23
Profetia om Tyrus
Jämra er, ni Tarshishskepp,
för det är ödelagt,
utan hus och utan ingång.
når budskapet dem.
2 Sitt stumma, ni kustlandets invånare!
Köpmän från Sidon,
sjöfarande män, uppfyllde dig.
och Nilflodens skördar
gjorde du vinster
genom att fara över stora vatten
och driva handel.
Du blev en marknadsplats
för folken.
4 Stå där med skam, Sidon,
för havet har sagt,
havets fäste säger:
"Jag har inte haft födslosmärtor,
inte fött barn,
inte fött upp unga män
eller fostrat jungfrur."
5 När ryktet kommer till Egypten
bävar man vid nyheterna
om Tyrus.
6 Dra bort till Tarshish
och jämra er,
ni kustlandets invånare.
7 Är detta er stolta stad
från forna dagar,
vars fötter bar henne bort
för att bosätta sig i fjärran?
8 Vem har bestämt detta om Tyrus,
hon som delade ut kronor,
hon vars köpmän var furstar
och vars handelsmän
var jordens stormän.
9 Herren Sebaot har bestämt det,
för att slå ner all stolt härlighet
och ödmjuka jordens alla stormän.
10 Bred ut dig över ditt land
som Nilfloden,
du dotter Tarshish.
Du bär ingen boja mer.
11 Han räckte ut sin hand över havet,
han fick kungariken att skaka.
Herren befallde att Kanaans fästen
skulle ödeläggas.
12 Han sade:
"Du ska aldrig mer stoltsera,
du kränkta jungfru, dotter Sidon
.
Bryt upp och dra bort
till kitteernas land.
Men inte heller där ska du få ro.
13 Se på kaldeernas land,
det folket finns inte mer.
Assyrierna gav det landet
åt ökendjur.
De reste sina belägringstorn,
rev ner dess borgar
och förvandlade det till en grushög.
14 Jämra er, ni Tarshishskepp,
för er befästning är förstörd."
15 På den dagen ska Tyrus vara bortglömt i sjuttio år, lika länge som en kungs dagar. Men efter sjuttio år ska det gå med Tyrus som i visan om den prostituerade:
16 "Ta din harpa och gå runt i staden,
du bortglömda prostituerade.
Spela vackert och sjung flitigt,
så att du blir ihågkommen."
17 För efter sjuttio år ska
Herren se till Tyrus, och hon ska åter ta emot prostitutionspengar och begå otukt med jordens alla länder i hela världen.
18 Men hennes handelsvinst och hennes lön ska helgas åt
Herren. Det ska inte lagras eller läggas undan, utan hennes vinst ska gå till dem som bor inför
Herrens ansikte, för att de ska få äta sig mätta och ha praktfulla kläder.