12
Påsken och det osyrade brödets högtid
Herren sade till Mose och Aron i Egyptens land: 2 Mos 13:4, 3 Mos 23:5, 4 Mos 28:16, 5 Mos 16:1. ”Denna månad ska vara den främsta hos er. Den ska hos er vara den första av årets månader. Säg till hela Israels församling: På tionde dagen i denna månad ska varje familjefar ta sig ett lamm, så att varje hushåll får ett lamm. Men om hushållet är för litet för ett lamm, ska familjefadern och hans närmaste granne ta ett lamm tillsammans efter antalet personer. För varje lamm ska ni beräkna ett visst antal, efter vad var och en äter. Ett felfrittfelfritt  Förebild till Kristus, ”ett lamm utan fel eller brist” (1 Petr 1:19)., årsgammalt lamm av hankönårsgammalt lamm av hankö  nDet vanligaste slaktdjuret. Hondjuren behölls för att ge mjölk och lamm, medan de flesta handjur slaktades när de vuxit till sig efter ett år. ska ni välja ut och ta antingen från fåren eller getterna. 5 Mos 16:6. Ni ska förvara det till den fjortonde dagenfjortonde dage  nVid fullmånen som infaller i mars-april. i denna månad. Då ska hela Israels församlade menighet slakta det i skymningeni skymninge  nOrdagrant: ”mellan de två aftnarna”, dvs mellan solnedgång och mörker..
Och man ska ta av blodet och stryka det på båda dörrposterna och på övre dörrträet i husen där man äter det. 1 Kor 5:8. Köttet ska ätas samma natt. Det ska vara stekt över eld och ätas med osyrat bröd och bittra örter. Ni ska inte äta något av det rått eller kokt i vatten, utan det ska vara stekt över eld med huvud, fötter och innanmäte. 10 2 Mos 16:19, 4 Mos 9:12. Ni ska inte lämna kvar något av köttet till morgonen. Om något av det skulle bli över till morgonen, ska ni bränna upp det i eld.
11  Så ska det ätas: Ni ska ha bältet om livetbältet om livet  Med den långa tunikan uppfäst för rörelsefrihet och beredskap (jfr Luk 12:35, 1 Petr 1:13)., skor på fötterna och stav i handen. Och ni ska äta det snabbt. Detta är Herrens påskpås  kHebr. pésach, som betyder ”gå förbi” eller ”skona”..
12 4 Mos 33:4. Den natten ska jag gå fram genom Egyptens land och slå allt förstfött i Egypten, både människor och boskap. Och jag ska hålla dom över Egyptens alla gudardom över Egyptens alla guda  rDe tio plågorna visade de egyptiska avgudarnas maktlöshet. En senare farao, Akhenaten (ca 1353-1336 f Kr), försökte avskaffa månggudadyrkan.. Jag är Herren.
13  Blodet ska vara ett tecken för er på husen där ni är. När jag ser blodet ska jag gå förbi er. Ingen straffdom ska drabba er med fördärv när jag slår Egyptens land.
14  Denna dag ska ni ha till minnesdag och fira som en Herrens högtid. Som en evig stadga ska ni fira den från släkte till släkte. 15 2 Mos 23:15, 34:18, 3 Mos 23:5f, 4 Mos 28:17f, 5 Mos 16:1f, 16. I sju dagar ska ni äta osyrat bröd. Redan den första dagen ska ni skaffa bort all surdegsurdeg  Kom att symbolisera jäsande synd (jfr Luk 12:1, 1 Kor 5:7f). ur era hus, för var och en som äter något syrat från den första dagen till den sjunde ska utrotas ur Israel. 16  På första dagen ska ni hålla en helig sammankomst. Och på sjunde dagen ska ni hålla en helig sammankomst. Under de dagarna ska ni inte utföra något arbete utom det som hör till matlagningen för var och en. Det och inget annat får göras.
17  Ni ska fira det osyrade brödets högtid därför att jag just den dagen förde era härskaror ut ur Egyptens land. Det ska vara en evig stadga för er att fira denna dag från släkte till släkte. 18 3 Mos 23:5f, 4 Mos 28:16, Jos 5:10. Från kvällen den fjortonde dagen i första månaden ska ni äta osyrat bröd ända till kvällen den tjugoförsta dagen i månaden. 19  Under sju dagar får ingen surdeg finnas i era hus. Var och en som äter något syrat ska utrotas ur Israels församling, vare sig han är främling eller infödd. 20  Inget syrat ska ni äta. Var ni än bor ska ni äta osyrat bröd.”
21 Hebr 11:28. Mose kallade till sig alla de äldste i Israel och sade till dem: ”Gå och hämta ett lamm för varje hushåll och slakta påskalammet! 22  Ta en knippa isopisop  Ljungliknande växt som kom att användas vid reningsceremonier (jfr 4 Mos 19:18, Ps 51:9) och vid Kristi kors (Joh 19:29). och doppa den i blodet som är i skålen och stryk blodet på det övre dörrträet och de båda dörrposterna. Ingen av er får gå ut genom dörren till sitt hus före morgonen, 23 1 Krön 21:15, Jes 54:16, 1 Kor 10:10, Hebr 11:28. för Herren ska gå fram för att slå Egypten. Men när han ser blodet på det övre dörrträet och de båda dörrposterna ska han gå förbi dörren och inte låta fördärvarenfördärvaren  Ängel som utförde Guds straffdomar (jfr 1 Krön 21:15, Hes 9, 1 Kor 10:10). komma in i era hem och slå er.
