Matteus
Inledning
Introduktion: Matteus är det första evangeliet och en fin länk mellan Gamla och Nya testamentet. Det är skrivet till judiska läsare för att visa att Jesus verkligen är den utlovade Messias. Evangeliet har därför många referenser till Gamla testamentet och börjar med en släkttavla som utgår från det judiska folkets stamfader Abraham. Matteus berättar om Jesu födelse utifrån Josefs perspektiv, medan Lukas har mer detaljer kring Marias upplevelser. Matteusevangeliet innehåller fem längre tal av Jesus som alla avslutas med satsen ”När Jesus hade avslutat detta tal”, se Matt 7:28; 11:1; 13:53; 19:1; 26:1. De fem talen är:
1. Bergspredikan, kap 5-7.
2. Talet till de tolv som ska sändas ut, kap 10.
3. Talet i liknelser, kap 13.
4. Talet till församlingen, kap 18.
5. Talet om sista tiden, kap 24-25.
Genre: Evangelium.
Skrivet: Omkring år 50-60 e.Kr. En första hebreisk/arameisk version kan ha skrivits ner redan på 30-talet e.Kr.
Författare: Lärjungen Matteus. Han arbetade som tullindrivare för den romerska staten när Jesus kallade honom, se Matt 9:9; 10:3.
1
Jesu släkttavla
(Luk 3:23-38)
1 Detta är släkttavlan [ordagrant ”boken om genealogin”] för Jesus den Smorde (Messias, Kristus),
ättling (son, släkt) till David,
ättling (son, släkt) till Abraham.
[Matteus använder samma grekiska fras som den grekiska översättningen av Moseböckerna gör för det hebreiska ordet ”toledot”. Detta ord används för att markera ett nytt stycke och en ”fortsatt historia” i Första Moseboken, se 1 Mos 2:4; 5:1; 6:9; 10:1; 11:10 osv. Ordet kopplar tydligt ihop detta evangelium med Guds stora frälsningsplan genom hela Bibeln. I den första versen summeras hur Jesus uppfyller hela Gamla testamentets förväntan på den Messias som skulle komma från kung Davids ätt. Släkttavlan utgår från Abraham, israeliternas fader, genom vilken alla folk på jorden ska välsignas.
I den judiska kulturen står kvinnor högt. Det fanns kvinnliga domare och två böcker är uppkallade efter kvinnor. I släkttavlor är det dock ovanligt att deras namn står med, se 1 Mos 5; 11:10-32. Det är anmärkningsvärt att Matteus väljer att lyfta fram just följande fem kvinnor:
- Tamar som förklädde sig till prostituerad och fick barn med sin svärfar Juda, se vers 3.
- Rahab som gått till historien som ”skökan Rahab”, se vers 5.
- Rut som förlorade sin man i unga år, se vers 5.
- Batseba som blev lurad in i en otrohetsaffär med David, se vers 6.
- Maria som fick utstå lidande och förtal eftersom få trodde på jungfrufödseln, se vers 16.
Talet fem står för nåd. Vilken nåd att det i Jesu mänskliga gener fanns människor som råkat ut för de värsta situationer man kan tänka sig.]
1) Abraham till David
2 [Första delen har fjorton led mellan Abraham och David. Trettio namn nämns, inklusive upprepningar och Serach, se vers 3, som inte ingår i släktträdet. Av dessa är 27 män och tre kvinnor.]
Abraham födde Isak,
Isak födde Jakob,
Jakob födde Juda och hans bröder,
3 Juda födde Peres och Serach, vilkas mor var Tamar
[sonhustru till Juda inblandad i en komplicerad relationshistoria, se 1 Mos 38],
Peres födde Hesron,
Hesron födde Ram,
4 Ram födde Amminadav,
Amminadav födde Nachshon,
Nachshon födde Salma,
5 Salma födde Boas, vars mor var Rahab (Rachav)
[en hedning som tog emot de israeliska spejarna i Jeriko, se Jos 2],
Boas födde Oved, vars mor var Rut
[moabitiskan som följde med sin svärmor Noomi tillbaka till Juda, se Rut 1-4],
Oved födde Jishaj (Isai),
6 Jishaj födde David, konungen.
[Både ”David” och ”konung” är i bestämd form i grekiskan vilket ger en extra betoning. Ordagrant: ”Daviden, konungen”.]
2) David till fångenskapen
[Andra delen har fjorton led mellan Salomo och Jojakin, David nämns igen men räknas inte som ett led. Trettio namn nämns, inklusive upprepningen av David och Batsebas man Uria som inte ingår i trädet. Av dessa är 29 män och en kvinna.]
David födde Salomo, vars mor [Batseba] var Urias hustru
[som David stal från honom, se 2 Sam 11],
7 Salomo födde Rehabeam,
Rehabeam födde Avia,
Avia födde Asa,
8 Asa födde Joshafat,
Joshafat födde Joram,
Joram födde Ussia [här hoppar Matteus över tre led],
9 Ussia födde Jotam,
Jotam födde Achas,
Achas födde Hiskia,
10 Hiskia födde Manasse,
Manasse födde Amon,
Amon födde Josia,
11 Josia födde Jojakin och hans bröder,
vid den tid då folket fördes bort till Babylon [2 Kung 24:14; 1 Krön 3:15-16].
