69
Psalm 69 – Jag håller på att gå under
[Detta är den längsta bönen om Guds hjälp och ingripande i hela Psaltaren. Bönen har flera olika teman, personliga problem, fiender, egen synd och hur Gud upplevs overksam och tillåter lidande. Här finns även en sektion med den lidande tjänaren, se vers 8-13, som har profetiska undertoner och citeras av Jesus. I sig självt är inget av dessa teman ovanliga i psaltarens böner, det speciella är att alla finns samlade i en lång bön. Psalmen visar hur komplext livet kan vara och hur alla dessa områden påverkar oss.
Författare: David
Citeras i NT:
Vers 6 citeras i Joh 15:25
Vers 10a citeras om Jesu uttalande i Joh 2:17
Vers 10b citeras i Rom 15:3
Vers 4 och 22, Jesu törst och vinättika, se Matt 27:34, 48; Mark 15:36; Luk 23:36; Joh 19:28-29
Vers 23-24 citeras av Paulus i Rom 11:9-10
Vers 26 citeras angående blodsåkern där Judas dog, se Apg 1:20
Struktur: Psalmen börjar med problem men avslutas i lovprisning.
1. Bön till Gud, vers 1-30
2. Individuell lovprisning, vers 31-34
3. Gemensam lovprisning, vers 35-37]
______
1 Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen]. Till liljorna (symbol på skönhet, kan syfta på en då känd melodi eller ett sexsträngat instrument), av (till) David.
[Frasen ”till liljorna”, hebreiska ”al-shoshannim”, används i fyra psalmer, se Ps 45:1 för fler kommentarer.]
______
Bön om hjälp
2 [Den första sektionen, vers 2-30, ramas in av ordet ”fräls”.]
Fräls (rädda) mig Gud (Elohim)
för vattnen [bildligt för kaos] har kommit ända upp till min nacke (själ, har trängt sig inpå livet).
3 Jag har sjunkit djupt i dyn,
utan fotfäste,
jag har hamnat på djupt vatten
och en flodvåg översköljer mig.
4 Jag är utmattad av mitt ropande (i bön),
min strupe är uttorkad,
mina ögon sviker mig
i min väntan efter Gud (Elohim).
5 Fler än hårstråna på mitt huvud,
är de som hatar mig utan orsak.
Många (starka, som ett vilddjur som knäcker ett ben i sin käke) är de som vill fullständigt släcka ut (tysta) mig,
som attackerar med sin lögn.
Vad jag inte stulit
måste jag nu ersätta det?
6 Gud (Elohim) du känner till, vet allt, om min dårskap.
Mina överträdelser är inte dolda för dig.
7 Må de som sätter sitt hopp till dig, inte skämmas för min skull,
Herre (Adonai) härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
Låt inte dem som söker dig hamna i förvirring genom mig,
Israels Gud (Elohim).
8 För din skull har jag utstått hån,
förvirring har täckt mitt ansikte.
9 Jag har blivit en främling för mina bröder,
som en främling för min mors söner.
10 Nitälskan (en djup passion och kärlek) för ditt hus har ätit upp (förtärt) mig,
och smädelserna från dem som smädar dig har fallit över mig.
11 När jag grät och min själ fastade,
blev det till smädelse för mig.
12 Jag klädde mig i sorgdräkt (säckklädnad),
men jag blev som ett ordspråk för dem.
13 De som sitter i portarna [inflytelserika, ”fint folk”] pratar (skvallrar) om mig
och jag är ämnet för dryckesvisorna bland de som dricker sig druckna [de på samhällets botten].
14 [I detta stycke, vers 14-19, finns femton imperativ efter bönen ”svara mig” i vers 14.]
Men jag låter mina böner gå till dig Gud (Jahve),
i behaglig tid [då Gud välkomnar, accepterar, se 3 Mos 1:4.]
Gud (Elohim) i din stora nåd (kärleksfulla omsorg) svara mig
med sanningen om din frälsning (med sanningen som befriar).
