3
Johannes Döparen träder fram
(Mark 1:2-8; Luk 3:1-18; Joh 1:19-28)
1 [Det har passerat omkring trettio år sedan föregående vers.]
Vid den tiden trädde Johannes Döparen fram och predikade i Judéens öken. 2 Han sade: ”Omvänd er (förändra ert sätt att tänka, och agera), för himmelriket är nära.”
[Uttrycket ”himmelriket” återfinns bara i Matteusevangeliet och används synonymt med ”Guds rike” som de andra evangelieförfattarna använder. Formuleringen reflekterar den judiska gudfruktiga seden att inte skriva ut Gudsnamnet. Detta är något man kan förvänta sig i en text riktad mot främst judiska läsare som Matteusevangeliet är. Även i svensk judisk litteratur i dag skrivs Gud som ”G-d” utan vokaler.]
3 Han är den som profeten Jesaja syftade på när han sade:
En röst ropar i öknen (vildmarken):
”Bana väg för Herren [ta bort hinder],
gör stigarna raka för honom.”
[Citat från Jes 40:3. En uppmaning att omvända sig och vandra på rättfärdiga vägar, se Jes 35:8.]
4 Johannes bar kläder (en mantel) av kamelhår och hade ett läderbälte om livet. [Han påminde om profeten Elia, se 2 Kung 1:8. Senare i Matteusevangeliet kopplas dessa två profeter tydligt samman, se Matt 11:14.] Hans mat var gräshoppor och vildhonung [vilket inte var ovanlig föda i vildmarken, se 3 Mos 11:22]. 5 Jerusalem och hela Judéen och distrikten kring Jordan kom ut till honom [i allt större antal]. 6 De lät sig döpas av honom i floden Jordan medan de bekände (öppet erkände) sina synder [just innan dopet när de stod i vattnet].
[Det grekiska ordet för dop är ”baptizo” som ordagrant betyder ”att doppa ned i”. Det är skillnad mellan Johannes omvändelsedop och troendedopet i Herren Jesu namn, se Apg 19:3. Johannes dop var förberedande och handlade om omvändelse från sin synd, inte nödvändigtvis i samband med att man bekände Jesus som Herre. Troendedopet får sin fullständiga betydelse först efter Jesu uppståndelse, se Matt 28:19. I dopet identifierar sig den troende med Jesu död, begravning och återuppståndelse, se Rom 6:4-8. Denna handling visar att man dör bort från sitt eget, begraver sin gamla syndiga natur och blir en ny skapelse i Jesus. Dopet föregås av personlig omvändelse och sinnesändring och åtföljs av löftet om Hjälparen, den helige Ande, som ger kraften att leva det nya livet, se Apg 2:38; Matt 3:11.]
Bär frukt som är värdig omvändelsen
7 [Det religiösa ledarskapet i Jerusalem hade tidigare skickat tjänare med frågor till Johannes, se Joh 1:19. Det verkar inte som om dessa svar räckte eftersom de nu själva kom ut i öknen för att betrakta vad som lockade så många dit. De tre största religiösa judiska grupperingarna var:
Fariséer – följde stränga yttre regler i syfte att uppnå fromhet och jämställde rabbinernas tolkningar med Gamla testamentets skrifter. Farisé betyder ”separerad”.
Saddukéer – trodde på de fem Moseböckerna, men inte på något övernaturligt såsom änglar eller ett liv efter döden, se Apg 23:8. De var i majoritet i Sanhedrin och mer positiva till den romerska staten än Fariséerna. Namnet Sadduké härstammar troligtvis från en överstepräst som hette Zadok.
Esséer – var en sträng sluten grupp som levde avskilda från samhället, ofta ensligt och öde. En av dessa platser var Qumran – där fyndet av Dödahavsrullarna 1947 även medförde ökad kunskap om denna gruppering. De omnämns inte i Nya testamentet, men enligt den judiske historieskrivaren Josefus fanns det totalt ca 4 000 anhängare i landet. Namnets ursprung är inte helt känt, men kan betyda ”görare/skapare” av Torah eller härstamma från ett hebreiskt ord för ”utanför”.]
Många fariséer och saddukéer kom till hans dop. När han såg på dem [och genomskådade deras falska motiv] sade han till dem:
”Ni giftormars barn! [Han förknippade dem med död, och med Satan själv som bedrog Eva genom en orm.] Vem har fått er att tro att ni kan fly undan den kommande vredesdomen?
8 Bär frukt som bevisar (är värdig, tillhör) er omvändelse (förändrade tänkesätt, ett hjärta som är förvandlat och inte längre älskar synd). 9 Börja inte säga till varandra [ha inte er stolthet i ert religiösa arv genom att säga]: ’Vi har Abraham till fader.’ Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham av dessa stenar. 10 Yxan är redan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt huggs ner och kastas i elden.
11 Jag döper er i vatten till omvändelse, men den som kommer efter mig är starkare än jag. Jag är inte ens värd att ta av honom hans sandaler [som var en slavs uppgift]. Han ska döpa er i (med) den helige Ande och eld. 12 Han har sin kastskovel i handen för att rensa (rengöra) sin tröskplats och samla in vetet i sin loge, men agnarna ska han bränna upp i en eld som inte kan släckas.”
Jesus döps
(Mark 1:9-11; Luk 3:21-22; Joh 1:29-34)
13 Sedan kom Jesus från Galileen [ner] till Johannes [Döparen] för att bli döpt av honom i Jordan [floden]. 14 Men Johannes försökte hindra honom, han protesterade och sade: ”Det är jag som behöver bli döpt av dig, och du kommer till mig?” 15 Jesus svarade honom: ”Låt det ske nu, för så ska vi uppfylla all rättfärdighet.” Då lät Johannes det ske.
[Dopet visar att Jesus är helgad, avskild till ett specifikt syfte, åt Gud. Genom dopet identifierar han sig med människans synd, fast han själv var syndfri. Detta offentliga dop bekräftar också Jesu officiella tjänst som startar nu.]
16 När Jesus hade blivit döpt steg han genast upp ur vattnet. Plötsligt öppnade sig himlen och Johannes såg Guds Ande sänka sig ner som en duva och komma över Jesus. 17 En röst från himlen sade: ”Detta är min älskade son, i honom har jag min glädje (mitt behag).” [I dessa två verser är alla tre personer i treenigheten klart synliga.]