1 [Måltiden har just avslutats, se Joh 14:31. Jesus och lärjungarna är på väg från det övre rummet inne i Jerusalem till Kidrondalen och Getsemane som ligger strax utanför, se Joh 18:1. I följande tre kapitel tar Johannes med ytterligare detaljer från samtalet denna kväll; dessa knyter troligtvis an till platser de passerar längs med vägen. När Jesus lite senare ber för lärjungarna lyfter han sin blick mot himlen, vilket också antyder att de är utomhus, se Joh 17:1.

Över porten till templet fanns en utsmyckning i guld som avbildade en vinranka med flera stora druvklasar. Den judiske historieskrivaren Josefus beskriver detta i sina skrifter. Vinträdet var också en symbol på Israels folk och då speciellt deras särställning som Guds egendomsfolk, se Ps 80:9; Jes 5:7; Matt 21:33-41. Vanligtvis stängdes portarna till tempelområdet på kvällen, men just på påsknatten var tempelområdet öppet eftersom det fanns så många pilgrimer i staden. Det är alltså möjligt att Jesus och lärjungarna tar den rakaste vägen till Getsemane över tempelområdet. I så fall utspelar sig följande tre kapitel där. Påsken infaller alltid i mitten av månaden, då det är fullmåne och vid klart väder glimrar de förgyllda vinrankorna ovanför porten i dess sken. Jesus säger att han är det äkta vinträdet, till skillnad från de konstgjorda vinrankorna. Även den prästerliga välsignelsen i kapitel 17 kan då Jesus ha uttalat på samma plats där folket tog emot översteprästens välsignelse.]

”Jag är det sanna (äkta, genuina) vinträdet [stocken med dess sav]

2 Varje gren i mig som inte bär frukt,

och varje gren som [kontinuerligt] bär frukt

[Det grekiska ordet ’airo’ kan både betyda ta bort, ta upp, resa upp eller lyfta upp. I Joh 20:1 används det om stenen som var borttagen, medan det i Joh 5:8 översätts ’lyfta upp’ om den lames bädd. Det är sammanhanget som avgör. Här kan det antingen betyda att grenen som inte bär frukt tas bort, eller att den lyfts upp från marken och stöttas så att den får en ny chans att bära frukt.]

3 Ni [de elva lärjungarna] är redan ansade (beskurna, fostrade, renade) genom det ord (grekiska: ”logos” i singular) som jag har talat till er [den undervisning som jag gett er]. 4 Förbli i (bli kvar i, lev i, var förenade med) mig, så förblir jag i er. På samma sätt som grenen inte kan bära frukt av sig själv – om den inte förblir i vinträdet, så kan inte heller ni bära frukt om ni inte förblir i mig.

5 Jag är vinträdet [se vers 1], ni är grenarna.

Den som förblir (är förenad med, ständigt lever) i mig, och den som jag förblir i, bär rikligt med frukt – för utan (vid sidan av, separerade från) mig kan ni inte göra någonting.

6 Om någon inte förblir (är förenad med, lever) i mig, så kastas han bort som en avbruten gren och förtorkar. Sådana grenar samlar de upp och kastar i elden och de bränns upp.

7 Om ni förblir (är förenade med, lever) i mig, och mina ord (grekiska ”rhema”) förblir i er, då kan ni be om (begära, önska) vad ni vill (det ni längtar efter), och det ska ske er [ni ska få det]. [När Jesus talar om ”mina ord” används ”rhema” till skillnad mot i vers 3 där det står ”logos” i singular.] 8 Min Fader förhärligas (blir upphöjd, prisad) när ni bär rikligt med frukt och [på det sättet visar att ni] blir mina lärjungar.

9 På samma sätt som Fadern har älskat mig (osjälviskt utgivande), så har jag också älskat er. Förbli (lev) i min utgivande kärlek! 10 Om ni väljer att hålla mina bud [följer mina instruktioner] förblir (lever) ni i min kärlek (som är osjälvisk och utgivande), på samma sätt som jag har hållit min Faders bud och förblir (lever) i hans utgivande kärlek. 11 Jag har berättat detta för att min glädje ska förbli (bo, leva) i er, och att er glädje ska bli fullkomlig (överflödande).

[Jesus undervisade ofta väldigt praktiskt och använde för lärjungarna välkända bilder. Jesus är vinträdet, Fadern är trädgårdsmästaren och hans lärjungar är grenarna. Jesus är den som står mellan Fadern och grenarna, det är i honom livet flödar. Målet är att bära frukt, se vers 2, 4, 5, 8, 16. Johannes använder samma ord ’frukt’ tidigare i Joh 4:36: ’bärgar frukt till evigt liv’. Att bära frukt handlar om människors eviga frälsning.]

12 [Vers 12-17 bildar ett kiastiskt mönster. Det ramas in av uppmaningen att älska varandra, se vers 12b-13 och 17b. I vers 14 och 17a används ordet ”befaller”. I vers 15 och 16b är temat relationen med Fadern och centralt finns vers 16.]

Detta är mitt bud:

Att ni ska älska varandra (osjälviskt utgivande), precis som jag har älskat er.

13 Ingen har större kärlek [ingen har visat en större osjälvisk, utgivande kärlek],

14 Ni är mina vänner om ni gör vad jag befaller er (följer mina instruktioner).

15 Jag kallar er inte längre tjänare (slavar),

Jag kallar er vänner,

16 Ni har inte utvalt mig,

Jag har satt er till [planterat er för] att gå ut [i världen]

då [resultatet av att ni är utvalda och lever i min vilja, är grenar i vinstocken, se vers 7]

17 Detta är vad jag befaller (förmanar) er,

älska (osjälviskt, utgivande, ständigt, gång på gång) varandra.”

18 ”Om världen (allt i världen med dess ordnade samhällssystem med föränderlig etik och moral) hatar er, så ska ni veta (ha en kunskap baserad på personlig erfarenhet) att den redan har hatat mig (och fortfarande hatar mig) innan den hatade er. 19 Om ni tillhörde världen, så skulle världen känna vänskap med er som sina egna. Men eftersom ni inte är från världen, utan är utvalda från världen av mig, därför hatar världen er. 20 Kom ihåg vad jag sade till er, en slav (tjänare) är inte större (förmer, har inte högre position) än sin herre.

Om de har förföljt (jagat) mig,

Om de bevarat (hållit fast vid) mitt ord,

21 Men de ska göra allt detta mot er [förfölja och jaga er] för mitt namns skull, för de känner inte (ser inte med sina hjärtans ögon, har ingen klar förståelse av) honom som har sänt mig.

22 Om jag inte kommit och talat till dem skulle de inte vara skyldiga till synd, men nu har de ingen ursäkt för sin synd [synd betyder ordagrant ’att missa målet’].

24 Om jag inte hade gjort de gärningar som ingen annan någonsin gjort, så skulle de inte vara skyldiga till synd. Men nu har de sett (erfarit) dem, och [trots att de med egna ögon sett alla dessa under och tecken har de] hatat både mig och min Fader. 25 Detta hände för att det ord som står skrivet i deras lag skulle uppfyllas:

26 ”Jag ska sända Hjälparen (den pålitlige vännen, rådgivaren, advokaten) från Fadern, han är Sanningens Ande som utgår från (vid sidan av) min Fader. När han kommer, då ska han själv vittna (berätta) om mig, 27 och ni ska också vittna, eftersom ni varit med mig från början.