1 En gång var Jesus på en viss plats och bad. När han hade avslutat sin bön sade en av hans lärjungar till honom: ”Herre, lär oss att be, precis som Johannes lärde sina lärjungar.”

[Jesus är på väg till Jerusalem, se 9:51. Han har just besökt Marta och Maria i Betania och är antingen kvar där eller på någon annan plats i närheten av Jerusalem. Det var inte ovanligt att olika judiska grupper hade egna böner. Inom judendomen finns amidah, en daglig bön med arton välsignelser, och det verkar som om Johannes Döparen också hade lärt sina lärjungar en skriven bön.]

2 Då sade han till dem: ”När ni ber, säg så här [en mall för hur en Jesu lärjunge ska be]:

’Fader [gr. ”pater”, den bokstavliga innebörden av roten ”pa” är någon som ger näring, beskyddar och uppehåller],

3 Ge oss var dag,

4 Förlåt oss våra synder,

För oss inte in i frestelse.’ ”

[Gud frestar ingen, det är det egna mänskliga begäret som förleder, se Jak 1:13-14. Det är därför vi behöver vara bedjande.]

[I Bergspredikan några år tidigare hade Jesus redan gett en liknande längre undervisning om bön, och då också börjat med att förklara att bön inte är uppvisning eller att rabbla tomma ord, se Matt 6:9-13; 7:7-11. Dessa två böner är inte ordagrant likadana, vilket är helt naturligt eftersom Jesus inte mekaniskt upprepade exakt samma ord när han undervisade. Strukturen i bönen är dock densamma och ger en mall för hur man ber.]

5 Sedan sade han till dem [och fortsätter att undervisa om bön genom att ge två liknelser]:

”Anta att någon av er har en vän, och ni går till honom mitt i natten och säger till honom: ’Kära vän, kan du låna mig tre bröd [limpor], 6 en god vän till mig som är på resa har kommit förbi och jag har inget att sätta fram åt honom.’

[Poängen med liknelsen är att om vi har tro för att vår vän ska öppna dörren mitt i natten när vi bultar på hans dörr, hur mycket mer ska inte vår himmelske Fader låta oss få bönesvar när vi ber till honom.]

11 ”Finns det någon far bland er som skulle ge sin son en orm när han ber om en fisk, 12 eller en skorpion när han ber om ett ägg?

14 Jesus drev ut en dövstum demon [mannen var också blind, se Matt 12:22]. När demonen hade drivits ut började mannen som varit stum att tala och folkskaran förundrades (häpnade, blev förvånade och fascinerade av Jesus).

”Ett rike som splittras (på grund av inre stridigheter) ödeläggs, och ett hus som är delat faller (går under). 18 Om nu Satan har kommit i strid med sig själv, hur kan hans rike då bestå? Jag frågar detta eftersom ni påstår att jag driver ut demoner med hjälp av Beelsebul.

23 Den som inte är med mig [tar min sida och tror på mig]

den som inte samlar med mig [engagerar sig i min seger och det jag gör],

[Det går inte att vara neutral i andliga frågor, tar man inte ställning för Jesus är man emot honom. Jesus fortsätter att tala och beskriver vad som sker med en människa som blivit befriad från onda andar, men inte bjudit in Jesus att vara herre i sitt liv.]

24 När en oren ande lämnar en människa, rör den sig över vattenlösa (torra) trakter och söker en temporär viloplats men hittar ingen. Då säger den: ’Jag vänder tillbaka till det hus jag lämnade.’ 25 När den kommer tillbaka, ser den att huset är städat och iordningställt. 26 Då går den bort och tar med sig sju andra andar, ännu ondare (värre, skadligare) än den själv, och de går in och bosätter sig (permanent) där. För den människan blir situationen nu ännu värre än den var från början.”

27 När Jesus sade detta ropade en kvinna i folkskaran: ”Lycklig är den kvinna som har fött dig och fått amma dig!” [Ordagrant ”saligt är det moderliv som burit dig och de bröst du har diat.”] 28 Men han svarade: ”Ja [du har rätt, Maria är välsignad, men inte primärt för att hon var min mor, utan för att hon har tagit till sig Guds ord]: Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de som lyssnar till Guds ord och bevarar det.”

