11
Jesus uppväcker Lasarus - det sjunde tecknet
1 [Namnet Lasarus kommer från det hebreiska namnet Elieser som betyder: ”en som Gud hjälper”.]
Nu var en man som hette Lasarus sjuk (svag, kraftlös). Han var från Betania [strax utanför Jerusalem], den stad där Maria och hennes syster Marta bodde. 2 Det var den Maria som [senare hemma hos Simon den spetälskes hus, se Joh 12:3] smorde Herren med parfym (olja) och torkade hans fötter med sitt hår. Det var hennes bror Lasarus som nu var sjuk (svag, kraftlös). 3 Systrarna sände bud till Jesus [som befann sig en dagstur från dem i Jordandalen]. Budet löd: ”Herre, din vän (han som du har en ömsesidig vänskapsrelation med) är sjuk.”
4 När Jesus hörde detta sade han: ”Den sjukdomen (svagheten) kommer inte att leda till döden, i stället kommer Gud att förhärligas (tillbedjas), så att Guds Son blir förhärligad genom den.”
5 Jesus älskade (osjälviskt utgivande) Marta, hennes syster [Maria] och Lasarus. 6 När han nu hörde att Lasarus var sjuk stannade han två dagar på den plats han var. 7 Sedan efter detta sade han till lärjungarna: ”Låt oss gå tillbaka till Judéen.”
8 Lärjungarna sade till honom: ”Rabbi (lärare), de judiska ledarna ville nyss stena dig. Ska du gå tillbaka dit?”
9 Jesus svarade: ”Har inte dagen tolv timmar [då det är ljust]? Den som vandrar på dagen snubblar (snavar, syndar) inte, eftersom han ser världens ljus [Jesus, se Joh 8:12]. 10 Men den som vandrar på natten, han snubblar (snavar, syndar) eftersom han inte har det ljuset inom sig.”
11 När han sagt detta tillade han: ”Vår vän Lasarus har somnat in (är död), men jag går dit för att väcka honom ur sömnen.”
12 Lärjungarna sade till honom: ”Herre, sover han så blir han frisk (frälst, räddad).” 13 Men Jesus hade talat om hans död, men de förutsatte att han talade om vanlig naturlig sömn.
14 Då sade Jesus i klartext till dem: ”Lasarus har dött, 15 och jag är glad för er skull att jag inte var där. Detta kommer att hjälpa er att tro (lita, luta er emot mig).”
16 Då sade Tomas, som kallades tvillingen (på grekiska ”Didymus”), till de andra lärjungarna: ”Låt oss också gå så att vi kan dö [bli dödade av judarna tillsammans] med honom.”
Jesus talar med Marta och Maria
17 När Jesus kom fram fick han veta att Lasarus redan hade varit i [klipp-]graven fyra dagar. 18 Betania låg nära Jerusalem, bara tre kilometer (femton stadier) därifrån, 19 och många judar (invånare i Judéen) hade kommit till Marta och Maria för att trösta (sympatisera med, uppmuntra) dem i sorgen över deras broder [Lasarus död].
[Enligt den judiska begravningstraditionen begravdes den döde inom ett dygn. Sedan följde en veckas sorg då vänner och släktingar kom och hälsade på den sörjande familjen.]
20 När Marta hörde att Jesus var på väg, gick hon ut för att möta (konfrontera, ifrågasätta) honom, medan Maria satt kvar i huset.
21 Marta sade till Jesus: ”Herre, om du hade varit här skulle min bror inte ha dött. 22 Men jag vet (har en klar förståelse av) att Gud kommer att ge dig vad du än ber (begär av) honom om.”
23 Jesus sade till henne: ”Din bror ska uppstå igen (komma tillbaka till livet).”
24 Marta svarade honom: ”Jag vet (har en klar förståelse av) att han ska uppstå igen, vid uppståndelsen på den sista (yttersta) dagen.”
25 Jesus sade till henne: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror (kontinuerligt förtröstar och litar) på mig – även om han skulle dö, så ska han leva, 26 och den (alla – vem som helst) som lever och tror (kontinuerligt tror och har Guds överflödande liv inom sig) på mig ska aldrig någonsin (i evigheten, för evigt) dö. Tror du på detta?”
27 Hon svarade honom: ”Ja Herre, jag tror att du är den Smorde (Messias), Guds Son, han som skulle komma till världen.”
28 När Marta sagt detta gick hon bort och kallade på sin syster Maria, och viskade i hemlighet till henne: ”Mästaren är här (han är nära) och han kallar på dig vid namn.”
29 När Maria hörde detta reste hon sig snabbt upp och gick till honom. 30 Jesus hade inte ännu kommit in i byn utan var kvar på samma ställe där Marta hade träffat honom. 31 När de judar som var med Maria inne i huset för att trösta henne såg att hon rest sig upp hastigt och gått ut, följde de efter henne eftersom de trodde hon skulle till graven för att gråta. 32 När Maria nu kom dit där Jesus var och såg honom, föll hon ner vid hans fötter och sade till honom: ”Herre, om du varit här skulle min broder inte vara död.” 33 När Jesus såg henne brista ut i högljudd gråt gång på gång, och att judarna som följt med henne också grät högljutt, blev han djupt upprörd (kände vrede) i sin ande, och kände smärta (oro). 34 Han sade: ”Var har ni lagt honom?” De svarade honom: ”Herre, kom och se.”
