Svenska Folkbibeln Första Samuelsboken 30

David strider mot amalekiterna

1 När David och hans män kom till Siklag på tredje dagen hade amalekiterna trängt in i Negev och in i Siklag. De hade intagit Siklag och bränt det med eld. 2 Kvinnorna som var därinne, både små och stora, hade de fört bort som fångar men inte dödat någon. Sedan hade de gett sig av. 3 När David och hans män kom till staden, fick de se att den var nerbränd med eld och att deras hustrur, söner och döttrar var bortförda som fångar. 4 Då brast David och hans män i gråt, och de grät tills de inte orkade gråta mer. 5 Davids båda hustrur, Ahinoam från Jisreel och Abigail, änkan efter karmeliten Nabal, var också tillfångatagna.

6 David var i stor fara, för folket hotade att stena honom. Så förbittrade var de alla, var och en för sina söners och döttrars skull. Men David hämtade kraft hos Herren sin Gud. 7 David sade till prästen Ebjatar, Ahimeleks son: ”Bär hit efoden till mig.” Då kom Ebjatar med efoden till David. 8 David frågade Herren: ”Ska jag jaga rövarbandet? Kan jag hinna upp dem?” Herren svarade honom: ”Jaga dem, för du kommer att hinna upp dem och rädda alla.”

9 Då gav sig David i väg med sina sexhundra man, och de kom till bäckravinen Besor där en del av dem tvingades stanna kvar. 10 David fortsatte jakten med fyrahundra man, men tvåhundra man stannade. De var för trötta för att gå över bäckravinen Besor.

11 Ute på fältet fann de en egyptier som de tog med sig till David. När de gav honom bröd att äta och vatten att dricka 12 och dessutom gav honom en bit fikonkaka och två russinkakor att äta, fick han livsanden tillbaka. På tre dygn hade han nämligen varken ätit eller druckit.

13 ”Vem tillhör du och varifrån är du?” frågade David honom. ”Jag är en egyptisk pojke, tjänare hos en amalekitisk man”, svarade han. ”Men min herre övergav mig för tre dagar sedan, för jag blev sjuk. 14 Vi hade trängt in i kereteernas del av Negev och i området som tillhör Juda och i Kalebs del av Negev, och vi hade bränt Siklag med eld.” 15 David frågade honom: ”Vill du föra mig ner till det där rövarbandet?” Han svarade: ”Om du lovar mig med ed vid Gud att inte döda mig eller utlämna mig åt min herre, så ska jag föra dig ner till rövarbandet.”

16 Så förde han honom dit, och de låg utspridda överallt på marken och åt och drack och firade allt det stora byte de hade tagit från filisteernas land och från Juda land. 17 Och David högg ner dem ända från skymningen till aftonen dagen därpå. Inte en enda av dem kom undan, utom fyrahundra unga män som satt upp på kamelerna och flydde. 18 Och David räddade allt som amalekiterna hade tagit. Han räddade också sina båda hustrur. 19 Ingen saknades, varken liten eller stor, ingens son eller dotter, inget av bytet eller något av det som de hade tagit. Allt förde David tillbaka. 20 David tog också alla fåren och korna, och dessa drev man framför den övriga boskapen och ropade: ”Här är Davids byte!”

21 När David kom tillbaka till de tvåhundra man som hade varit för trötta att följa honom och därför stannat kvar vid bäckravinen Besor, gick dessa för att möta David och folket som han hade med sig. Då gick David fram till folket och hälsade dem. 22 Men alla onda och illvilliga män bland dem som hade följt med David tog till orda och sade: ”Eftersom de inte följde med oss tänker vi inte ge dem något av bytet som vi räddat. Nej, var och en får ta sin hustru och sina barn och gå.” 23 Men David svarade: ”Så ska ni inte göra, mina bröder, med det som Herren har gett oss. Han bevarade oss och gav rövarbandet som anföll oss i vår hand. 24 Och vem lyssnar på er i den här saken? Nej, de som drar ut i striden ska ha samma lott som de som stannar vid trossen. De ska dela lika.” 25 Så blev det från den dagen och i fortsättningen, för David gjorde detta till lag och rätt i Israel, så som det är än i dag.

26 När David kom till Siklag sände han en del av bytet till de äldste i Juda, till sina vänner, och lät säga: ”Här är en gåva till er av bytet från Herrens fiender.” 27 Han sände gåvor till dem i Betel, till dem i Ramot i Negev, till dem i Jattir, 28 Aroer, Sifamot, Eshtemoa, 29 Rakal, jerachmeeliternas städer, keniternas städer, 30 Horma, Bor-Ashan, Atak, 31 Hebron och till alla de orter där David och hans män hade vandrat omkring.

30:1 1 Sam 27:8f.

30:1 Siklag Låg ca 8 mil söder om Afek, motsvarande tre rejäla dagsmarscher.

30:2 Kvinnorna som var därinne Annan översättning (så Septuaginta): ”Kvinnorna och alla som var därinne”.

30:5 1 Sam 25:42f, 27:3.

30:7 1 Sam 23:9.

30:8 1 Sam 23:2, 2 Sam 5:19.

30:9 bäckravinen Besor Var på sina ställen upp till 100 meter bred och utgjorde landets sydgräns.

30:13 pojke Hebr. náar syftar på någon som står under en annans auktoritet, oavsett ålder.

30:14 Jos 14:13f, 15:13f, Hes 25:16, Sef 2:5.

30:14 kereteerna Troligen kreter som följt med filisteerna och bosatt sig söder om deras område.

30:14 Kalebs del Kalebs städer Hebron och Debir (jfr Jos 14:14, 15:15f) låg inne på Juda stams område. Hans dotter Aksa bosatte sig i Negevöknen (Jos 15:18f).

30:20 dessa drev man framför den övriga boskapen Annan översättning: ”man gick före boskapen”.

30:24 4 Mos 31:26f, Jos 22:8.

30:27 Betel Möjligen avses Betul (Jos 19:4), eftersom det mer kända Betel ligger norr om Juda stams område.