29 [Det är den sista vintern före korsfästelsen och Jesus befinner sig i Judéen. Trots att han varit hos folket under flera år och de hört hans ord och sett alla under är de inte nöjda. De har nyss gett sken av att de skulle börja tro på honom bara han gjorde ett övernaturligt tecken från himlen, se vers 16.]

När folket strömmade till mer och mer, började han tala: ”Detta släkte är ett ont släkte. Det vill ha tecken [mirakler som bevisar att han var sänd av Gud], men det ska inte få något annat tecken än Jona-tecknet. 30 På samma sätt som Jona blev ett tecken för folket i Nineve, ska Människosonen bli ett tecken för detta släkte. [Jesus syftade på sin egen död och uppståndelse som skulle bli ett tecken för dem så småningom. På samma sätt som Jona var i fisken tre dagar skulle Jesus uppstå från graven efter tre dagar, se Matt 12:39-40.]

31 Drottningen av Söderlandet ska uppstå vid domen tillsammans med människorna i detta släkte och döma dem. Hon [en hedning] kom från jordens yttersta gräns för att lyssna på Salomos vishet [hon såg inga tecken] – och här är mer [vishet] än Salomo!

32 Folk från Nineve ska uppstå vid domen tillsammans med människorna i detta släkte och döma dem. De [hedningarna i Nineve] omvände sig [utan att behöva se några tecken] när Jona predikade – och här är mer [nådefull predikan om omvändelse] än Jona!”

[Här står Jesus, en som är större än både Salomo och Jona mitt ibland dem.]

33 ”Ingen tänder en lampa för att sedan ställa den på en undanskymd plats eller under sädesmåttet [träskålen för att mäta upp mjöl som rymde knappt nio liter]. Man placerar den på ljushållaren så att den som kommer in kan se ljuset. [Jesus är världens ljus, det lyser öppet inför alla. Det är inte undangömt i någon hemlig vrå.] 34 Kroppens lampa är ögat. [Ögat är ofta en bild på hjärtat.] När ditt öga är friskt (ogrumlat, fokuserat) får också hela din kropp ljus, men när det är fördärvat är det också mörkt i din kropp. [Om en människa har äkta och rena motiv kommer hon att se Jesus och hela livet flödar av Guds ljus, annars bländar Jesu ljus och renhet.] 35 Se därför till att ljusskenet i dig inte är mörker. 36 Om hela din kropp har ljus och ingen del är mörk, då blir den helt upplyst, som när lampans sken ger dig ljus.”

37 Medan Jesus talade bjöd en farisé honom till att äta lunch hemma hos sig. [Ordagrant ”dagens första måltid”, frukost eller tidig lunch.] När han kom dit lade han sig till bords.

[Man satt inte utan låg till bords med fötterna vända bort från det halvmeterhöga bordet som ofta var u-format. På så vis kunde alla se varandra, och tjänarna kunde servera i mitten. Det var även en rangordning där de främsta platserna var närmast värden. Man låg på mattor och lutade sig mot sin vänstra armbåge och åt med höger hand.]

38 När farisén såg att Jesus inte tvättade sig före måltiden förundrades han (började han spekulera i orsaken till varför Jesus gjorde så). [Enligt den judiska traditionen skulle man ceremoniellt rena sig genom att stänka vatten på ett speciellt sätt före en måltid.]

”Ni fariséer, ni rengör nu utsidan av bägaren och serveringsfatet, men ert inre är fullt av habegär (plundring) och ondska. 40 Ni tänker dåraktigt (ologiskt)! [Detta ord är inte ett skällsord, utan fokuserar på att någon är tanklös och inte resonerar logiskt. Jesus skulle aldrig gå emot sitt eget ord och kalla någon för ’dåre’, se Matt 5:22. Han vill utmana fariséerna att tänka själva och inte bara följa sin samtid och dåvarande traditioner.] Har inte han som gjort utsidan också gjort insidan? 41 Men ge det som finns där inne [ge från hjärtat, ge av maten som finns i faten] till de fattiga, så blir allt rent för er.

