1 Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och hans bror Johannes upp på ett högt berg där de kunde vara för sig själva (i enskildhet).

[Enligt tradition är det berget Tabor, men det är mer troligt att det är berget Hermon i närheten av Caesarea Filippi, som är den senaste platsen som Jesus besökte, se Matt 16:13. Det är troligt att Matteus knyter an till hur Mose gick upp på berget Sinai och efter sex dagar fick se Gud, se 2 Mos 24:15. Jesus är den andre Mose som det talas om i 5 Mos 18:15 och den som fullbordar Moses kallelse.]

2 Där förvandlades hans utseende inför dem, hans ansikte lyste (klart och tydligt) som solen, och hans kläder blev vita som ljuset. 3 Plötsligt fick de se Mose och Elia samtala med honom. 4 Då började Petrus tala, och sade till Jesus: ”Det är underbart (gott, ärofyllt) att få vara här, om du vill, så ska jag göra tre hyddor, en åt dig, en åt Mose och en åt Elia.”

[I Luk 9:33 står det också att ”Petrus inte visste vad han sade.” Det är möjligt att han anknyter till Lövhyddohögtiden, Sukkot, som firas på hösten. Man bygger då hyddor med tak av löv under bar himmel för att minnas israeliternas ökenvandring efter deras uttåg/exodus ur Egypten. Enligt judisk tro och tradition förknippas högtiden också både med den messianska ankomsten och inträdandet av den messianska tidsåldern, se Apg 3:21. Dessa kopplingar till den messianska förväntan är tydlig då Jesus besöker Jerusalem under Sukkot, se t.ex. Joh 7:2, 27, 31, 40-42.]

5 Plötsligt medan han fortfarande talade kom ett skinande moln och omslöt dem [främst Jesus, Elia och Mose, men lärjungarna träder också in i detta moln, se Luk 9:34. Molnet är en gammaltestamentlig bild av Guds närvaro, se 2 Mos 13:21-22; 40:34-38; 1 Kung 8:10-13.] En röst från molnet sade [på liknande sätt som Fadern talat till Jesus vid hans dop, se Matt 3:17]: ”Detta är min älskade (enda) son, som jag har (och alltid haft) mitt välbehag i. Lyssna (ständigt) på honom.” 6 När lärjungarna hörde detta, kastade de sig [raklånga] ner med sina ansikten mot marken och greps av stor fruktan (förskräckelse). 7 Men Jesus kom och rörde vid dem och sade: ”Stå upp och var inte rädda.” 8 När de lyfte upp sina ögon, såg de ingen förutom Jesus.

[Genom hela Bibeln har viktiga händelser skett på berg. På berget Moria blir Abraham ledd att offra Isak, som är en bild på Jesus. Mose får lagen på berget Sinai och Elia offrar till Gud på berget Karmel, osv. På detta berg såg nu lärjungarna hur Jesus samtalade med Mose och Elia som representerar lagen och profeterna. Att det är ett samtal, visar på den harmoni som finns mellan det Gamla och det nya förbundet. Till sist ser lärjungarna bara Jesus; en tydlig bild på att Jesus är den som fullkomnar lagen och profeterna, se Matt 5:17.]

9 Medan de var på väg ner från berget befallde Jesus dem: ”Berätta inte för någon om det ni har sett förrän Människosonen har uppstått från de döda.” 10 Lärjungarna frågade honom: ”Varför säger de skriftlärda att Elia måste komma först?” 11 Han svarade: ”[Skriften stämmer, det är som Mal 4:5 säger:] Elia ska komma och återställa allt. 12 Men jag säger er att Elia redan har kommit, och de kände inte igen honom utan gjorde med honom som de ville. Så ska också Människosonen bli behandlad och lida genom dem.” 13 Då förstod lärjungarna att han talade till dem om Johannes Döparen.

14 [Jesus, Petrus, Jakob och Johannes kom ner från berget och mötte upp med de andra nio lärjungarna nästa dag, se Luk 9:37.]

