18
Jesus blir förrådd och grips
(Matt 26:47-56; Mark 14:43-50; Luk 22:47-53)
1 När Jesus hade sagt detta [bett bönen i kapitel 17 högt] gick han tillsammans med sina lärjungar ut [från Jerusalem] till andra sidan av Kidrondalen. Där låg en trädgård [Getsemane, se Matt 26:36; Mark 14:32] som han och lärjungarna gick in i. 2 Judas som förrådde honom kände också till det stället, eftersom Jesus och hans lärjungar ofta hade mötts (träffats) där. 3 Judas fick tag i (tog med sig) en romersk trupp (maniple eller kohort) [som bestod av någonstans mellan 200 och 600 soldater], tempeltjänare från översteprästerna och fariséerna, och kom dit med facklor, lyktor och vapen.
4 Jesus, som visste om allt som väntade (skulle komma över) honom, gick fram till dem och frågade: ”Vem söker ni?” 5 De svarade honom: ”Jesus från Nasaret.” Jesus svarade dem: ”Det är jag (Jag Är).” Judas som förrådde honom var också där bland dem.
[Detta är sjunde gången frasen ”Jag Är” används i Johannesevangeliet, se Joh 4:26. Det finns en tydlig koppling till hur Gud uppenbarar sig för Mose som den evige, se 2 Mos 3:14. Ordet ”förrådde” är i en verbform som indikerar att det inte var första gången Judas förrådde Jesus, utan något som han hade som vana att göra.]
6 När Jesus sade till dem: ”Jag Är”, ryggade de tillbaka (retirerade de) och föll till marken.
7 Han frågade dem igen: ”Vem söker ni?”
De svarade: ”Jesus från Nasaret.”
8 Jesus svarade: ”Jag har sagt er att ”Jag Är”, om det är mig ni söker, så låt dessa [mina lärjungar] gå!” 9 Han sade detta för att ordet skulle fullbordas: ”Jag har inte förlorat en enda av dem som du har givit mig.” [Joh 6:39, 17:12] 10 Då drog Simon Petrus ett kort svärd som han hade, och högg till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat. Tjänaren hette Malkus. [Läkaren Lukas beskriver hur Jesus helar honom i Luk 22:51.]
11 Då sade Jesus till Petrus: ”Stoppa tillbaka svärdet i skidan! Skulle inte jag dricka den bägare (kalk) som min Fader har gett mig?”
Jesus hos översteprästen
(Matt 26:57; Mark 14:53-54; Luk 22:54)
12 Den romerska truppen med sin kapten och de judiska tempeltjänarna grep nu Jesus och band honom. 13 De förde honom först till Hannas, svärfar till Kaifas, som var överstepräst det året. 14 Det var Kaifas som hade gett rådet till judarna att det var bättre att en man dog i folkets ställe [Joh 11:50].
Petrus förnekar Jesus
(Matt 26:69-75; Mark 14:66-72; Luk 22:54-62)
15 Simon Petrus och en annan lärjunge [Johannes ödmjuka sätt att inkludera sig själv] följde efter Jesus. Den lärjungen var känd av översteprästen och gick tillsammans med Jesus in till översteprästens gård [en gårdsplan utan tak, med murar runt omkring]. 16 Men Petrus stod utanför intill porten. Den andre lärjungen som var känd av översteprästen gick ut och talade med tjänsteflickan som vaktade porten, och släppte in Petrus.
17 Tjänsteflickan [13-20 år] som vaktade porten sade till Petrus: ”Visst är du en av den där mannens lärjungar, eller hur?”
Han svarade: ”Nej, det är jag inte.”
18 Tjänarna [som arbetade i huset] och vakterna (tempelvakterna) stod och värmde sig vid kolelden de gjort upp, eftersom det var kallt. Petrus var också tillsammans med dem och värmde sig.
Jesus förhörs hos översteprästen
19 Översteprästen [Hannas] frågade (begärde svar från) Jesus om hans lärjungar och om hans lära (doktrin).
[Detta verkar var ett preliminärt förhör. Inga vittnen förs fram och normala procedurer följs inte. Hannas var ökänd för sin girighet, rovlystnad och sitt maktmissbruk. Alla hans fem söner blev överstepräster. I Talmud, det judiska kommentarverket till Torahn, finns ett stycke som fördömer familjen: ”Ve över Hannas familj! Ve över deras ormliknande väsande.” Den första frågan Hannas ställde till Jesus gällde hans lärjungar. Trogen sin karaktär verkar Hannas vara mer intresserad av hur stort inflytande Jesus hade, än vad han lärde.]
