[Nu kommer den andra delen i Romarbrevet som handlar om trons praktiska konsekvenser i församlingen och samhället. Paulus delade ofta in sina brev i en teologisk del följd av en mer praktisk del för hur tron tillämpas. Ordningen är viktig, grunden är den kristnes position i Jesus. Utifrån den sanningen kan man leva ett fungerande liv som en Jesu efterföljare. I både Efesierbrevet och Kolosserbrevet är dessa delar lika långa, medan den första delen med lärosatser här i Romarbrevet är mer än dubbelt så lång som den praktiska delen.]

1 [Här följer två nyckelverser för kapitlet, där grunderna beskrivs för att kunna leva ett överlåtet liv som kristen.]

Jag ber er (står enträget vid er sida och uppmuntrar och förmanar er) därför [på grund av Guds nåd, se 11:30-32] mina syskon (bröder och systrar i tron) vid Guds barmhärtighet (medkänsla i plural) att bära fram (ställa fram) era kroppar som ett levande (även med betydelsen ”livslångt”) heligt offer som behagar Gud. Detta är er äkta (ordagrant: ”logiska” dvs. rimliga, rationella, förnuftiga) tjänst [gudstjänst, andlig tempeltjänst]. [Våra kroppar är Guds tempel, se 1 Kor 6:19.]

2 Anpassa er inte (låt inte ert sinne, era tankar och er karaktär formas)

utan låt er förvandlas (inta en helt ny form)

så att ni kan avgöra (undersöka och sedan pröva) vad som är Guds vilja:

[Här används grekiskans starkaste ord för förvandling, ”metamorpho”. Samma ord beskriver Jesu förvandling på förklaringsberget, se Mark 9:2-3. Metamorfos är inom biologin den process som inträder när t.ex. ett ägg utvecklas till en larv som förpuppas och sedan förvandlas till en fjäril – en lika stor förändring sker med våra tankar när de förnyas!]

3 För genom den nåd som jag har fått, säger jag till var och en av er att inte ha högre tankar om dig själv och din betydelse [och den gåva du fått] än sig bör. Bedöm i stället din förmåga på rätt sätt, utifrån det mått av tro som Gud har gett till var och en. 4 För på samma sätt som vi har många olika delar i en kropp och delarna inte har samma funktion (uppgift), 5 så utgör vi, fast vi är många, en enda kropp i den Smorde (Messias, Kristus), och individuellt är vi delar som hör ihop med varandra. [Vi är beroende av varandra.]

6 [Paulus beskriver nu sju andliga gåvor. Det grekiska ordet ”charismata” beskriver de särskilda gåvor som Anden delar ut åt var och en i församlingen ”på ett sådant sätt att de kan bli till nytta”, se 1 Kor 12:7. Nya testamentet har fyra ställen som talar om andliga gåvor och totalt beskrivs ett tjugotal, se 1 Kor 12:8-11; 12:28-31; Ef 4:11; 1 Pet 4:10-11. Alla troende har åtminstone en gåva, se 1 Pet 4:10 och uppmanas att söka den/dem, se 1 Kor 14:1.]

Vi alla har olika (unika) nådegåvor, som alla har sitt ursprung (kommer) från [Guds] nåd (favör, välvilja).

Om det är profetisk gåva,

[Kan även översättas ”enligt tron”, dvs. den som talar inspirerat av Gud ska tala i linje med Guds ord. Eftersom det finns tal som framstår som profetiskt, men inte är inspirerat av den helige Ande måste det prövas, se 1 Tess 5:19-21. Det finns också positiva gränser att det som sägs bygger upp och ger uppmuntran och tröst, se 1 Kor 14:3. Den profetiska gåvan är tänkt att finnas i en varm församlingsgemenskap där det finns utrymme att växa i sina gåvor, se 1 Kor 13:2; 14:4.]

7 Om det är tjänandets gåva(praktisk tjänst, grekiska ordet ”diakonia”),

Om det är undervisningens gåva,

8 Om det är gåvan att uppmuntra(trösta, hjälpa, komma till någons sida, förmana och leda rätt),

Om det är gåvan att frikostigt dela med sig(fylla andras behov, ge gåvor),

Om det är ledarens gåva(förmågan att leda en grupp),

Om det är barmhärtighetens gåva(visa medlidande, sympati),

9 [Följande stycke handlar om att älska människor trots deras förföljelse och hat. Frestelsen att överge kärlekens väg kom både utifrån och inifrån. Det romerska samhället hade blivit alltmer fientligt mot de troende. Omkring 67 e.Kr., tio år efter Paulus brev till de kristna i Rom, skulle han själv dödas för sin tro i Rom av Nero som var ökänd för sina förföljelser mot de kristna. Han var vid makten när Romarbrevet skrevs, och även om hans värsta grymheter inte skedde förrän i slutet av hans regeringstid, ökade trycket från samhället mer och mer mot de kristna. Judarna hade redan fått lida när de blivit förvisade från staden under den tidigare kejsaren Claudius, se Apg 18:2.

