1 Fariséerna och några skriftlärda som hade kommit från Jerusalem samlades kring Jesus. 2 De såg att några av hans lärjungar åt bröden [antagligen från det som blivit över i lärjungarnas tolv korgar dagen innan, se 6:43] med [rituellt] orena händer, det vill säga utan att tvätta sig.

[Markus är noga med att förklara de judiska sederna med religiösa rituella ceremonier för sina romerska läsare. Nu följer två verser med bakgrunden.] 3 Fariséerna och alla andra judar håller fast vid fädernas regler (stadgar, förordningar) och äter aldrig utan att ha tvättat sig om händerna. 4 När de kommer från torget äter de inte utan att ha badat sig rena. Det finns också många andra traditioner [muntliga mänskliga regler som fått lika hög status som Mose lag] som de håller fast vid, som att skölja bägare, träkannor och kopparskålar.

5 Fariséerna och de skriftlärda frågade honom: ”Varför lever inte dina lärjungar efter fädernas tradition utan äter brödet med orena händer?” [Kritiken riktades mot lärjungarnas beteende, men gällde Jesus. Vem trodde han sig vara när han struntade i århundraden av judiska traditioner?] 6 Han svarade: ”Jesaja profeterade rätt om er när han sade [Jes 29:13]:

Detta folk närmar sig mig med sina läppar (de säger rätt saker),

7 Deras tillbedjan är helt meningslös (fåfäng),

8 Ni har lämnat (avsagt er) Guds bud (instruktioner) men håller ett hårt grepp om mänskliga traditioner.”

9 Han sade också till dem: ”På ett elegant sätt upphäver ni fullkomligt Guds bud så ni kan hålla fast vid era egna stadgar! 10 Mose har ju sagt [i ett av de tio budorden, se 2 Mos 20:12; 5 Mos 5:16]:

’Hedra (värdesätt, respektera) din far och din mor’

’Den som smädar (förbannar) sin far eller mor ska döden dö.’

11 Men ni säger att om en man säger till sin far eller sin mor: ’Det som jag hade kunnat hjälpa dig med, det är i stället korban’.

[På samma sätt som i vers 3-4 förklarar Markus de judiska begreppen för sina läsare.] Korban är [det hebreiska ordet för] en tempelgåva. [Detta var en typ av löftesoffer där givaren förband sig att ge en gåva vid ett senare tillfälle, men förvaltade pengarna fram tills löftet infriades.] 12 På det här sättet behöver han inte visa aktning för sin far eller mor. Så sätter ni Guds ord ur kraft på grund av er tradition. [Enligt fariséernas regler friskrevs givaren från ansvaret att försörja sina föräldrar, vilket helt klart bröt mot Mose lag att ära sina föräldrar. Fariséerna var väl medvetna om att dessa system missbrukades, men så länge det genererade inkomst till templet såg de mellan fingrarna.]

13 Ni avskaffar auktoriteten i Guds ord genom de traditioner (förordningar) som ni har ärvt och för vidare. Det här är bara ett av många exempel på hur ni ständigt gör så här.”

14 [Folket hade dragit sig tillbaka när fariséerna och de skriftlärda kom, se vers 1. Kanske gjorde man det självmant i respekt och vördnad för sina ledare, eller så trängde sig besökarna från Jerusalem fram och tog över scenen.]

När Jesus hade kallat till sig folket igen sade han till dem:

”Lyssna på mig och förstå [vad jag säger]!

15 Inget som går in i människan utifrån [mat som ätits utan ceremoniellt rena händer] kan göra henne oren.

Nej, det är bara det som går ut från människan som gör henne oren.”

17 När han hade lämnat folket och gått in i huset [antagligen Petrus hus i Kapernaum], frågade hans lärjungar honom om liknelsen [det var Petrus som förde fram frågan, se Matt 15:15].

18 Han svarade: ”Är ni också helt utan förstånd (oförmögna att fatta)? Inser ni inte att det som utifrån går in i människan inte kan göra henne oren, 19 eftersom det inte går in i hennes hjärta utan ner i magen och ner i latrinen?”

Därmed förklarade han all mat för ren. [Detta är en förklaring och slutsats som Markus lägger till när han skriver evangeliet. Det skulle dröja flera år innan Petrus förstod detta uttalande av Jesus, se Apg 10:15.]

