5
JESUS OCH HÖGTIDERNA (kap 5-11)
1 [Föregående kapitel avslutade händelserna som inramades av det första och andra tecknet i staden Kana, se Joh 2:1-4:54. Nu inleds en ny sektion i Johannesevangeliet där de judiska högtiderna har en central roll. Den börjar med en icke namngiven högtid i kapitel 5, fortsätter med en påskhögtid i kapitel 6, följt av Lövhyddohögtiden i kapitel 7-10, Tempelinvigningsfesten i mitten på kapitel 10 och avslutas med att nästa påsk är nära i Joh 11:55.]
Därefter inföll en av judarnas högtider och Jesus gick upp till Jerusalem.
[Varför namnger inte Johannes den första högtiden? I 3 Mos 23 där alla högtiderna räknas upp börjar allt med sabbaten som ska hållas varje vecka. Händelserna i kapitel 5 sker på en sabbat, se Joh 5:9. Man kan säga att sabbaten är den första högtiden, och ger en naturlig inledning på denna sektion med högtider.
Anledningen till att bibelforskare försöker identifiera högtiden, är att det hjälper till att bestämma längden på Jesu publika tjänst. Johannes anger tre olika påskhögtider, se Joh 2:13; 6:4; 12:1. Det gör att Jesu tjänst måste varit minst två år från påsk till påsk. Är den onämnda högtiden också en påsk, blir Jesu tjänst minst tre år. De vanligaste förslagen är någon av högtiderna på våren, påsk eller pingst. Andra förslag är Purim, men det är inte troligt eftersom den inte nämns i GT. Eftersom det kan bli ganska kallt i Jerusalem under vinterhalvåret, pekar det på att händelserna i dammen sker under den varmare delen av året.]
Den lame mannen vid Betesda botas - det tredje tecknet
2 Nu finns det i Jerusalem vid Fårporten en damm som på hebreiska kallas Betesda som har fem pelargångar [täckta med tak].
[Fårporten och dammen låg norr om tempelområdet. Betesda betyder ”nådens hus” eller ”strömmens hus”. Att Johannes använder verbformen ”nu finns det” betyder att dammen fortfarande fanns kvar när hans evangelium skrevs. Fårporten omnämns redan av Nehemja och dammen av Jesaja, se Neh 3:1-2; 12:39; Jes 7:3. Fram till 1900-talet har detaljen att dammen hade ”fem pelargångar” förbryllat. Normalt sett har en damm fyra sidor och fyra pelargångar med tak. Arkeologiska utgrävningar 1915 och 1958 har visat att dammen var närmare 20 meter djup, 50 meter bred och 150 meter lång, indelad i en nordlig och sydlig del. Dammen var alltså en dubbelpool med fyra pelargångar längs med sidorna och en i mitten – totalt fem pelargångar. Att antalet omnämns av Johannes är en detalj som visar på Bibelns exakthet.]
3 I dessa låg alltid många sjuka (svaga, kraftlösa) människor: blinda, halta, paralyserade (lama, förtvinade, med muskelsjukdomar).
5 En man var där som hade varit sjuk (svag, kraftlös) i 38 år. [Lika länge som israeliterna vandrat i öknen från Kadesh-Barnea till bäcken Sered, se 2 Mos 2:14. Det hade varit en livslång ökenvandring för denne sjuke man.] 6 När Jesus såg honom ligga där och visste att han varit sjuk så länge, frågade Jesus honom: ”Vill du bli frisk (helad)?”
7 Den sjuke svarade: ”Herre, jag har ingen som hjälper mig ner i dammen när vattnet rör sig. [Enligt folktron kunde då ett helande ske för den som först kom ner i vattnet.] När jag själv försöker ta mig ner, kommer någon annan före mig.”
8 Jesus sade till honom: ”Res dig upp, ta din bädd och gå.” 9 På en gång blev mannen helad (återfick sin styrka) och tog sin bädd och gick.
Det var sabbat den dagen, 10 därför sade de judiska ledarna gång på gång till mannen som blivit fullständigt helad: ”Det är sabbat, det är emot lagen att bära din bädd.”
11 Han svarade: Den som helade mig sade: ”Ta din bädd och gå.”
12 Då frågade de honom: ”Vem är den mannen som sade till dig, ta upp din bädd och gå?” 13 Men han som blivit helad visste inte vem det var, för Jesus hade försvunnit in i [obemärkt gått vidare bland] folkmassan som fanns på platsen.
14 Senare, när Jesus fann honom i templet [tempelområdet] sade han till honom: ”Se, du är helad (hel, frisk). Sluta synda så att inte något värre händer dig.”
15 Mannen gick då bort och rapporterade för judarna att det var Jesus som hade helat honom.
Jesu svar till de judiska ledarna
16 [Jesus hade för vana att hela människor från sjukdomar, oavsett vilken veckodag det var. Nu senast helade han en sjuk man vid Betesdadammen, se Joh 5:2-15. Enligt fariséernas strikta egna tillägg till lagen var det förbjudet att göra detta på en sabbat eftersom man ansåg att det var ”arbete”.]
