1 Det osyrade brödets högtid, som [också hade kommit att] kallas påsk [hebreiska ”pesach”, som betyder ”passera”, ”skona”], var nu nära. 2 Översteprästerna och de skriftlärda sökte efter ett sätt att röja Jesus ur vägen, men de var rädda för folket.

[Under påsken var det många tillresta judar i Jerusalem. Ett öppet gripande av Jesus skulle kunna skapa upplopp och romersk militär skulle ingripa, se Mark 14:2. Visade det sig att de judiska ledarna var orsaken, skulle deras position och förmåner äventyras.

Högtiden Pesach inleds eftermiddagen den 14 Nisan. Några timmar senare efter solnedgången är det 15 Nisan och det osyrade brödets högtid tar vid, se 2 Mos 12:17-20; 3 Mos 23:4-12. På Jesu tid hade dessa två högtider vuxit samman och sågs som en enhet.]

3 Då [efter måltiden i Betania, se Mark 14:9-10] for Satan in i Judas, som kallades Iskariot och var en av de tolv. [Djävulen hade gett tanken till Judas under en lång tid, se Joh 13:2. I stället för att stå emot frestelsen faller Judas för den, se Jak 1:13-15.] 4 Han gick i väg och samtalade med översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten om hur han skulle kunna förråda Jesus, och överlämna honom åt dem. 5 De var glada och kom överens om att ge honom pengar. [Trettio silvermynt, se Matt 26:15.] 6 Judas gick med på detta och började söka efter ett lämpligt tillfälle att förråda honom utan att folket var med [för att förhindra upplopp och oroligheter].

7 Så kom den dag i det osyrade brödets högtid, när påskalammen skulle slaktas.

[Fyra dagar tidigare hade varje judisk familj räknat efter hur många lamm man behövde. De hade valt ut ett felfritt lamm som togs med hem. Under dessa fyra dagar fäste sig hela familjen vid detta oskyldiga lamm som snart skulle dö. Den 14:e Nisan tog man med sig lammet som slaktades av prästerna i tempelförgården på eftermiddagen. Samma kväll åt man påskmåltiden, som förutom lammet bestod av osyrat bröd och bittra örter för att påminna om slaveriet i Egypten.

Symboliken i hur Jesus blir detta offerlamm är tydlig. Samtidigt som tusentals lamm förs in till Jerusalem, går också Jesus upp till Jerusalem. Samtidigt som varje familj hade ett lamm hemma under fyra dagar, var Jesus öppet bland folket i templet och ingen kunde fälla honom för något han sade, se Luk 21:37. Prästerna som offrade lammen, var de som drev på och som orsakade Jesu död.]

8 Jesus skickade i väg Petrus och Johannes och sade: ”Gå och förbered så vi kan äta påskmåltiden.”

14 Nu när tiden var inne [efter solnedgången då påsken inleddes] tog Jesus sin plats vid bordet, och apostlarna med honom. [Måltiden intogs liggande längs med ena sidan av bordet med huvudet närmast och fötterna längst bort.]

21 ”Men se, den som förråder mig (just nu är i full färd med att förråda mig) har sin hand här på bordet med mig. 22 För Människosonen går [framåt på den väg] som det är bestämt [av Gud], men ve (uttryck för intensiv förtvivlan och sorg) den människa som förråder honom.”

[Jesus har just berättat att han ska bli förrådd, se vers 21. De hade alla sin hand på bordet, vems hand var det? Snart har man vänt på frågan och undrar vem som är störst bland dem, och den minst trolige att förråda Jesus.]

25 Då sade Jesus till dem: ”Folkens kungar uppträder som herrar (utövar sin makt) över sina landsmän, och de som har makten (auktoriteten) kallar sig ’folkens välgörare’. 26 Men med er är det annorlunda. Den störste bland er ska vara som den yngste, och ledaren ska vara som tjänaren [den som leder ska ha en tjänares hjärta]. 27 Vem är störst, den som ligger till bords eller den som betjänar honom? Är det inte den som ligger till bords? Men ändå är jag mitt ibland er som er tjänare.”

[Tidigare hade Jakob och Johannes mor begärt att hennes söner skulle sitta bredvid Jesus i hans rike, se Matt 20:20-23. Johannes var den yngste av lärjungarna och kanske diskuterades hans namn. Det är troligt att Simon Petrus, den äldste lärjungen, var en av dem som höjde sin röst i grälet eftersom Jesus vänder sig till honom personligen direkt efter att han talat till alla lärjungarna, se vers 31.]

28 [Jesus uppmuntrar nu lärjungarna.] ”Det är ni som uthålligt har varit kvar med mig, genom mina prövningar. [Många hade tröttnat, se Joh 6:66-68, men lärjungarnas trofasthet för med sig en belöning.] 29 På samma sätt som min Far överlämnat (slutit ett förbund med mig och gett mig) ett rike, överlämnar jag det till er (sluter jag ett förbund med er och ger er makt). [Verbet ”överlämna” är samma grekiska ord som används för ”förbund” i vers 20.] 30 Ni ska äta och dricka vid mitt bord i mitt rike, och ni ska sitta på troner och döma Israels tolv stammar.”