20 Jesus svarade honom: ”Jag har talat öppet för världen. Jag har alltid undervisat i synagogan och i templet [tempelområdet] där judarna brukar samlas, jag har inte sagt något i hemlighet. 21 Varför frågar du mig? Fråga dem som har hört mig vad jag har sagt till dem. De vet ju vad jag har sagt.”
22 När Jesus sade detta, gav en av vakterna (tempelvakterna) som stod bredvid honom ett slag i ansiktet och sade: ”Är det så man svarar översteprästen?”
23 Jesus svarade: ”Om jag har sagt någonting fel (orätt, grovt, talat ondska) så bevisa att det är fel! Men om det är sant (rätt, gott), varför slår du mig?” 24 Hannas sände sedan Jesus, fortfarande bunden, till översteprästen Kaifas.
Petrus förnekar Jesus för andra och tredje gången
25 Under tiden stod Simon Petrus och värmde sig. Då sade de till honom: ”Är inte du också en av hans lärjungar?”
Han förnekade det och sade: ”Det är jag inte.”
26 En av översteprästens tjänare, en släkting till den man som Petrus huggit av örat på, sade: ”Såg jag inte (med egna ögon) dig tillsammans med honom i trädgården?”
27 Petrus nekade igen, och i samma ögonblick gol en tupp.
Jesus hos Pilatus
(Matt 27:11-14; Mark 15:1-5; Luk 23:1-5)
28 De förde sedan Jesus från Kaifas till romerska guvernörens palats (pretoriet). Det var tidigt (mellan klockan tre och sex) på morgonen. Själva gick de inte in i palatset, för att de inte skulle bli [ceremoniellt] orena utan kunna äta påskmåltiden. 29 Pilatus gick ut till dem och sade: ”Vad anklagar ni den här mannen för?”
30 De svarade: ”Om han inte vore en förbrytare (en som medvetet gör ondska) skulle vi inte ha överlämnat honom åt dig.”
31 Då sade Pilatus till dem: ”Ta honom och döm honom efter er lag!”
Judarna svarade: ”Det är inte lagligt för oss att avrätta någon.” 32 Detta skedde för att de ord Jesus hade sagt, när han visade på vilket sätt han skulle dö, skulle uppfyllas. [Joh 12:32-33]
33 Pilatus gick tillbaka in i palatset och kallade till sig Jesus och frågade honom: ”Är du judarnas konung?”
34 Jesus svarade: ”Säger du detta av dig själv (på eget initiativ), eller har andra sagt det om mig?”
35 Pilatus svarade: ”Jag är väl inte en jude, eller hur? Ditt eget folk och översteprästerna har överlämnat dig till mig. Vad har du gjort (vad är ditt brott, bekänn nu)?”
36 Jesus svarade [Pilatus]: ”Mitt rike (min konungamakt som inte är begränsat till en plats, utan finns överallt där mina befallningar råder) tillhör inte denna världen. Om mitt rike var från den här världen, hade mina efterföljare kämpat (stridit) för att jag inte skulle bli överlämnad till judarna. Mitt rike är inte av (har inte sitt ursprung eller källa från) den här världen.”
37 Pilatus sade till honom: ”Då är du alltså en kung?”
Jesus svarade: ”Du har rätt när du säger att jag är en kung [ja, jag är en kung]. Jag var född för detta [denna roll], och därför kom jag till världen för att vittna för sanningen. Var och en som är av (som är vän med, tillhör) sanningen, hör och lyssnar till min röst.”
38 Pilatus sade till honom: ”Vad är sanning?” [Här står Jesus som är Sanningen, se Joh 14:6, framför Pilatus och när han ställer frågan tittar han bokstavligen på svaret. Pilatus förväntar sig inget svar eftersom han går ut. Frågan ger uttryck för både förakt och medlidande – vem är Jesus som tror sig veta sanningen?]
När han sagt detta gick han ut till judarna igen och sade till dem: ”Jag ser inte att han har begått något brott.
Barabbas friges - Jesus fängslas
(Matt 27:15-31; Mark 15:6-20; Luk 23:13-25)
39 Nu är det en tradition kring påsk att jag friger en fånge. Vill ni att jag friger judarnas konung till er?”
40 Då skrek de alla högt tillbaka igen: ”Inte honom, utan Barabbas!” Barabbas var en rånare (våldsman, revolutionär).
[Utifrån källor hur detta ord används i annan samtida litteratur är det troligt att Barabbas inte bara var en enkel rånare. Snarare var han en revolutionär ledare och våldsman som med blandade motiv av nationalism och eget begär hade begått rån och satt Judéen i skräck.]