132
Psalm 132 – Kom ihåg Herre, för Davids skull
[Den trettonde av de femton ”stigande sångerna” (Ps 120-134).
 
Författare: Okänd
Struktur:
1. Bön
 a. Davids löfte till Gud, vers 1-5
   b. Berättelsen om Guds ark, vers 6-8
     c. En bön för präst och folk, vers 9
       d. En bön för David, vers 10
2. Svar på bön
 a. Guds löfte till David, vers 11-12
   b. Guds svar på berättelsen om arken, vers 13-15
     c. En bön för präst och folk, vers 16
       d. Svaret på Davids bön, vers 17-18]
______
 
En pilgrimssång. [Bokstavligt ”en sång från eller för uppstigandet”. Anledningen till denna formulering är att oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]
______
Bön
[a. Davids löfte till Gud]
Herre (Jahve) kom ihåg David,
allt hans lidande,
och hur han svor, gav sin ed till Herren (Jahve)
och sina löften till den Mäktige i Jakob.
 
”Jag vill inte gå in i tältet till mitt hus,
inte vila på min bädd,
inte heller vill jag ge mina ögon någon sömn,
eller sluta mina ögonlock,
förrän jag finner en plats till Herren (Jahve),
en viloplats för den Mäktige i Jakob.”
 
[b. Berättelsen om Guds ark]
Se, vi har hört om att det skulle vara i Efrata (området runt Betlehem),
vi fann det på Jaars fält.
Låt oss gå till hans viloplats,
låt oss tillbe vid hans fotpall.
Stå upp (res på dig) Herre (Jahve) till din viloplats,
du och förbundsarken med din styrka.
 
[c. En bön för präst och folk]
Låt dina präster bli klädda med rättfärdighet,
och låt dina heliga jubla (höja gälla jubelrop i triumferande glädje).
 
10 [d. En bön för David]
För din tjänare Davids skull,
vänd inte bort ditt ansikte från din Smorde.
Guds svar
11 [a. Guds löfte till David]
Herren (Jahve) har gett sin ed (svurit) till David,
ett sant löfte som han inte ska ta tillbaka.
Från frukten av din kropp
ska jag sätta en på din tron,
12 om dina barn håller mitt förbund
och mina stadgar (vittnesbörd, undervisning) som jag ska lära dem,
då ska dina söner för evigt,
sitta på din tron.
 
13 [b. Guds svar på berättelsen om arken]
Herren (Jahve) har utvalt Sion (tempelberget i Jerusalem).
Hans önskan är att ha det som sin boning.
14 ”Detta är min viloplats för alltid,
här vill jag bo för jag har utvalt den.
15 Jag ska rikligen välsigna hennes mat.
Jag ska tillfredsställa alla behövande med bröd.
 
16 [c. En bön för präst och folk]
Jag ska klä hennes präster med frälsning
och hennes gudfruktiga med jubel (höga jubelrop i triumferande glädje).
 
17 [d. Svaret på Davids bön]
Där ska jag låta ett horn komma upp för David,
jag har satt ett ljus för min Smorde.
18 Hans fiender ska jag klä med skam,
men på honom själv ska hans krona lysa (skina, sprida sitt klara sken).
 
[Vers 17 och 18 är en profetia om Messias, Jesus, när han kommer i härlighet och ska regera från Sion i tusenårsriket.]