24  Detta ska ni hålla. Det ska vara en stadga för dig och dina barn för evigt. 25  Och när ni kommer in i det land som Herren ska ge er, som han har sagt, ska ni fira denna gudstjänst. 26  När era barn frågar er: Vad betyder den här gudstjänsten? 27  ska ni svara: Det är ett påskoffer åt Herren, för han gick förbi Israels barns hus i Egypten. När han slog egyptierna skonade han våra hus.” Då böjde folket sig ner och tillbad. 28  Och Israels barn gick i väg och gjorde så som Herren hade befallt Mose och Aron.
29 Ps 78:51, 105:36, 136:10. Vid midnatt slog Herren allt förstfött i Egyptens land, från den förstfödde hos farao som satt på tronen till den förstfödde hos fången i fängelset. Han slog allt förstfött bland boskapen. 30  Då steg farao upp på natten, liksom alla hans tjänare och alla egyptier. Och det hördes ett högt sorgerop i Egypten, för det fanns inte ett hem där det inte låg någon död.
Uttåget
31 2 Mos 11:1. Farao kallade på natten till sig Mose och Aron och sade: ”Bryt upp och dra ut från mitt folk, ni själva och Israels barn! Gå i väg och håll gudstjänst som ni har sagt. 32  Ta med era får och kor också, som ni har sagt, och välsigna även mig när ni drar ut.” 33  Egyptierna skyndade på folket för att få dem ut ur landet fort, för de sade: ”Annars dör vi allihop.”
34  Och folket tog med sig sin deg, innan den ännu hade blivit syrad. De tog sina baktråg, lindade in dem i mantlarna och bar dem på sina axlar. 35 2 Mos 3:21f, 11:2, Ps 105:37. Israels barn hade också gjort som Mose sagt: De hade begärt föremål av silver och guld och även kläder från egyptierna. 36  Och Herren hade gjort egyptierna vänligt sinnade mot israeliterna så att de gav dem vad de begärde. Så tog de byte från egyptierna.
37 1 Mos 47:11, 4 Mos 1:46, 2:32, 26:51, 33:5. Israels barn bröt upp och drog från Raamses till Suckot, omkring 600 000600 000  Hebr. álef som normalt översätts ”tusen” kan också översättas ”släkt” (jfr Jos 22:21, Dom 6:15). man till fots förutom barn. 38 4 Mos 11:4. En stor blandad folkhopblandad folkho  pIcke-israeliter som passade på att fly och följa med dem från Egypten (4 Mos 11:4), kanske rester av de semitiska hyksosfolken (se not till 1:7). drog upp med dem, och dessutom en mycket stor hjord av får och kor. 39  Av degen som de fick med sig från Egypten bakade de osyrade brödkakor. Den hade inte hunnit bli syrad, eftersom de hade drivits ut ur Egypten utan att få dröja. De hade inte heller kunnat göra i ordning någon reskost åt sig.
40 1 Mos 15:13, Apg 7:6, Gal 3:17. Den tid som Israels barn hade bott i Egypten var 430 år.bott i Egypten … 430 år  Kanske 1876-1446 f Kr. Septuaginta och den samaritanska grundtexten: ”bott i Kanaans land och Egypten”. Kanaan tillhörde Egyptens kultursfär, och Josefus m fl tolkade startpunkten på de 430 åren som Abrahams första besök i Egypten (1 Mos 12:10). Detta skulle flytta fram samtliga årtal i 1 Mos med 215 år och datera israeliternas nerflyttning (1 Mos 46:6) till 1661 f Kr, under hyksostiden. 41  Just den dag då de 430 åren hade gått drog alla Herrens härskaror ut ur Egyptens land. 42  En vakandets natt var det för Herren när han förde dem ut ur Egyptens land. Just denna Herrens natt ska alla Israels barn vaka, släkte efter släkte.
Regler för påsken
43 Herren sade till Mose och Aron: ”Detta är stadgan om påskalammet: Ingen utlänning får äta av det, 44  men en slav som är köpt för pengar får äta av det efter att du omskurit honom. 45  Ingen som bor hos er tillfälligt och ingen daglönare får äta av det. 46 4 Mos 9:12, Joh 19:36. I ett och samma hus ska det ätas. Du får inte föra ut något av köttet ur huset, och ni får inte krossa något beninte krossa något ben  Citeras i Joh 19:36 som profetia om Kristus, Guds Lamm. på det. 47  Hela Israels församling ska hålla detta.
48  Om en främling som bor hos dig vill fira Herrens påskhögtid, ska alla av manligt kön hos honom omskäras. Sedan får han komma och fira den, och han ska då vara som en infödd. Men ingen oomskuren får äta påskalammet. 49  En och samma lag ska gälla för den infödde som för främlingen som bor mitt ibland er.”
50  Alla Israels barn gjorde så. De gjorde som Herren hade befallt Mose och Aron. 51  Just på den dagen förde Herren Israels barn ut ur Egyptens land efter deras härskaror.

