1 Påminn dem ständigt (gång på gång) om att de ska underordna sig och lyda [sekulära] myndigheter och makthavare och vara redo till varje god gärning.

[I det längsta ska en kristen följa samhällets förordningar, men i de fall där de går emot Guds bud är det viktigare att lyda Gud än människor, se Apg 4:19; 5:29.]

2 De ska

3 Vi var ju själva en gång

[Vår onda livsstil gjorde att människor hatade oss, och vi hatade dem. En ond spiral av hat.]

4 Men när Guds, vår Frälsares, godhet (generositet) och vänskap (starka band) till mänskligheten uppenbarades [då han blev en människa], 5 frälste (räddade, helade, upprättade) han oss – inte på grund av rättfärdiga gärningar, utan på grund av sin barmhärtighet – genom ett bad till en ny födelse och förnyelse (av tankar och vilja) i den helige Ande, 6 som han rikligen sköljde över oss genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus), vår Frälsare. 7 Allt detta skedde för att vi skulle vara rättfärdiga genom hans nåd (oförtjänta favör), och bli arvingar med hopp (en förväntan och säker förvissning) om evigt liv. 8 Detta är ett ord att lita på (trovärdigt).

[Syftar på de föregående verserna, se vers 4-7. Samma fras används totalt fem gånger i pastoralbreven, se 1 Tim 1:15; 3:1; 4:9; 2 Tim 2:11.]

Jag [Paulus] vill att du [Titus] ständigt med kraft (frimodigt, uppmuntrande) inskärper det, så att de som tror på Gud ser till att sysselsätta sig med att göra goda gärningar. Det är gott och nyttigt för alla människor.

9  [Denna undervisning om falska lärare hör ihop med den inledande i första kapitlet, se Tit 1:10-16.]

Men undvik dumma dispyter och frågor om släktregister och gräl och strider om lagen. Sådant är skadligt och meningslöst. 10 En villolärare (som skapar splittringar) ska du ge en första och en andra varning och sedan avvisa, 11 eftersom du vet att en sådan är på fel väg. Han syndar och har dömt sig själv.

[Paulus följer samma princip som Jesus lärde, med två inledande samtal vid konflikthantering, se Matt 18:15-17.]

12 När jag sänder Artemas eller Tychikus till dig, skynda dig då att komma till mig i Nikopolis. Jag har bestämt mig för att stanna där över vintern.

13 Juristen (den laglärde) Zenas och Apollos [Apg 18:24, 27; 1 Kor 1:12; 3:4-6] ska du utrusta ordentligt så att de inte saknar något på resan. 14 Även de våra måste lära sig att göra goda gärningar och fylla nödvändiga behov, så att de inte är utan frukt. [Med tanke på det rykte Kretensare hade att vara lata och som Paulus håller med om, var det en nödvändig uppmaning även till de kristna på ön, se Tit 1:12-13.]

15 Alla som är hos mig hälsar till dig. Hälsa till dem som älskar oss i tron.

Nåd (Guds rika favör) vare med er alla.