansikte mot mörkrets krafter. Samma ord används av Johannes för att beskriva hur nära Ordet fanns vid Guds sida i begynnelsen, se Joh 1:2. Fienden däremot, attackerar och försöker listigt närma sig för att få oss ur balans och falla. Kampen liknas vid de grekiska spelens olika brottningsgrenar där deltagarna tävlade nakna. Striden mot ondskan är en närkamp som inte kan utkämpas på avstånd. Den mest blodiga och farligaste grenen var pankration, en allkamp där alla medel var tillåtna. Djävulen skyr inga medel och tvekar inte att använda fula knep för att försöka få den troende på fall.]

13 [Under den tvååriga fångenskapen i Rom satt Paulus fastkedjad vid en romersk soldat i fyratimmarspass, se Fil 1:13-14. Paulus använder nu den romerska soldatens utrustning för att illustrera den andliga kampen varje troende står inför.]

Ta därför [på grund av att ni är i en andlig kamp, vers 12] upp (för att bära och använda) hela Guds vapenrustning, så att ni kan göra motstånd på den onda dagen [en period av fara, demonisk ondska eller stora frestelser], och stå upprätt [som segrare i striden] efter att ha fullgjort allt. 14 Stå alltså upprätt [behåll fältet och backa inte från er position] sedan ni:

Spänt (spänt om, fäst upp)sanning[som bälte, gördel] runt höfterna.

[Ordagrant: ”omgärdat era höfter med sanning” dvs. försett höfterna med ett omringande skydd av sanning – ett bälte eller en gördel som stöttade upp soldaten så att alla andra delar av rustningen också kunde brukas på rätt sätt. Att vara sann, äkta och trogen Jesus är grunden i all andlig krigföring. Hyckleri och osanning blir annars som lösa kläder och illasittande skydd som hindrar rörligheten.]

Iklätt er rättfärdighetens bröstpansar.

[Bröstpansaret skyddade hjärtat och de vitala delarna. Genom tron på Jesus får en människa ta del av Guds rättfärdighet, och är fullständigt förlåten all synd. Utan ett rent samvete blir vi paralyserade och faller offer för fiendens anklagelser.]

15 Snörat [spänt fast sandaler under] fötterna med beredskap (beredvillighet, skyndsamhet, iver) som fridens evangelium(det goda budskapet om frid med Gud och människor, Guds välsignelse på alla områden, frälsning, trygghet och evigt liv efter döden) ger.

[En romersk soldats skor var gjorda av läder och metall och snörades fast. Under skorna var spikar, så att han stod stadigt. Att ha frid med Gud ger en lätthet att avancera framåt, men gör också att vi kan stå stadigt mitt i striden. Vers 14-15 är en mening i grekiskan, följd av vers 16-20 vilket visar hur dessa punkter hör ihop.]

16 Framför allt (även i betydelsen ”framför de andra skydden”, se vers 14-15), ta upp (lyft upp för att bära och använda)trons sköld, genom vilken ni [tillsammans] kan släcka den ondes alla brinnande pilar.

[Här hänvisas till den stora rektangulära lätt välvda stridsskölden som kallades för ”dörren” (lat. scutum) och som var över en halv meter bred och mer än en meter hög. Sköldens stora mått gjorde att den omslöt hela soldaten när han kröp ihop bakom den. På samma sätt har alla kristna blivit tilldelade ett mått av tro, se Rom 12:3. Här finns även en koppling till att tron på Jesus är dörren för att bli räddad, se Joh 10:9. På sköldens framsida fanns en markering som visade vilken legion soldaten tillhörde. Trons sköld markerar tillhörighet. De romerska legionärerna kunde bilda en mur av sköldar, en ”testudo” (sköldpadda) och förflytta sig i grupp utan att någon kom till skada. Rätt använd, tillsammans med andra troende, ger trons sköld ett fullständigt skydd mot fiendens alla brinnande pilar.]

17 Ta emot (välkomna)frälsningens hjälm [som bevarar dina tankar och ger hopp om befrielse].

[På samma sätt som hjälmen skyddade den romerska soldatens huvud, skyddar frälsningens hjälm den troendes huvud och sinne. Hjälmen var den sista delen av rustningen som soldaten tog på sig innan strid. I 1 Tess 5:8 beskriver Paulus hjälmen som ”hoppet om frälsning”. Hoppet är en av tre aspekter av frälsningen. I hoppet ser den troende fram mot en dag av fullständig befrielse med en ny uppståndelsekropp, men frälsningen är också något som redan skett när den togs emot av nåd i tro, se Ef 2:5, 8. Samtidigt är frälsningen också en pågående helgelseprocess, se Fil 2:12. Samma betydelse finns i Fil 2:12 där Paulus uppmanar de troende att ”arbeta” på sin frälsning och befrielse. Frälsningens hjälm har att göra med befrielse och förmågan att tänka klart.

Ett annat ord än i vers 13 används här för ”ta”. Detta ord har innebörden att ta emot och välkomna som en gåva.]

Ta [också] emot (välkomna) Andens svärd, som är Guds ord.

[Svärdet (gr. ”machaira”) är ett kortare sticksvärd som användes av infanteriet och som på latin kallades ”gladius”. Här används inte det grekiska ordet ”logos” för det skrivna ordet utan ”rhema”, som är ett specifikt ord levandegjort av den helige Ande. Det är bara den del av Guds ord som vi känner till och förstår som vi kan använda för att vinna segern, se Joh 8:32. Svärdet användes både för att parera fiendens utfall och gå till motattack, se Matt 4:1-11.]

18 [Stå fasta och ta upp hela vapenrustningen, se vers 14-17] genom all [slags] bön (i förtroligt bönesamtal) och vädjan (för personliga behov) [1 Tim 2:1] när ni alltid [vid varje givet tillfälle] ber i Anden, och [just] för detta syfte vakar med all uthållighet och vädjan för alla de heliga (Guds utvalda folk).

[En romersk soldat hade också spjut som ingick i utrustningen. Det är inte otroligt om Paulus nu liknar bönen vid ett spjut som kan kastas framåt och förbereda vägen. Det specifika ordet för uthållighet gr. ”proskarteresis” förekommer endast här. Det beskriver en stark vilja att inte ge upp – seger kan endast ges i samarbete med Gud.]

19 Även för mig - [be] att när jag öppnar min mun skulle ett ord (gr. logos) ges mig att i frimodighet tillkännage (kungöra, förkunna, proklamera) evangeliets mysterium [de goda nyheterna som nu är uppenbarade] 20 för vilket jag är en ambassadör [högsta auktoritet som representerar ett rike i ett annat land] i kedjor (ordagrant: i kedja eller i boja – dvs. i fångenskap). Be att jag i detta skulle vara frimodig, så att jag talar som jag bör (som det anstår mig att tala).

21 Men för att ni ska veta hur jag har det, och vad jag gör, kommer Tychikus, en älskad broder och trogen tjänare i Herren, att berätta allt för er: 22 Honom sänder jag till er för just detta syfte, så ni får veta hur vi har det (våra omständigheter), och han kan glädja (uppmuntra, styrka, trösta, lätta) era hjärtan.

[Tychikus var en av Paulus trogna reskamrater och medhjälpare, se Apg 20:4; 2 Tim 4:12; Tit 3:12. Tillsammans med Tychikus finns även Onesimus. De reser strax vidare österut till Kolossai med Kolosserbrevet och Filemonbrevet, se Kol 4:7-9.]

23 Frid till er syskon (bröder och systrar i tron),

24 Nåd (Guds oförtjänta favör och gillande) vare med er alla

Amen (låt det bli så).