35 Jesus grät stilla (fällde tårar i tysthet).
36 Judarna sade: ”Se hur han höll av (hade ett starkt vänskapsband med) honom.”
37 Men några av dem sade: ”Kunde inte han som öppnade ögonen på den blinde mannen, gjort så att Lasarus inte behövt dö?”
Lasarus uppväcks från de döda
38 [Det kan finns flera orsaker till Jesu vrede. Kanske kände han en upprördhet över alla skenheliga ceremonier med anställda gråterskor och flöjtspel som var vanligt på en dåtida begravning. Ett annat skäl kan ha varit otron han mötte eller anklagelserna att det var hans fel att Lasarus dött – han som är livet självt! Men kanske riktade sig vreden först och främst mot döden och djävulen som han kommit för att besegra.]
Jesus blev upprörd till vrede igen och gick till graven. Det var en klippgrav med en sten för öppningen.
39 Han sade: ”Ta bort stenen!” Då sade Marta, den dödes syster: ”Herre, vid det här laget luktar han, det har ju gått fyra dagar sedan han dog.”
40 Jesus sade till henne: ”Sade jag inte till dig att om du trodde (litade, lutade dig emot) mig skulle du få se Guds härlighet?”
41 Så de tog bort stenen där den döde låg, och Jesus lyfte upp sina ögon och sade: ”Fader, jag tackar dig för att du har hört mig. 42 Jag vet att du alltid hör mig, men jag sade detta med tanke på de människor som står här runtomkring, så att de ska kunna välja att tro att du sänt mig.”
43 När han sagt detta, ropade han med hög röst: ”Lasarus, kom ut!” 44 Mannen som varit död kom ut, hans händer och fötter var virade med band av linne, och ansiktet inlindat i (övertäckt med) en duk. Jesus sade till dem: ”Gör honom fri på en gång och låt honom gå!”
De judiska ledarnas reaktion
(Matt 26:1-5; Mark 14:1-2; Luk 22:1-2)
45 Många judar som hade kommit till Maria och sett (på avstånd betraktat) vad Jesus gjorde, kom till tro på (litade, lutade sig emot) honom. 46 Men några av dem gick tillbaka till fariséerna och berättade vad Jesus gjort. [Hur Jesus hade uppväckt Lasarus från döden.] 47 Därför sammankallade översteprästerna och fariséerna Stora rådet.
[Sanhedrin, det högsta beslutande organet bland judarna med 71 medlemmar från fariséerna och saddukéerna. Rådet kunde aldrig på eget initiativ lägga fram en anklagelse; bara om vittnen kom och begärde få sin sak prövad togs frågan upp. Här är enda gången ordet Sanhedrin används i singular, vilket kan antyda att detta var ett informellt möte. I normala fall skulle översteprästen Kaifas, se vers 49, varit den som sammankallat mötet.]
De sade: ”Vad ska vi göra? För den här mannen gör många tecken (bevis, mirakler). 48 Om vi låter honom fortsätta på det här sättet, kommer alla att tro på honom, och romarna kommer att ta bort både vår plats [templet i Jerusalem] och vår nation.”
49 Men en av dem, Kaifas, som var överstepräst detta år sade till dem: ”Ni förstår ingenting, 50 ni tänker inte heller logiskt, det är bättre för oss att en man dör för folket än att en hel nation går under.” 51 Detta sade han inte av sig själv, utan profetiskt eftersom han var överstepräst detta år. Han profeterade att Jesus skulle dö för [den judiska] nationen, 52 och inte bara för nationen utan också för Guds skingrade barn som skulle samlas och bli till ett.
53 Från den dagen började de tillsammans planera att döda (undanröja) honom. 54 Av den anledningen vandrade Jesus inte längre öppet bland de judiska invånarna, utan gick till en stad som hette Efraim, i en region som gränsar till öknen. Där stannade han med sina lärjungar.
[Eftersom Efraims stams område ligger norr om Jerusalem låg staden antagligen några mil nordöst om Jerusalem vid gränsen mot öknen i öster. Många identifierar den med den gamla staden Ofra som omnämns i Jos 18:23, drygt två mil nordost om Jerusalem.]
55 Den judiska påskhögtiden var nära, och många från landsbygden gick upp till Jerusalem för att rena sig [göra sig ceremoniellt rena och redo för att kunna delta i högtiden]. 56 De letade efter Jesus och medan de stod i [förgården till] templet sade de till varandra: ”Vad tror ni, ska han inte komma till högtiden?” 57 Översteprästerna och fariséerna hade nu också gett order om att den som visste var Jesus var skulle anmäla det, så att de kunde gripa honom.