44
Psalm 44 – Varför döljer du ditt ansikte?
[I en tid av nationell nöd, troligtvis under Davids regeringstid, är denna psalm både en påminnelse om hur Gud har gripit in tidigare i historien och en bön om att han ska göra det igen. Tematiskt hör den ihop med den föregående dubbelpsalmen, psalm 42-43, där psalmisten beskriver ett folk som saknar templet. På samma sätt som Psalm 73 och Jobs bok beskriver psalmisten frågan om oskyldigt lidande, men här är det en nations lidande snarare än personligt lidande.
Författare: Korachs söner
Citeras i NT: Vers 23, Rom 8:36.
Struktur:
1. Dåtid, vers 2-9
2. Nutid, vers 10-23
3. Framtid, vers 24-27]
______
1 Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen]. Av (till) Korachs söner (ättlingar). En undervisning (instruktion, välskriven sång, hebreiska ”maskil”).
[Inledningen är snarlik föregående psalm, enda skillnaden är att ordföljden på Korach och Maskil är omvänd, se Ps 42:1.]
______
Dåtid
2 [Psalmen börjar med en unison del där ”vi” prisar Gud för vad han har gjort. Temat är hur Gud var med israeliterna under intåget i Kanaans land. I vers 5 skiftar subjektet mellan singular och plural, vilket kan indikera en försångare och kör. Det personliga pronomet ”vi” används i vers 2-4, 6, 8-9 och ”jag” i vers 5 och 7.]
[Kör:] Gud (Elohim), vi har hört med våra öron,
våra förfäder har berättat för oss,
om det du gjort för oss [singular, hur vi fick landet Israel],
i forna dagar 3 då du grep in med din hand (makt).
Du fördrev hednafolken och planterade [våra förfäder],
du krossade folken som levde där, och lät dem [våra förfäder] breda ut sig [som vinrankor, se Ps 80:12].
4 För det var verkligen inte genom deras svärd [israeliternas militära styrka] som de intog (ärvde) landet [Kanaans land],
deras arm [kraft] gav dem inte seger.
[Jerikos murar föll genom Guds ingripande, se Jos 6:1-27. Se även Jos 24:11-12.]
Det var din högra hand (personliga engagemang), din arm (styrka och kraft), ditt ansiktes ljus (favör, välvilja),
eftersom du visade dem favör (älskade dem).
5 [Solist:] Du är min kung, o Gud (Elohim),
ge befallning för Jakobs [Israels folks] seger!
6 [Kör:] Med din hjälp kan vi slå ner (stånga) våra fiender,
i ditt namn kan vi trampa ner våra motståndare.
7 [Solist:] För jag litar inte på min båge,
och mitt svärd kan inte befria (rädda) mig.
[Jag förtröstar inte på den här världens vapen, de kan inte rädda mig.]
8 [Kör:] Du räddade oss från våra fiender,
och har förödmjukat dem som hatar oss.
9 Vi har lovat (prisat, hyllat) Gud (Elohim) varje dag,
vi ska tacka (med öppna händer prisa, hylla och erkänna) ditt namn för evigt!
Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Nutid
10 [Vers 11-15 börjar alla med den hebreiska bokstaven ”Tav”. Bokstaven uttalas ”t” och ger en stackatoeffekt med ljudmässigt korta anslag med ett tydligt avbrott som förstärker hednafolkens förakt. Hebreiskan växlar också mellan två verbformer, qatal och yiqtol, i dessa verser. Båda formerna beskriver en dåtida händelse som har en pågående påverkan i nutid. Även om de oftast översätts perfekt översätts yiqtolformen till presens så skillnaden framkommer, se vers 10b, 11a, 12a, 13a, 14 och 15.]
Ändå har du föraktat och förnedrat oss,
du drar inte ut med våra härar.
[Som du gjort tidigare, se 2 Mos 15:3; 2 Krön 20:20-21.]
11 Du tvingar oss att vända tillbaka från fienden,
de som hatar oss har tagit byte.
12 Du utlämnar oss som får (lamm, småboskap) att bli [slaktade och] slukade (uppätna) [se vers 23],
du har förskingrat oss [i exil] bland hednafolken.
13 Du säljer ditt folk för inget,
du har inte satt ett högt pris på dem. [Jes 52:3; Amos 2:6]
14 Du gör oss till åtlöje för våra grannar,
till spott och spe för dem som bor omkring oss.
15 Du gör oss till ett ordspråk bland hednafolken,
en anledning till att de skakar på huvudet åt oss.
16 Ständigt är min vanära (smärta, som ett öppet sår) inför mig,
mitt ansikte är täckt i skam,
17 från rösten av förolämparen och smädaren (från verbet ”att skära och såra”),
från ansiktet [synen] av fienden och hämnaren.
[Röst och ansikte kompletterar varandra, både hörsel- och synintryck påverkar. Vers 16 har framträdande k-ljud och i vers 17 är m-ljudet framträdande. Vers 17 är på hebreiska ”miqqol meharep umageddep mipene oyeb umitnaqqem”. Med hjälp av allitteration och assonans, vokalrim på bokstaven ”e”, kulminerar beskrivningen av fienden.]
18 Allt detta har kommit över oss, och vi har inte glömt dig
eller svikit (varit falska mot) ditt förbund.
19 Våra hjärtan har inte vänt sig bort,
våra steg har inte vikit av från din stig (välkända, upptrampade gångväg),
[Hjärta och steg beskriver tillsammans hela personen, det inre livet och det yttre med handlingar.]
20 Ändå har du krossat oss i schakalernas (ormen, sjömonstrets) plats [förvirring och tumult],
och höljt oss i ett djupt mörker (mörkaste ravin, skuggor av död). [Ps 23:4]
21 Om vi hade glömt vår Guds (Elohims) namn [hans auktoritet, se Jer 23:27],
och sträckt våra händer [i bön] till en främmande gud (El),
22 skulle då inte Gud (Elohim) upptäckt det (sökt, utrannsakat detta),
han som känner hjärtats alla hemligheter?
23 På grund av dig (för din skull) dödas vi dagligen (alla dagar),
vi räknas som får (lamm, småboskap) som ska slaktas. [Jes 53:7; Rom 8:36]
Framtid
24 Vakna upp! Varför sover du Herre (Adonai)?
Res dig upp! Förkasta oss inte för alltid!
[Jesus sov mitt i stormen, se Matt 8:23.]
25 Varför döljer du ditt ansikte (vi upplever inte din närvaro),
och glömmer (ignorerar) vår svaghet och vårt förtryck?
26 För vår själ (hela vår varelse, allt vad vi är, hebreiska ”nefesh”) har sjunkit ner i stoftet,
vår kropp (ordagrant ”buk, mage”) ligger nedtryckt mot marken.
27 Stå upp och hjälp oss!
Återlös oss på grund av din nåd (trofasta, omsorgsfulla kärlek, hebreiska ”chesed”)!