31 [Jesus vänder sig nu till Simon Petrus och kallar honom vid hans gamla namn, inte bara en gång utan två. Petrus skulle snart inte vara fast som en klippa, som namnet Petrus betyder.]

”Simon, Simon! Se, Satan har begärt att få sålla er [alla mina lärjungar] som vete. [På samma sätt som vetet sållades från agnarna genom att kraftigt skakas i sållet, ville djävulen rubba lärjungarnas tro. I detta ligger en anspelning på Jobs historia, se Job 1:6-12; 2:1-6.] 32 Men jag har redan bett för dig, att din tro inte ska ta slut (utsläckas). När du har omvänt dig, styrk då (ge en inre stabilitet åt) dina bröder [i tron].”

[Ordet ”ta slut” är det grekiska ordet ”ekleipo”. Vårt ord eklips kommer från detta ord. Lukas använde det tidigare för att beskriva hur pengar kan ta slut, se Luk 16:9. Ordet används också om solförmörkelsen som inträffar när Jesus dör, se Luk 23:45. När Petrus tro förmörkades, var det inte slutet. Jesu bön och Petrus omvändelse öppnar upp för ljuset på nytt.]

33 Då sade han [Simon Petrus] till honom: ”Herre, jag är redo att gå med dig, både till fängelse och i döden.”

39 [Getsemane, som ordagrant betyder ”olivpress”, var en olivodling vid foten av Olivberget omgärdad av en mur med en eller flera olivpressar. Platsen var bekant och kanske ägdes den av någon vän till Jesus eller till hans lärjungar. Liksom mycket annat i Bibeln inte är en slump, är just den plats där oliver pressades och krossades, där Jesus prövas och pressas till det yttersta.]

Jesus gick ut och begav sig till Olivberget som han brukade, och hans lärjungar följde honom. 40 När han kom till platsen, sade han till dem: ”Be att ni inte kommer i [ger efter för] frestelse.” [Jesus uppmuntrar inte dem att be att de inte ska bli frestade. De är frestade. Frestelse är en del av det mänskliga livet som varken vi eller Jesus kan undkomma. Jesus uppmanar lärjungarna och oss att inte ”gå in i” eller ”ge efter för” frestelse.]

47 Medan han ännu talade kom en folkskara [romerska soldater, se Joh 18:3, och tempelvakter, se Luk 22:52]. Den leddes av Judas, en av de tolv. Han gick fram till Jesus för att kyssa honom. 48 Jesus sade till honom: ”Judas, förråder du Människosonen med en kyss?” [Den dåtida vanliga hälsningen med en kyss som beskrev respekt och vördnad blev här ett tecken för svek.]

[Det var Petrus som utdelade hugget mot tjänaren som hette Malkus, se Joh 18:10. Petrus siktade troligen mot halsen, men Malkus duckar så att bara örat träffas. Att det bara är Johannes som tar med namnen kan bero på att han skriver sitt evangelium efter Petrus död. De andra evangelieförfattarna är försiktigare, och utlämnar inte hans namn eftersom det kunde få juridiska följder för Petrus.]

51 Då sade Jesus: ”Tillåt dem gå så långt [att de tillfångatar mig].” [I Matt 26:52-53 finns fler detaljer. Jesus säger till Petrus att lägga tillbaka sitt svärd och att alla som drar svärd ska dödas med svärd. Han nämner också att han skulle kunna be om mer än tolv legioner änglar, ett romerskt mått som motsvarar mer än 80 000, men hur han måste låta sig bli tillfångatagen för att Skrifterna ska uppfyllas.]

54 Då grep de Jesus och förde honom till översteprästens hus. [Han fördes till Hannas, svärfar till Kaifas, som var överstepräst det året, se Joh 18:13.] Petrus följde efter på avstånd. [Johannes följde också med. Eftersom hans familj var bekanta med översteprästen, pratade han med tjänstekvinnan vid porten, som då också släppte in Petrus, se Joh 18:15-16.]

55 [Nätterna på våren i Israel kan bli kalla, särskilt i Jerusalem som ligger högt över havet.]

Mitt på gården tände de en eld och satte sig ner tillsammans, och Petrus satte sig bland dem. 56 En ung tjänsteflicka såg honom sitta där vid eldens sken. Medan hon tittade noga på honom sade hon: ”Den där mannen var också med honom.”

63 Männen som bevakade Jesus hånade honom och slog honom. 64 De band för hans ögon och frågade honom: ”Profetera för oss! Vem var det som slog dig?” 65 De sade också mycket annat hånfullt till honom.

66 När det blev dag (tidigt vid gryningen) församlades folkets äldste [Sanhedrin], både överstepräster och skriftlärda. De förde honom inför Stora rådet 67 och sade: ”Är du den Smorde (Messias), så säg oss det.”