1 Vad ska vi nu säga [om att där synden blev större, där överflödade nåden än mer, se Rom 5:20]? Ska vi bli kvar [vanemässigt leva] i synden så att nåden (Guds favör och kraft) blir större?

2 Absolut inte!

Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta leva i den? 3 Bryr ni er inte om (ignorerar ni det faktum) att alla vi som har döpts in i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus också är döpta in i hans död? 4 Vi är alltså begravda med honom genom dopet till döden, för att också vi – på samma sätt som den Smorde (Messias, Kristus) har uppväckts från de döda genom Faderns härlighet – ska vandra på ett nytt sätt (leva ett nytt liv med en högre kvalitet och standard).

5 För om vi har blivit permanent förenade (planterade tillsammans) med honom genom en död som liknar hans [när vi döps i vatten och begraver vårt gamla liv], då ska vi också dela hans uppståndelse. 6 Vi vet (har en personlig erfarenhet av) att vår gamla människa har blivit korsfäst med honom, för att den syndiga kroppen (vår fallna natur) ska göras om intet (annulleras, avsättas), så att vi inte längre är slavar under synden. 7 Den som är död är befriad från synd [står inte under dess makt].

[På grund av Jesu död och liv är vi rättfärdiggjorda. Utifrån denna ställning uppmanar nu Paulus till att leva ett helgat liv.]

12 Synden ska därför inte regera som herre i er dödliga kropp så att ni lyder dess begär. 13 Ställ inte era kroppar i syndens tjänst som ett vapen för orättfärdigheten, utan ställ er i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era kroppar i Guds tjänst som vapen för rättfärdigheten. 14 Synden ska inte vara herre över er, för ni står inte under lagen utan under nåden [Guds favör och kraft].

15 [Nåden är inte något som slätar ut synd. Den är en Guds kraft som ger frihet att tjäna Herren. Paulus illustrerar nu detta genom ett exempel där en slav tillhör sin herre. Frihet handlar om vilken herre vi väljer att ha över oss.]

Hur är det då? Ska vi synda ibland [verbet indikerar inte ett vanemässigt beteende utan enstaka tillfällen], eftersom vi inte står under lagen utan under nåden?

Absolut inte!

16 Vet ni inte att om ni ställer er som slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder:

17 Men Gud vare tack! Ni var slavar under synden, men nu har ni av hjärtat börjat lyda den lära som ni blivit överlämnade åt. 18 Ni har blivit befriade från synd och blivit slavar till rättfärdighet.

19 Jag använder en enkel bild för er mänskliga svaghets skull. [Paulus ursäktar att han nu använder bilden att vara ”förslavad” till rättfärdighet, eftersom Gud inte håller någon fången, men han använder det som en illustration ändå.]

Så som ni förr ställde era kroppar i orenhetens och laglöshetens tjänst

så ska ni nu ställa era kroppar i rättfärdighetens tjänst

20 När ni var slavar under synden var ni fria från rättfärdigheten. 21 Men vad fick ni då för frukt? Sådant som ni nu skäms över, eftersom det slutar i död. 22 Men nu när ni är befriade från synden och slavar hos Gud, får ni helgelse (processen av allt större helighet) som frukt och till slut evigt liv.

23 Syndens lön [plural]

men Guds gåva

[Det grekiska ordet för ”lön” är ”opsonion”, som kommer från ”optos” – dvs. grillad eller halstrad mat. En soldats dagslön bestod ofta till stor del av matransoner. Eftersom ordet lön står i plural är det inte bara den slutgiltiga döden som åsyftas, utan även den förstämning och skugga som synden kastar över varje dag här i denna tidsålder. Soldatens lön var generellt låg, så en friare tolkning skulle kunna vara att syndens medelmåttiga, usla lön är bara död. Andra ställen där lön nämns är bla. Luk 3:14; 1 Kor 9:7; 2 Kor 11:8.]