11
Paulus och de falska apostlarna
1 Hoppas ni kan stå ut med lite dårskap från min sida. Visst står ni ut med mig,
2 eftersom jag brinner för er med Guds iver. Jag har trolovat er
med en enda man, Kristus, och vill föra fram en ren jungfru till honom.
3 Men jag är rädd att liksom ormen med sin list förledde Eva, så kan också era sinnen förföras
och vändas bort från den uppriktiga och rena troheten mot Kristus.
4 För om någon kommer och predikar en annan Jesus än den vi har predikat, eller om ni tar emot en annan ande eller ett annat evangelium än det ni tidigare tagit emot, då accepterar ni det gärna.
5 Jag menar att jag inte på något sätt är underlägsen dessa "superapostlar
".
6 Även om jag inte är någon vältalare saknar jag inte kunskap, och den har vi alltid och på alla sätt lagt fram för er.
7 Eller var det en synd jag begick när jag ödmjukade mig för att ni skulle upphöjas och predikade Guds evangelium för er utan ersättning?
8 Andra församlingar plundrade jag genom att ta emot lön för att kunna betjäna er.
9 När jag var hos er och saknade något låg jag ingen till last, för bröderna
som kom från Makedonien försåg mig med det jag behövde. På alla sätt aktade jag mig för att bli en börda för er, och det tänker jag fortsätta med.
10 Så sant Kristi sanning finns i mig ska ingen i Achaias områden ta ifrån mig den stoltheten.
11 Varför? För att jag inte älskar er? Det vet Gud att jag gör.
12 Och jag tänker fortsätta göra som jag gör, för att hindra dem som söker ett tillfälle att framstå som våra jämlikar i vad de skryter med.
13 Sådana människor är falska apostlar, oärliga arbetare förklädda till Kristi apostlar.
14 Och inte undra på det, Satan själv förklär sig till en ljusets ängel.
15 Då är det inte underligt om även hans tjänare förklär sig till rättfärdighetens tjänare. Men de ska få det slut som deras gärningar förtjänar.
Apostelns försvarstal
16 Jag upprepar: ingen får ta mig för en dåre. Men om ni nu gör det, ta då emot mig som en dåre så att också jag får berömma mig lite.
17 Det jag nu säger, det säger jag inte så som Herren skulle säga utan som en dåre, i den fasta övertygelsen att jag har skäl att
berömma mig.
18 När många berömmer sig på människors vis vill också jag göra det.
19 Ni står ju gärna ut med dårar, ni som är så kloka.
20 Ni accepterar att man gör er till slavar, att man suger ut och plundrar
er, att man uppträder överlägset och slår er i ansiktet.
21 Till min skam måste jag säga att vi har varit för svaga för det.
Men vad andra vågar skryta med – jag talar som en dåre – det vågar jag också.
22 Är de hebreer? Jag också. Är de israeliter? Jag också. Är de Abrahams barn? Jag också.
23 Är de Kristi tjänare? Nu talar jag som en galning: Jag är det ännu mer. Jag har arbetat mer, suttit i fängelse mer, fått hugg och slag i överflöd och ofta varit i livsfara.
24 Av judarna har jag fem gånger fått fyrtio rapp minus ett
.
25 Tre gånger har jag blivit piskad med spö, en gång har jag blivit stenad, tre gånger har jag lidit skeppsbrott, ett helt dygn har jag drivit på öppet hav.
26 Jag har ofta varit på resor, i faror på floder, faror bland rövare, faror från landsmän, faror från hedningar, faror i städer, i öknar och på hav, faror bland falska bröder,
27 allt under möda och slit, ofta under vaknätter, under hunger och törst, ofta fastande, frusen och naken.
28 Utöver allt annat har jag det dagliga ansvaret, omsorgen om alla församlingarna.
29 Vem är svag utan att jag blir svag? Vem faller utan att det bränner i mig?
30 Om jag måste berömma mig, vill jag berömma mig av min svaghet.
31 Herren Jesu Gud och Far, välsignad i evighet, vet att jag inte ljuger.
32 I Damaskus lät kung Aretas
ståthållare bevaka staden för att gripa mig,
33 och jag firades ner i en korg
genom en öppning i muren och kom undan hans grepp.