1 Sedan började han undervisa vid sjön igen. [Jesus hade undervisat där tidigare, se Mark 3:7-9.] En stor skara samlades kring honom, därför steg han i båten [som de hade redo, se Mark 3:9] och satt i den ute på vattnet medan folket stod på stranden. 2 Han undervisade dem i många liknelser (jämförelser).

[Ordet liknelse är ordagrant ”att kasta vid sidan om”. Jesu liknelser använder ofta praktiska exempel från vardagen för att belysa och förklara andliga sanningar.]

När han undervisade dem sade han:

3 ”Lyssna!

[Jesus både börjar och avslutar den första liknelsen med uppmaningen att ”lyssna”, se vers 9. Det inbjuder de samlade att vara delaktiga, avsluta pågående samtal och lyssna på följande budskap som är viktigt.]

En såningsman gick ut för att så. 4 När han sådde föll en del vid vägen,

5 Andra (exakt likadana sädeskorn, med samma förutsättningar) föll på stenig mark,

6 Men när solen steg upp förbrändes de,

7 Andra (exakt likadana sädeskorn, med samma förutsättningar) föll bland törnen,

8 Andra (exakt likadana sädeskorn, med samma förutsättningar) föll i god jord och gav (gång på gång, kontinuerligt) frukt,

9 Han sade: ”Den som har öron att höra med, han ska lyssna (ta till sig och förstå min undervisning).”

[Jesus förklarar liknelsen i vers 13-20. Israel har ett subtropiskt klimat. Man sår under höstens regnperiod och skördar på våren före den torra heta sommaren. Bilden för den här liknelsen är en åker där en väl upptrampad stig passerar rakt igenom den. I ytterkanterna mot berget är jordlagret tunnare och mot dikeskanterna växer törne. En såningsman sprider för hand ut frön. De olika jordmånerna syns inte för blotta ögat eftersom hela åkern nyligen är plöjd. Liknelsen säger inget om proportionerna mellan god och dålig jord, men generellt sett består en åker till största delen av god jord.]

10 Så fort han var ensam, började de som var omkring honom tillsammans med de tolv att fråga honom om liknelserna. 11 Han sade till dem: ”Ni har fått gåvan att lära känna himmelrikets mysterium (hemlighet, dolda plan), men för dessa som står utanför är allt bara liknelser. 12 Detta för att [profetian i Jes 6:9-10 skulle gå i uppfyllelse]:

de ska se med sina ögon

och höra med sina öron

så att de inte vänder om (återvänder)

13 [Liknelsen om såningsmannen och detta citat från Jesaja gjorde lärjungarna konfunderade. Ville Jesus dölja sanningen medvetet för vissa genom att bara tala i liknelser?]

Sedan sade han till dem: ”Om ni inte förstår denna liknelse, hur kan ni då tyda (kunna vara i en process av att förstå) några andra liknelser? 14 Såningsmannen sår Ordet. [Ordet kan syfta på budskapet som Jesus predikade eller på Jesus själv. Liknelsen handlar om hur människor gensvarar på budskapet och Jesus.]

15 De längs med vägen är de som får ordet sått [i sina hjärtan], men när de hör det kommer genast Satan och tar bort ordet som såtts i dem. [Ordet ”väg” kan också betyda invanda tankebanor, tankemönster, dvs. förutfattade meningar och missuppfattningar av Guds ord som blir till en hård yta som hindrar säden från att tränga ner i myllan.]

16 På samma sätt är det med dem som sås på stenig mark, det är de som hör ordet och genast tar emot det med glädje, 17 men inte har något rotfäste inom sig. De står fast en tid, men så fort lidande (problem, hård press) och förföljelse (förtryck) kommer för ordets skull faller de genast bort (tar de anstöt, ordet blir till en stötesten).

18 De som har blivit sådda bland törnen är de som hör ordet, 19 men världsliga bekymmer, rikedomens lockelser och alla möjliga begär tränger in och kväver ordet, så att det inte ger någon skörd. [Grundordet för ”törne” är extremer. Det finns en koppling till läror som ensidigt betonar en enda sanning, se Matt 7:15-17.]

20 De som såtts i den goda jorden är de som hör ordet och tar det till sig och bär frukt trettio gånger det som såtts, sextio gånger och hundra gånger så mycket.”

21 [Jesus är världens ljus. Hans undervisning ska inte döljas av Jesu lärjungar, utan förmedlas vidare till andra. Jesus illustrerar detta med några vanliga föremål som fanns i varje hem. Oljelampan användes för att lysa upp hemmet och sädesmåttet på cirka åtta liter användes för att mäta upp mjöl, men kunde också ställas upp och ner och fungera som ett lampställ.]