Eftersom han hade gjort dessa saker på en sabbat började judarna att förfölja (besvära, jaga) Jesus och planerade att döda honom.
17 Men Jesus svarade dem: ”Min Fader verkar (arbetar) ännu i denna stund, därför verkar (arbetar) också jag.”
18 Detta svar gjorde de judiska ledarna ännu mer beslutna att döda Jesus, eftersom han inte bara gång på gång upphävde sabbaten, utan också kallade Gud sin Fader, vilket jämställer honom själv med Gud. 19 Då svarade Jesus dem:
”Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Sonen kan inte göra något själv (av egen vilja), utan bara vad han ser Fadern göra. Vad än Fadern väljer att göra, det gör Sonen också. 20 Fadern älskar Sonen och visar allt vad han själv gör, och större gärningar [än helandet av mannen vid Betesdadammen som varit sjuk i 38 år] ska Fadern låta Sonen få se, så att ni blir fulla av förundran (beundran). 21 På samma sätt som Fadern uppväcker de döda och ger liv, så ger Sonen liv till vem han vill. 22 Fadern dömer inte någon [han utövar inte den rätten], i stället har han överlåtit hela domen till Sonen. 23 Detta för att alla [hela skapelsen] ska ära (hedra, visa vördnad för) Sonen, på samma sätt som de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern som har sänt honom.
24 Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Den som hör (kontinuerligt lyssnar till) mina ord och tror (lutar sig mot, förlitar sig) på honom som sänt mig har (äger redan nu) evigt liv och kommer inte under domen, utan har redan gått från död till liv. 25 Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Det kommer en tid, ja den är redan här, när de döda ska höra Guds Sons röst, och de som hör den ska leva (ha evigt liv). 26 För liksom Fadern har liv i sig själv, så har han också gett Sonen liv i sig själv, 27 och gett honom auktoritet att utföra domen, eftersom han är Människosonen. [Jesus var sann människa.]
28 Förundras (förvånas) inte över detta, för den tid kommer när alla som är i gravarna ska höra hans röst 29 och komma ut. De som har gjort gott uppstår till liv, medan de som praktiserat (vanemässigt gjort) ondska (levt utan räkenskap, utan moral) ska uppstå till dom (avskiljning). 30 Jag kan inte göra någonting av mig själv. Det jag hör, det dömer jag, och min dom är rätt (rättvis, rättfärdig), eftersom jag inte söker min egen vilja, utan min Faders vilja, han som har sänt mig.
31 [Johannes Döparens vittnesbörd:]
Om jag [ensam] vittnar om mig själv [min sanna identitet som Messias] är mitt vittnesbörd inte giltigt. [5 Mos 19:15] 32 Det finns en annan som vittnar om mig och jag vet att hans vittnesbörd om mig är sant (äkta). 33 Ni har beordrat människor [med frågor] till Johannes [Döparen] och han har vittnat för (om) sanningen. 34 Men jag strävar inte efter människors vittnesbörd, jag nämner dessa bara för att ni ska bli frälsta (räddade). 35 Johannes var den brinnande och skinande lampan, och för en tid var ni villiga att glädja er i hans ljus.
36 [Gärningarna vittnar:]
Men jag har fått ett större (starkare, bättre) vittnesbörd än Johannes, för de gärningar som Fadern har gett till mig att slutföra, de som jag nu gör, är ett vittnesbörd (bevis) för att Fadern har sänt mig.
37 [Fadern vittnar:]
Fadern som har sänt mig har själv vittnat om mig. Ingen av er har någonsin hört hans röst eller sett hans gestalt (form, ansikte, hur han ser ut). 38 Hans ord bor inte (har inte blivit kvar) hos er eftersom ni inte tror på den som han har sänt.
39 [Skrifterna vittnar:]
Ni söker (letar, forskar) alltid i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv genom dem. Det är [faktiskt] de som vittnar (berättar sanningen) om mig, 40 men ändå vill ni inte komma till mig så ni kan få liv (Guds överflödande liv, själva kärnan och meningen med livet, äkta liv).
41 Jag tar inte emot ära från människor (söker inte mänsklig berömmelse), 42 men jag känner er och vet att ni inte har Guds osjälviska, utgivande kärlek i er. 43 Jag har kommit i min Faders namn, och ni har inte tagit emot mig, men om någon annan kommer i sitt eget namn, så tar ni emot honom. 44 Hur kan ni tro (lita på, luta er emot) [på Gud], när ni ständigt tar emot ära från varandra i stället för att söka (vilja ha) den ära som kommer från den ende Guden?
45 Tro inte att jag ska anklaga er inför Fadern. Den som anklagar er är Mose, han som ni förlitar er på (har satt ert hopp till). 46 För om ni trodde på Mose, så skulle ni tro på mig, för det var om mig han skrev. 47 Men ni tror inte på vad han skrev, hur ska ni då kunna tro mina ord?” [Grekiska ordet ”rhema”, specifikt ord levandegjort av den helige Ande.]