När de var tillbaka bland folket kom en man fram och föll på knä för honom 15 och sade: ”Herre, förbarma dig över min son. Han är fallandesjuk (ordagrant ’blir sjuk under månens inflytande’, grekiska ordet beskriver sjukdomar med periodiskt återkommande anfall och kramper) och plågas svårt. Ofta faller han i elden och många gånger i vattnet. 16 Jag tog honom till dina lärjungar, och de kunde inte bota honom.” 17 Då svarade Jesus [och riktar sig till folkskaran och lärjungarna]: ”Ni släkte utan tro (en generation som inte vill tro) som är helt fördärvat! [Det är inte otroligt att associationerna går till israeliterna som vandrade i öknen och tappade tron och i stället tillbad guldkalven då Mose gick upp på berget Sinai.] Hur länge ska jag vara kvar hos er? Hur ska jag stå ut med er?”

[Han vänder sig nu till pojkens far och säger:] ”För hit honom till mig.” 18 Jesus tillrättavisade demonen, och den for ut ur honom, och pojken var botad i det ögonblicket.

[Jesus illustrerar nu sin undervisning genom att använda berget, som de står vid foten av, som en bild på långt större och omöjliga problem och svårigheter än att driva ut en demon. Det är inte storleken på tron som är avgörande, utan inställningen, viljan att tro till skillnad från apati och ovilja. I parallellstället i Mark 9:24 ber pojkens far en enkel bön: ”Herre, jag tror! Hjälp min otro.” Tro som ett senapskorn är en ihållande tro, den fortsätter att växa och ger inte upp och den får näring av Guds ord och bön.]

21 Den här sorten [den familjen av demoner] kan inte drivas ut genom annat sätt än bön och fasta. [Vers 21 finns inte med i de äldsta manuskripten, och är troligen ett tillägg från Mark 9:29 som en förklaring till hur lärjungarna hade tappat tron. Brist på bön och fasta gör att umgänget med Gud minskar vilket leder till att fokus skiftar från tron på Guds kraft till ens egen begränsade förmåga. Lärjungarna hade ju fått auktoritet att driva ut demoner redan i Matt 10:7.]

22 När de var samlade igen i Galileen [tillbaka i närheten av Kapernaum, se vers 24] sade Jesus till dem: ”Människosonen ska överlämnas i människors händer, 23 och de kommer att döda honom, och på tredje dagen ska han uppstå.” Då blev de mycket bedrövade.

24 När de hade återvänt till Kapernaum kom de som tog upp tempelskatten fram till Petrus och frågade: ”Betalar inte er mästare någon tempelskatt?”

[Det fanns tre typer av skatter: Lokal skatt/tull för varor, det romerska rikets inkomstskatt och den judiska tempelskatten. Utöver detta gav man också tionde och offer. Tempelskatten var under andra templets tid en halv shekel, vilket motsvarade två drachmer som var grekernas grundläggande myntenhet. Värdet motsvarade två dagslöner. Det var en frivillig årlig gåva för att täcka omkostnaderna kring tempeltjänsten, se 2 Mos 30:12. Sista betalningsdagen var i slutet på mars, och gällde alla män mellan 20 och 50 år. Att bara Petrus och Jesus betalar denna skatt, kan antyda att de övriga lärjungarna var under 20 år. Det var inte ovanligt att man redan vid 13 års ålder började följa en rabbin.]

25 Han svarade: ”Jo.” När Petrus var hemma igen frågade Jesus innan han hunnit säga något: ”Vad tror du, Simon? Kräver de jordiska kungarna tull och skatt av sina söner eller av andra?” 26 Petrus svarade: ”Av andra.” Jesus sade till Petrus: ”Sönerna går alltså fria. 27 Men för att ingen ska ta anstöt av oss, så gå ner till sjön och kasta ut en krok. Öppna munnen på den första fisk som du drar upp. Där kommer du att hitta ett silvermynt (grekiska ’stater’, motsvarade fyra drachmer). Ta det och lämna det för dig och mig.”