12:2 2 Mos 13:4, 3 Mos 23:5, 4 Mos 28:16, 5 Mos 16:1.

12:5 felfritt  Förebild till Kristus, ”ett lamm utan fel eller brist” (1 Petr 1:19).

12:5 årsgammalt lamm av hankö  nDet vanligaste slaktdjuret. Hondjuren behölls för att ge mjölk och lamm, medan de flesta handjur slaktades när de vuxit till sig efter ett år.

12:6 5 Mos 16:6.

12:6 fjortonde dage  nVid fullmånen som infaller i mars-april.

12:6 i skymninge  nOrdagrant: ”mellan de två aftnarna”, dvs mellan solnedgång och mörker.

12:8 1 Kor 5:8.

12:10 2 Mos 16:19, 4 Mos 9:12.

12:11 bältet om livet  Med den långa tunikan uppfäst för rörelsefrihet och beredskap (jfr Luk 12:35, 1 Petr 1:13).

12:11 pås  kHebr. pésach, som betyder ”gå förbi” eller ”skona”.

12:12 4 Mos 33:4.

12:12 dom över Egyptens alla guda  rDe tio plågorna visade de egyptiska avgudarnas maktlöshet. En senare farao, Akhenaten (ca 1353-1336 f Kr), försökte avskaffa månggudadyrkan.

12:15 2 Mos 23:15, 34:18, 3 Mos 23:5f, 4 Mos 28:17f, 5 Mos 16:1f, 16.

12:15 surdeg  Kom att symbolisera jäsande synd (jfr Luk 12:1, 1 Kor 5:7f).

12:18 3 Mos 23:5f, 4 Mos 28:16, Jos 5:10.

12:21 Hebr 11:28.

12:22 isop  Ljungliknande växt som kom att användas vid reningsceremonier (jfr 4 Mos 19:18, Ps 51:9) och vid Kristi kors (Joh 19:29).

12:23 1 Krön 21:15, Jes 54:16, 1 Kor 10:10, Hebr 11:28.

12:23 fördärvaren  Ängel som utförde Guds straffdomar (jfr 1 Krön 21:15, Hes 9, 1 Kor 10:10).

12:29 Ps 78:51, 105:36, 136:10.

12:31 2 Mos 11:1.

12:35 2 Mos 3:21f, 11:2, Ps 105:37.

12:37 1 Mos 47:11, 4 Mos 1:46, 2:32, 26:51, 33:5.

12:37 600 000  Hebr. álef som normalt översätts ”tusen” kan också översättas ”släkt” (jfr Jos 22:21, Dom 6:15).

12:38 4 Mos 11:4.

12:38 blandad folkho  pIcke-israeliter som passade på att fly och följa med dem från Egypten (4 Mos 11:4), kanske rester av de semitiska hyksosfolken (se not till 1:7).

12:40 1 Mos 15:13, Apg 7:6, Gal 3:17.

12:40 bott i Egypten … 430 år  Kanske 1876-1446 f Kr. Septuaginta och den samaritanska grundtexten: ”bott i Kanaans land och Egypten”. Kanaan tillhörde Egyptens kultursfär, och Josefus m fl tolkade startpunkten på de 430 åren som Abrahams första besök i Egypten (1 Mos 12:10). Detta skulle flytta fram samtliga årtal i 1 Mos med 215 år och datera israeliternas nerflyttning (1 Mos 46:6) till 1661 f Kr, under hyksostiden.

12:46 4 Mos 9:12, Joh 19:36.

12:46 inte krossa något ben  Citeras i Joh 19:36 som profetia om Kristus, Guds Lamm.