17
1 Ps 88:4f. Min ande är bruten,
mina dagar slocknar,
graven väntar på mig.
2 Sannerligen, jag är omgiven
av smädelser,
mitt öga ser ständigt
deras fiendskap.
3 Ps 119:122, Ords 6:1, 11:15, Jes 38:14. Gå själv i borgen för mig,
vem annars kan ge mig
sitt handslag?
4 Du har stängt deras hjärtan
för insikt,
låt dem därför inte triumfera.
5 Den som förråder vänner
mot belöning,
på hans barn ska ögonen tyna bort.
6 Job 12:4, 30:9f, Ps 44:15, 69:12, Klag 3:14. Han har gjort mig till ett ordspråk
bland folken,
jag är en man som man spottar
i ansiktet.
7 Job 16:8, 16, Ps 6:8, 31:10. Mitt öga är skumt av grämelse,
alla mina lemmar
är som en skugga.
8 De rättsinniga häpnar över sådant,
den oskyldige blir upprörd
över de gudlösa.
9 Men den rättfärdige
håller fast vid sin väg,
och den som har rena händer
blir starkare.
10 Men ni får alla komma tillbaka,
jag finner ändå ingen vis bland er.
11 Mina dagar är förbi,
mina planer är krossade,
det som var mitt hjärtas begär.
12 Natten vill de göra till dag,
och när mörkret bryter in säger de:
”Ljuset är nära.”
13 Om jag måste vänta mig dödsriket
som min boning,
breda ut min bädd i mörkret,
14 Job 25:6. säga till förgängelsen:
”Du är min far”,
och till maskarna:
”Min mor, min syster” –
15 Job 13:15. var är då mitt hopp?
Vem kan se något hopp för mig?
16 Kommer det ner
till dödsrikets bommar,
sjunker vi ner tillsammans
i stoftet?