Han sade till dem: ”Inte tas väl en lampa fram för att bli ställd under sädesmåttet eller under bädden? Nej, man placerar den på hållaren! [Högt och centralt så det ger ljus i huset.] 22 För inget är fördolt som inte ska uppenbaras, och inget är gömt som inte ska komma i ljuset. [Även om liknelserna nu var dolda för många skulle Guds rike snart bli synligt.] 23 Om någon har öron för att höra med, då ska han höra (lyssna uppmärksamt, ta till sig och förstå min undervisning).”

24 Han sade till dem: ”Var uppmärksamma på vad ni hör. Det mått ni ger [av energi och studier till den sanning ni hör], ska bli det mått [av kunskap] som kommer tillbaka till er, och ännu mer [förutom det] ska ges till er som lyssnar. 25 För den som har [förståelse] ska få mer, och från den som inte har någonting [inget intresse av liknelserna och Jesu undervisning], ska även det han har tas bort.”

[Utifrån sammanhanget syftar ”den som har” på en önskan och vilja att förstå Jesu undervisning, se vers 11.]

26 Jesus sade också: ”Guds kungarike skulle kunna liknas vid en man som har sått säd i jorden. [Säden är Guds ord, se vers 14.] 27 Han sover på natten och går upp på dagen, och under tiden gror säden och växer till i längd. Hur [och varför växer säden]? Det vet han inte. 28 Jorden bär frukt av sig själv (spontant, grekiska ”automatos”):

29 När skörden är mogen (ordagrant ”när frukten tillåter det”), då låter han genast skäran gå [sänder han in skördearbetarna], för då är det skördetid.”

30 Jesus sade: ”Vad ska vi jämföra (likna) Guds rike med? Vilken liknelse (bild) ska vi använda för att illustrera (förklara) det? [Jesus involverar sina åhörare i sin predikan.] 31 Det är som ett senapskorn. När man sår det är det minst av alla frön på jorden [bland kryddväxterna], 32 men när det har såtts skjuter det upp och blir större än alla örter och får så stora grenar att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga.”

[Huvudpoängen är den ringa begynnelsen av Guds rike och dess enorma växtkraft.]

33 Med många sådana liknelser förkunnade han ordet för dem, på ett sätt som de kunde förstå. [Sista delen kan också översättas ”så långt de kunde förstå”.] 34 Han talade bara i liknelser till dem, men när han hade blivit ensam med lärjungarna förklarade han allt (ordagrant ”lösgjorde”, gav mer information och förklaringar så att de andliga sanningarna i liknelserna blev tydliga).

[Vid det här tillfället använde Jesus bara liknelser när han talade med folket, senare använde han också andra undervisningsstilar, se t.ex. Matt 15:3-9; 19:3-12. Dock betonar Markus vikten av att förstå Jesu undervisning, och för den som är likgiltig eller inte vill förstå förblir allt vad Jesus säger obegripliga liknelser.]

35 [Jesus har undervisat om Guds rike, han sitter kvar i samma båt han klev i tidigare samma dag, se Mark 4:1. Markus nämner fyra liknelser, och fortsätter nu att beskriva fyra stora mirakler där Jesus på ett konkret sätt bekräftar sin undervisning, se Mark 4:35-5:43. Galileiska sjön ligger tvåhundra meter under havsytan, omgiven av berg. Vid rätt omständigheter i lufttemperaturer kan kraftiga orkanbyar snabbt uppstå när varm luft drar in från öknen. Detta är ett känt fenomen. 1992 slog tre meter höga vågor in mot kuststaden Tiberias i en liknande storm.]

Samma dag [som han gett liknelserna om Guds rike, se vers 1-34], när det blivit kväll, sade Jesus till dem: ”Låt oss fara över till andra sidan.” [Till den östra sidan av sjön.] 36 De lät folket gå och tog med sig honom i den stora båten som han redan satt i, och andra små båtar följde med honom. 37 Då utvecklades en kraftig stormby (virvelvind, cyklon). Vågorna slog in i båten, så att den höll på att fyllas. 38 Jesus låg i aktern och sov på en dyna. Då väckte de honom och sade: ”Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?”

[Det finns en fin poetisk parallellism i denna vers. Vinden och sjön tilltalas separat. Resultatet av båda dessa tilltal beskrivs också separat: stillad vind och lugn sjön.]

40 Han sade till dem [lärjungarna]: ”Varför är ni så rädda (tysta, har sådan fruktan)? Har ni ingen tro (tillit, förtröstan) ännu?” 41 Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: ”Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder honom.”