Paulus ord kan också rikta sig till interna stridigheter inom kyrkan. Det fanns spänningar mellan judiska och icke-judiska grupperingar i den tidiga kyrkan. Med tanke på att Paulus tar upp både den civila situationen i kapitel 13 och interna församlingsfrågor i kapitel 14-15, är det troligt att dessa ord om kärlek i det här avsnittet gäller både i och utanför församlingen.]

Er osjälviska kärlek (som är utgivande och ovillkorlig)

Avsky ständigt det onda,

håll ständigt fast (limma er fast) vid det goda.

[För att kärleken inte ska urvattnas till att bara bli en sentimental känsla måste den vara uppriktig, hata det onda och troget hålla fast vid det som är gott.]

10 Visa ständigt varandra tillgivenhet

överträffa ständigt varandra i ömsesidig aktning.

11 Slappna inte av i er iver,

12 Gläd er [luta er hela tiden mot nåden] i hoppet [som ger en förväntan och en framtidstro].

Var [ständigt] uthålliga i (förbli kvar under) lidandet [förföljelsen, prövningen]. [Ge inte upp i förtid!]

Var ihärdiga [fortsätt målmedvetet framåt] i bönen.

13 Hjälp Guds heliga med vad de behöver [materiellt och praktiskt],

14 [Följande uppmaningar handlar om hur man ska bemöta andra människor.]

Välsigna (tala väl om) dem som förföljer er,

[”Välsigna” betyder att tala väl om någon. Denna vers ger ledning i hur vi ska agera när människor, både troende och icke-troende, behandlar oss illa. Tala inte illa om dem, utan be att de får uppleva Guds välsignelser. Kärleken önskar alltid det bästa för människor oavsett vem de är. Den gamla naturen vill förbanna, men Gud önskar att vi ber honom att välsigna dem, se Matt 5:44; Luk 6:28; Apg 7:60; 1 Kor 4:12.]

15 Gläd er med dem som gläder sig

[Det svenska ordspråket ”Delad glädje är dubbel glädje, delad sorg är halv sorg” beskriver på ett fint sätt vad som sker när vi delar glädje och sorg med varandra.] 16 Lev i harmoni med varandra (tänk dig in i andras situation, var eniga).

[Ordagrant ”ha samma sinne mot varandra”. Denna enhet behöver inte betyda att alla tycker exakt lika i alla småfrågor, det handlar snarare om en ömsesidig förståelse av Guds synsätt. Det handlar också om ett känslomässigt engagemang i andras liv och situation. Detta är något som både föregående vers och fortsättningen på vers 16 talar om.]

Tänk inte högfärdigt (låt inte tankarna vandra i väg om din egen överlägsenhet),

[Bli aldrig så stor så att du inte kan umgås med enkla människor eller engagera dig i oansenliga uppgifter och tjäna i små sammanhang. Den som är trogen i smått är trogen också i stort, se Luk 6:10.]

Var inte visa i era egna ögon (ha inte för stora tankar om er själva).

17 Löna inte ont med ont, tänk på (planera för, ordagrant ”tänk på förhand om”) vad som är gott (rätt, värt att prisas) i alla människors ögon. [1 Tim 3:7]

18 Om det är möjligt, och så mycket det beror på er, lev i frid med alla människor.

19 Ta inte rätten i egna händer (hämnas inte), mina älskade vänner, lämna i stället utrymme (vägen öppen) för straffdomen [Guds vrede mot synden]. För det står:

”Hämnden är min, jag ska straffa (ge en rättvis dom), säger Herren.”

[5 Mos 32:35]

[Befriad från hämndbegär kan man i stället vara god mot sin fiende.]

20 Men om din fiende är hungrig,

om han är törstig,

Då samlar du glödande kol på hans huvud.

[Vad menas med att ”samla glödande kol på någons huvud”? Är det att skapa en brännande smärta på din fiendes huvud? Utifrån sammanhanget måste det leda till något positivt eftersom nästa vers talar om att besegra det onda med det goda. Paulus var väl förankrad i Gamla testamentet och citerar här Ords 25:21-22 där detta ordspråk ingår i ett stycke med flera ordspråk där något fysiskt beskriver något emotionellt. Att ta av sig sina ytterkläder en kall dag illustrerar hur opassande det är att sjunga glada sånger till någon som har sorg, se Ords 25:20. Skvaller jämförs med nordanvinden i Ords 25:23.

På samma sätt talar de glödande kolen om det känslomässiga obehag din fiende känner när hans samvete väcks till liv när du behandlar honom väl. De goda gärningarna bränner i hans samvete över den orätt han gjort dig och leder förhoppningsvis till att han ångrar sig och återupprättas.]

21 Låt dig inte bli besegrad av det onda, besegra i stället det onda med det goda.