Första Samuelsboken
Första och Andra Samuelsboken är i grundtexten en enda bok, uppdelad på två skriftrullar. Den första boken skildrar Israels övergång från domartid till ett kungarike. Profeten Samuel föds ca 1100 f Kr och växer upp hos prästen Eli (1-3). Folket, som är hotat av filisteerna (4-7), kräver en kung och får kung Saul ungefär 1050 f Kr (8-12). När Saul börjar avfalla från Herren (13-15) utväljer Gud istället herdepojken David (16-17), som tvingas fly för Saul (18-30) tills denne dör ca 1010 f Kr (31).
Enligt judisk tradition skrev Samuel själv (jfr 10:25) bokens första del fram till sin död (25:1), varefter verket fortsattes av Davids hovprofeter Natan och Gad (1 Krön 29:29).
1
Samuels födelse
1 I Ramatajim-Sofim
i Efraims bergsbygd bodde en man som hette Elkana. Han var son till Jeroham, son till Elihu, son till Tohu, son till Suf, en efraimit.
2 Elkana hade två hustrur
. Den ena hette Hanna och den andra Peninna.
Peninna hade barn, men Hanna hade inga.
3 Elkana gav sig år efter år i väg från sin stad för att tillbe och offra åt
Herren Sebaot i Shilo
, där Elis båda söner Hofni och Pinehas
var
Herrens präster.
4 Den dag Elkana bar fram sitt offer brukade han ge sin hustru Peninna och alla hennes söner och döttrar var sin del av offret
.
5 Men åt Hanna gav han en dubbelt så stor del
, för han älskade henne även om
Herren hade gjort henne ofruktsam.
6 För att provocera henne brukade hennes rival retas mycket med henne, därför att
Herren hade gjort henne ofruktsam.
7 Detta pågick år efter år. Varje gång Hanna gick upp till
Herrens hus retades Peninna med henne på samma sätt.
Nu grät Hanna och ville inte äta.
8 Då sade hennes man Elkana till henne: ”Hanna, varför gråter du? Varför äter du inte? Varför är du så ledsen? Är inte jag mer för dig än tio söner?”
9 När de hade ätit och druckit i Shilo reste sig Hanna och gick till
Herrens tempel, där prästen Eli satt på sin stol vid dörren.
10 Hon var djupt bedrövad och började be till
Herren under häftig gråt.
11 Hon gav ett löfte och sade: ”
Herre Sebaot, om du vill se till din tjänarinnas lidande och komma ihåg mig och inte glömma din tjänarinna utan ge henne en son, då ska jag ge honom åt
Herren för hela hans liv, och ingen rakkniv
ska röra hans huvud.”
12 Medan hon bad länge inför
Herren iakttog Eli hennes mun.
13 Hanna talade nämligen i sitt hjärta, och bara hennes läppar rörde sig, men hennes röst hördes inte.
Då trodde Eli att hon var berusad.
14 Därför sade han till henne: ”Hur länge ska du bära dig åt som en berusad? Se till att göra dig av med vinet!”
15 ”Nej, min herre”, svarade Hanna, ”jag är en hårt prövad kvinna. Vin och starka drycker har jag inte druckit, men jag utgöt min själ för
Herren.
16 Ta inte din tjänarinna för en dålig kvinna, det är på grund av min stora sorg och smärta som jag har talat ända till nu.”
17 Då svarade Eli henne: ”Gå i frid, och må Israels Gud ge
dig det du bad honom om.”
18 Hon sade: ”Må din tjänarinna finna nåd för dina ögon.” Så gick hon sin väg och tog sig mat och såg inte sorgsen ut längre.
19 De steg alla upp tidigt nästa morgon, och sedan de tillbett inför
Herren vände de tillbaka och kom hem till Rama. Elkana låg med
sin hustru Hanna, och
Herren kom ihåg henne.
20 Hanna blev havande och födde en son när tiden var inne. Hon gav honom namnet Samuel: ”För jag har bett
Herren om honom.”
Hanna överlämnar Samuel åt Herren
21 När sedan Elkana med hela sitt hus gav sig i väg för att offra sitt årliga slaktoffer och sitt löftesoffer åt
Herren,
22 gick inte Hanna med utan sade till sin man: ”Jag vill vänta tills pojken är avvand
. Då ska jag ta med honom och föra fram honom inför
Herrens ansikte och sedan låta honom stanna där för alltid.”
23 Hennes man Elkana sade till henne: ”Gör vad du finner bäst. Stanna du tills du har avvant honom. Må bara
Herren uppfylla sitt ord.” Så stannade hustrun hemma och ammade sin son tills hon hade avvant honom.
24 När hon hade avvant honom, tog hon med honom till
Herrens hus. Hon tog också med sig tre tjurar,
en efa mjöl
och en lägel vin, och förde honom in i
Herrens hus i Shilo. Pojken var då ännu helt ung.
25 De slaktade tjuren och förde sedan fram pojken till Eli.
26 Hon sade: ”Hör på mig, min herre. Så sant du lever, min herre: jag är kvinnan som stod här bredvid dig och bad till
Herren.
27 Den här pojken bad jag om, och nu har
Herren gett mig vad jag bad om.
28 Därför vill jag nu ge honom tillbaka till
Herren. Så länge han lever ska han tillhöra
Herren.” Och de tillbad
Herren där.