3) Från fångenskapen till Jesus
12 [Tredje delen har fjorton led från Jojakin till Jesus. Jojakin räknas både till denna och föregående uppräkning. Tjugosju namn nämns, inklusive upprepningen av Jojakin. Av dessa är 26 män och en kvinna.]
Efter exilen i Babylon:
Jojakin födde Shealtiel,
Shealtiel födde Serubbabel,
13 Serubbabel födde Avihud,
Avihud födde Eljakim,
Eljakim födde Asor,
14 Asor födde Sadok,
Sadok födde Akim,
Akim födde Elihud,
15 Elihud födde Elasar,
Elasar födde Mattan,
Mattan födde Jakob,
16 Jakob födde Josef, Marias man;
[I grekiskan är Josef i bestämd form för att ge betoning]
genom henne [Maria] föddes Jesus som kallas den Smorde (Messias, Kristus).
17 Antalet släktled är alltså:
från Abraham till David fjorton led,
från David till fångenskapen i Babylon fjorton led och
från fångenskapen i Babylon till den Smorde (Messias, Kristus) fjorton led.
[Den hebreiska kulturen som Matteus riktar sig till är förtjust i siffror och språklig symmetri. Att just talet fjorton har valts kan bero på att det är två gånger talet sju som står för fullhet. Fjorton är också det hebreiska numeriska värdet på Davids namn.
I jämförelse med Lukas släkttavla, se Luk 3:23-37, finns skillnader. Matteus hoppar ibland över några led för att få en litterär symmetri med tre grupper med fjorton generationer i varje grupp. Det grekiska ordet ”gennao”, som översatts ”födde”, kan också betyda ”förfader” och behöver inte betyda att sonen är i direkt nedstigande led. Andra skillnader är att Matteus startar med judarnas förfader Abraham och verkar relatera till Josefs släktskap med David. Lukas däremot går via Maria hela vägen tillbaka till Adam och Eva, för att betona att han är hela mänsklighetens Frälsare. I nästa kapitel nämns Josef vid namn, medan Maria refereras till som barnets mor.
Kristus är en transkribering av en grekisk översättning av hebreiska ”Mashiach” som betyder ”den Smorde”. I de profetiska böckerna väntade man på Herrens Smorde som skulle rädda Israels folk. Matteus vill visa att Jesus är denne smorde kung som har kommit!]
Jesu födelse
(Luk 2:1-7)
18 Så här gick det till när Jesus den Smorde (Messias, Kristus) föddes: hans mor Maria var trolovad med Josef, men innan de kom tillsammans (som man och hustru), visade det sig att hon var med barn genom den helige Ande. 19 Eftersom Josef, hennes blivande man, var rättfärdig och inte ville utsätta henne för vanära (inte låta henne bli offentligt förödmjukad och bli till allmänt åtlöje), beslöt han sig för att i hemlighet (i stillhet) skilja sig från henne. [Den judiska trolovningen var så bindande att det krävdes ett skilsmässobrev för att bryta den, se Matt 19:7.] 20 Men medan han funderade (resonerade fram och tillbaka) över allt detta visade sig plötsligt en ängel för honom i en dröm och sade: ”Josef, Davids son, var inte rädd att ta till dig Maria, din hustru, för det som har blivit till (skapats, frambringats, alstrats) i henne är från (har sitt ursprung i) den helige Ande. 21 Hon ska föda en son och du ska ge honom namnet Jesus, för han ska frälsa (rädda, hela, befria) sitt folk från deras synder.”
[Genom trolovningen hade redan äktenskapet formellt ingåtts. Ängeln uppmanar Josef att inte tveka att fullborda äktenskapet framöver. Namnet Jesus härstammar från namnet Josua, som på hebreiska är sammansatt av JHVH (Guds namn som troligtvis kan uttalas Jahve) och Hosea, som betyder ”en som räddar, frälser”. Namnet Jesus betyder bokstavligen ”Herren är frälsning” eller ”Herren räddar”.]
22 Allt detta hände för att det som var sagt av Herren genom profeten [Jesaja] skulle gå i uppfyllelse:
23 ”Se, jungfrun (den unga, ännu inte gifta kvinnan som inte varit med någon man) ska bli med barn och föda en son,
och de ska ge honom namnet Emmanuel.” [Jes 7:14]
Översatt betyder det [hebreiska ordet Immanuel]: Gud med oss (Gud är förenad och bor med oss).
24 Josef vaknade upp ur sin sömn och gjorde som Herrens budbärare (ängel) hade befallt honom. Han tog sin hustru till sig, 25 men rörde inte henne (de hade inte äktenskapligt samliv), förrän hon hade fött en son. Han gav honom namnet Jesus.