Introduktion: Brevet är mycket välskrivet och innehåller den största variationen av grekiska ord som något nytestamentligt brev har. Titeln ”till hebréerna” finns inte i de äldsta manuskripten, men beskriver brevet fint och kan ha använts av författaren. Brevet riktar sig till hebréer, och då i bemärkelsen ett folk som är på vandring, på väg till löfteslandet. Brevet innehåller många citat från GT.

Uppmuntran och brev, se Heb 13:22.

Brevet är fint strukturerat och skrivet som en kiasm, där man rör sig inåt mot det heligaste, på samma sätt som även Tredje Moseboken är uppbyggd.

Ingen mottagare anges, men eftersom de som lämnat Italien hälsar är det troligt att brevet är riktat dit, se Heb 13:24. De äldsta citaten från brevet kommer från Clemens I av Rom och är skrivna 96 e.Kr., vilket också pekar på Rom som brevets destination. Brevet nämner fängelser och att de troendes tillgångar konfiskerats, vilket indikerar att mottagarna bodde i en central romersk stad.

Författaren har ibland antagits vara Paulus, men brevet har inte någon inledning som alla andra Paulus brev brukar ha. Avslutningen ”Nåd åt er alla” är däremot lik. Dock utesluter inte det Paulus som författare, en duktig författare kan skriva i olika stilar. Brevet har många citat från GT, men till skillnad från Paulus brev är citaten hämtade från Septuaginta, den grekiska översättningen av de hebreiska texterna. I Paulus andra brev översatte han dem oftast själv från hebreiskan. Detta talar i så fall för t.ex. Lukas eller Barnabas som författare. Martin Luther föreslår Apollos. Paulus brukar säga att han är en apostel och själv har hört från Jesus, men i Heb 2:3 står det ”vi har fått bestyrkt av dem som hört honom”. Samtidigt skriver Petrus i 2 Pet 3:15 om hur ”Paulus har skrivit till er” där er refererar till judar, dvs. hebréer! Petrus bekräftar alltså att åtminstone ett brev skrivits av Paulus till hebréerna, men om det är detta brev till hebréerna vet vi inte!