[I denna mening nämns både nåd och sanning. Genom hela Bibeln hör nåd och sanning ihop. De finns i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, men nåden kommer alltid först. Den sista delen klingar likt Jesu uttalande i Joh 8:32: sanningen ska göra er fria!]
15 Befria mig från dyn och låt mig inte sjunka,
låt mig bli befriad från dem som hatar mig, upp ur de djupa vattnen.
16 Låt inte flodvågen dränka mig;
låt inte djupet svälja mig;
låt inte slukhålet stänga sin mun över mig!
17 Svara mig, Herre (Jahve),
för din nåd (kärleksfulla omsorg) är god;
i enlighet med din stora barmhärtighet (oändliga, ömsinta nåd).
Vänd ditt ansikte till mig,
18 och dölj (göm) inte ditt ansikte för din tjänare.
[Att dölja sitt ansikte betyder att ignorera, se Ps 13:2; 51:11, eller ännu starkare att avvisa, se Ps 30:8; 88:14]
För jag är i nöd,
svara mig med hast (fort).
19 Kom till (nära) min själ (mitt liv, hela min person), återlös den,
betala lösensumman för mina fienders skull.
20 Du känner till (vet allt om) mina förebråelser,
min skam och min förvirring.
Dina motståndare finns alla inför dig;
21 förakt har brutit ner mitt hjärta och jag är svårt sjuk.
Jag söker efter någon som kan visa medlidande,
men där finns ingen, och efter tröstare men fann ingen.
22 De har lagt gift (bitterhet) i min mat
och i min törst gav de mig vinättika att dricka.
[Jesus erbjöds ättikvin på korset, se Joh 19:29.]
23 Låt deras bord framför dem bli en snara,
och deras frid (säkerhet, trygga förhållanden) bli en fälla för dem.
24 Låt deras ögon förmörkas så att de inte ser,
och låt deras höfter skaka.
25 Utgjut din harm över dem
och låt din brinnande vrede hinna ikapp dem.
26 Låt deras läger bli öde,
låt ingen få bo i deras tält.
27 [Nu ges orsaken till varför psalmisten ber som han ber. Här finns likheter med Job och den lidande tjänaren i Jes 53:3-5.]
För de förföljer honom som du har slagit
och de talar illa om (mild förbannelse) den som du har sårat.
28 Ge dem (addera) överträdelse till deras överträdelser
och låt dem inte komma in i din rättfärdighet.
29 Låt dem raderas ur Livets bok
och låt dem inte bli upptecknade bland de rättfärdiga.
30 Jag är plågad och i smärta,
låt din frälsning (räddning) o Gud (Elohim) sätta mig på en hög (plats).
[Lyft upp mig över alla påfrestande omständigheter.]
Individuell lovprisning
31 Låt mig prisa Herrens (Elohims) namn med sång [hebr. ”shir”]
och upplyfta honom med tacksägelse.
32 Det ska behaga Herren (Jahve) mer än [ett offer av] en oxe [hebr. ”shor”, snarlikt med sång i vers 31]
eller [en fullvuxen] en tjur med horn och klövar. [3 Mos 11:3]
33 De ödmjuka (betryckta, fattiga) ska se det och vara glada.
[Att offra oxar var dyrt.]
Ni som frågar efter (söker, tar er tillflykt till, ofta träder fram inför) Herren (Elohim) – ja, era hjärtan ska återupplivas.
34 För Herren (Jahve) lyssnar till de fattiga och behövande,
och försmår inte dem som är fångar (i fångenskap).
Gemensam lovprisning
35 Låt himlarna och jorden prisa honom,
havet och allt som rör sig däri.
36 För Gud (Elohim) ska frälsa Sion (tempelberget i Jerusalem)
och åter bygga upp Juda städer.
Sedan ska de bo där och besitta det [Sion – Jerusalem, se Ps 48:13; 102:14].
37 Hans tjänares barn ska ärva det
och de som älskar hans namn ska bo där.