20 Jesus sade: ”Det är det som går ut ur människan som gör henne oren. 21 För inifrån, från människors hjärtan, utgår:

[Jesus hade förklarat den första delen av påståendet i vers 15 – att det inte är mat som kommer in i människan som orenar henne, se vers 18-19. Nu förklarar han vad den andra halvan av påståendet betyder, vad det är som orenar. Det är ondskan som kommer ut ur människans hjärta och sinne som orenar. Det är en lista med tretton punkter. De första sju punkterna är alla i plural, vilket antyder att det är upprepade handlingar. De sista sex är i singular.]

onda tankar,

olovlig sex (otukt) [plural],

[Det grekiska ordet ”pornea” används här och grundordet betyder ”att sälja sig till slaveri”. Vårt ord ”pornografi” är ett sammansatt ord av just detta ord ”pornea” och ”grafo”, som betyder ”något skrivet eller tecknat”, dvs. en beskrivning antingen i text eller grafiskt av någon som säljer sig sexuellt. Ordet ”pornea” översätts ofta med otukt och är ett generellt ord för all sexuell orenhet. När ordet otukt och äktenskapsbrott nämns i samma uppräkning, syftar otukt på en ogift person som har sexuella relationer med andra, medan äktenskapsbrott handlar om en redan gift som är otrogen i sitt äktenskap.]

stöld [plural],

mord [plural],

22 äktenskapsbrott [plural] (en gift person som är otrogen i sitt äktenskap),

begär [plural] (girighet efter mer och mer materiell rikedom),

ondska [plural] (alla sorters destruktiv ondska som vill sin egen och andras undergång),

svek (bedrägeri),

lösaktighet (lättsinnighet på alla områden i livet),

avund (ordagrant ”ont öga”, beskriver någon som i missunnsamhet aktivt söker efter tillfälle att orsaka problem för andra),

hädelse (smädande, hårt föraktfullt tal),

stolthet (högmod mot Gud och andra människor)

och dårskap (oförstånd, dumdristighet).

23 All denna ondska kommer inifrån och den gör människan oren.”

24 Han begav sig bort därifrån och gick in i Tyros område. Han tog in i ett hus och ville inte att någon skulle få veta det, men det gick inte att hålla det hemligt. 25 En kvinna, vars dotter hade en oren ande, fick höra talas om honom och kom och kastade sig ned vid hans fötter. [Att kasta sig ned vid någons fötter visar på både sorg och vördnad. Tidigare hade en synagogföreståndare gjort på samma sätt, se 5:22.] 26 Det var en grekisk kvinna [hedning, icke-jude] av syrisk-fenicisk härkomst [hon var från nuvarande Libanon]. Hon bad (gång på gång) att Jesus skulle driva ut den onde anden ur hennes dotter.

[Judar använde ofta uttrycket ”hundar” för icke-judar. Här används dock inte det vanliga ordet för en vildhund, grekiska ”kyon”, se Matt 7:6, utan en diminutiv form ”kynarion”, som beskriver en mindre, tam familjehund. Se Matt 15:28 för mer info.]

31 Jesus gick tillbaka från området kring Tyros och Sidon till Galileiska sjön. På vägen passerade han genom området kring Dekapolis [ordagrant ”De tio städerna”, ett område, öster om Galileiska sjön, som från början bestod av tio städer]. 32 De förde en man till honom som var döv och hade talsvårigheter, och bad honom lägga sin hand på honom. 33 Då tog Jesus honom avsides bort från folkmassan, och satte sina fingrar i mannens öron, och efter att ha spottat rörde Jesus vid hans tunga. 34 Sedan såg han upp mot himlen, andades djupt och sade till honom: ”Effata!” – [ett arameiskt ord] som betyder öppna dig (var fri)! 35 På en gång öppnades hans öron, och det som band hans tunga löstes och han började tala tydligt (utan att sluddra).

[Detta var inte första gången Jesus inte vill att den som blivit helad ska berätta detta, se Mark 1:34; 1:44; 3:12; 5:43; 7:36; 8:26, 30; 9:9. Ibland gjorde uppståndelsen kring helanden att Jesus inte längre kunde vara i städerna, se Mark 1:40-45. Efter det första matundret ville man med våld göra honom till kung, se Joh 6:15; Mark 6:30-44. Det finns också exempel där Jesus uppmanar den helade att berätta. En befriad man uppmanas berätta om sin befrielse i Dekapolisområdet, se Mark 5:19-20. Jesus var konsekvent; vid de tillfällen då han visste att ryktesspridningen om undren skulle motverka hans syfte, bad han den helade att inte sprida det vidare. Vid andra tillfällen uppmanade han människor att sprida budskapet om honom.

Jesus visste att hans primära uppdrag här på jorden var korset. Ett fysiskt helande är temporärt. Vad hjälper det en människa att hon vinner hela världen men förlorar sitt liv, se Mark 8:36. Samtidigt känner Jesus alltid medlidande med enskilda människor och kan inte annat än gripa in, se Matt 14:14. Vi vet att Jesus var ledd av den helige Ande och gjorde gott och befriade alla som var bundna, se Apg 10:38. Undren bekräftade vem han var, se Apg 2:22, och efter att ha helat på en sabbat säger Jesus att han bara gör sin Faders vilja, se Joh 5:19.]