[Fariséerna ägnade sig åt yttre ceremoniella regler för att se rättfärdiga ut inför människor, men Jesus pekar på att de i stället måste ge från hjärtat och en sann kärlek till Gud och människor. Då blir även utsidan ren.]

42 Ve er (uttryck för intensiv förtvivlan), fariséer! Ni ger tionde av mynta, vinruta och [alla små] kryddväxter (trädgårdsväxter), men missar rättvisan [social rättvisa och medmänsklighet till människor] och kärleken till Gud. Ni borde göra det ena utan att försumma det andra.

43 Ve er (uttryck för intensiv förtvivlan), fariséer! Ni älskar de bästa platserna i synagogan [där de kunde blicka ut över församlingen] och att bli hälsade på torgen.

44 Ve er (uttryck för intensiv förtvivlan)! Ni liknar omärkta gravar som människor [råkar] gå över utan att veta om det [och blir ceremoniellt orena].” [Se även Matt 23:27-28.]

45 En av de laglärda [som tolkade Moseböckerna och lärde ut regelverket för hur de skulle fullföljas in i minsta detalj] sade då till Jesus: ”Mästare, när du säger dessa saker förolämpar du även oss.” 46 Jesus svarade:

”Ja, ve (uttryck för intensiv förtvivlan), också över er laglärda! Ni lägger tunga bördor (ryggsäckar med packningar) på människorna [med mänskliga regler och bud], men själva rör ni inte ett finger för att lätta på bördorna.

47 Ve er (uttryck för intensiv förtvivlan)! Ni bygger gravar (monument, minnesplatser) till profeterna som era fäder mördade. 48 Ni är vittnen och ger ert fulla stöd till vad era förfäder gjorde. De dödade ju profeterna, och ni bygger deras gravar. [De fokuserade mer på att ära profeternas gravar, det yttre, men ignorerade deras budskap.] 49 Därför har Guds vishet sagt: Jag ska sända dem profeter och apostlar, och en del av dem ska de mörda och förfölja. [I Lukas fortsättning på Lukasevangeliet, Apostlagärningarna, beskrivs hur flera av apostlarna får lida martyrdöden för sin tro.] 50 Så ska detta släkte hållas ansvariga för alla profeters blod som är spillt sedan världens skapelse, 51 från Abels blod ända till Sakarjas blod, han som blev dödad mellan altaret och templet. [Abel dödades av sin bror Kain på grund av hans rättfärdiga offer till Gud, se 1 Mos 4:10. Det är troligen prästen Sakarja som stenades till döds vid templets förgård, se 2 Krön 24:20-25:7.]

52 Ve er (uttryck för intensiv förtvivlan), laglärda! Ni har tagit bort nyckeln till kunskap [om Gud och frälsningen, och ersatt den med era religiösa traditioner som är tunga bördor]. Själva har ni inte gått in, och ni har hindrat dem som var på väg in.”

[Det religiösa ledarskapet var inte bara ohjälpsamt, utan blev ett hinder för dem som verkligen sökte Gud. Deras religiösa system var inte bara neutralt; det verkade mot Gud. När sanningen avslöjas finns omvändelsens väg ut till frihet och förlåtelse. Tyvärr valde de inte den vägen och resultatet blev ett bittert hat mot Jesus. De var själva avslöjade och gör nu allt för att hitta något fel hos Jesus. Samma ord som beskriver hur Herodias höll fast vid hatet mot Johannes Döparen, se Mark 6:16, används i nästa vers för de judiska ledarnas bitterhet mot Jesus. I Gal 5:1 översätts samma ord ”slavok”, i kontrast till friheten i Jesus.]

53 När Jesus hade gått ut därifrån [från fariséns hus], började de skriftlärda och fariséerna ansätta honom bittert (hatet mot honom fick ett djupare fäste inom dem och blev som ett slavok som band dem). De överöste honom med många frågor (som han skulle svara direkt på, utan betänketid och möjlighet att göra någon utläggning), 54 medan de låg på lur och väntade på att han skulle råka säga något som de kunde anklaga honom för.