1  Då kallade Josua till sig rubeniterna och gaditerna och ena hälften av Manasse stam 2 4 Mos 32:20f, 29f, 5 Mos 3:18f, Jos 1:12f. och sade till dem: ”Ni har hållit allt som Herrens tjänare Mose har befallt er, och ni har lyssnat till mina ord, vad jag än befallt er. 3  Ni har under denna långa tid, ända till i dag, inte övergett era bröder, och ni har hållit vad Herren er Gud har befallt i sina bud. 4 4 Mos 32:33, 5 Mos 3:12f, Jos 13:8. Och nu har Herren er Gud låtit era bröder komma till ro, så som han lovade dem. Så vänd nu om och gå hem till era tält i det land ni har fått till besittning, det som Herrens tjänare Mose har gett er på andra sidan Jordan.

5 5 Mos 10:12, 13:4. Men var mycket noga med att hålla fast vid och följa de bud och den lag som Herrens tjänare Mose har gett er, så att ni älskar Herren er Gud. Vandra på alla hans vägar, håll fast vid hans bud, håll er till honom och tjäna honom av hela ert hjärta och av hela er själ.”

6  Och Josua välsignade dem och sände i väg dem, och de gick hem till sina tält. 7 Jos 17:1f, 18:7. Åt ena hälften av Manasse stam hade Mose gett land i Bashan, och åt andra hälften hade Josua gett land med deras bröder på andra sidan Jordan, på västra sidan. När Josua nu sände i väg dem till sina tält, välsignade han dem 8 4 Mos 31:26f, 1 Sam 30:24. och sade till dem: ”Vänd tillbaka till era tält med de stora rikedomar ni har fått, med mycket boskap och med silver, guld, koppar och järn och kläder i stor mängd. Dela bytet från era fiender med era bröder.

9  Så vände Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam tillbaka och drog bort från de andra israeliterna. De lämnade Shilo i Kanaans land för att bege sig till Gilead, sitt eget land, där de skulle ha sina besittningar efter Herrens befallning genom Mose.

10  När så Rubens barn, Gads barn och ena hälften av Manasse stam kom till gränstrakterna vid Jordan i Kanaans land, byggde de ett altare där vid Jordan, ett stort altare. 11  När israeliterna hörde sägas: ”Se, Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam har byggt ett altare vid Kanaans gräns, i gränstrakterna vid Jordan, på israeliternas sida,” 12  då samlades hela deras församling i Shilo för att dra upp till strid mot dem.

13 4 Mos 25:7. Till Rubens barn, Gads barn och ena hälften av Manasse stam, i Gileads land, sände Israels barn PinehasPinehas  Hade agerat vid Peor (vers 17) mot avgudadyrkan och sexuell omoral (se 4 Mos 25)., prästen Eleasars son, 14  och med honom tio furstar, en för var stamfamilj inom Israels alla stammar. Var och en av dem var huvudman för sin familj inom Israels ätter.

15  När de kom till Rubens barn, Gads barn och ena hälften av Manasse stam, i Gileads land, sade de till dem: 16  ”Så säger Herrens hela församling: Vad är detta för otrohet som ni har begått mot Israels Gud? I dag har ni vänt er bort från Herren genom att bygga ett altare och därigenom i dag varit upproriska mot Herren. 17 4 Mos 25:3f, 5 Mos 4:3. Var det inte nog med vår synd vid Peor? Från den har vi än i dag inte blivit renade fastän Herrens församling drabbades av plåga. 18  Vänder ni er i dag bort från Herren? Om ni i dag är upproriska mot Herren, så drabbar i morgon hans vrede Israels hela församling.

19  Men om landet som ni fått till besittning är orent, så kom över till det land som Herren har tagit till besittning, där Herrens tabernakel har sin plats, och ha era besittningar där bland oss. Var inte upproriska mot Herren och trotsa oss inte genom att bygga er ett altare som är ett annatett altare ... annat än Herren vår Guds altare  Enligt Guds bud skulle hela Israel tillbe vid samma altare (5 Mos 12:13, 16:5). än Herren vår Guds altare. 20 Jos 7:1f, 1 Krön 2:7. När Akan, Seras son, trolöst förgrep sig på det som var vigt åt förintelse, drabbade då inte vrede Israels hela församling? Och han dog inte ensam genom sin missgärning!”

21  Rubens barn, Gads barn och ena hälften av Manasse stam svarade då huvudmännen för Israels ätter: 22  ”Gud den mäktige, Herren den mäktige, Herren är Gud! Han vet och Israel ska veta: Om detta har skett i uppror och otrohet mot Herren – så rädda oss inte i dag! 23  Om vi har byggt oss altaret för att vända oss bort från Herren, om det är för att offra brännoffer eller matoffer på det eller frambära gemenskapsoffer på det, då må Herren själv straffa oss.

24  Nej, sanningen är att vi gjorde det av rädsla, för att vi tänkte att era barn en dag skulle säga till våra barn: ’Vad har ni med Herren, Israels Gud, att göra? 25 Herren har ju satt Jordan till gräns mellan oss och er, ni Rubens barn och Gads barn. Ni har ingen del i Herren.’ Och så skulle era barn få våra barn att sluta tillbe Herren.

26  Därför sade vi: Låt oss nu sätta igång och bygga detta altare, men inte för brännoffer eller för slaktoffer. 27 1 Mos 31:48, Jos 24:27. Det är ett vittne mellan oss och er och våra efterkommande, att vi förrättar Herrens tjänst inför hans ansikte med våra brännoffer och slaktoffer och gemenskapsoffer, så att era barn i framtiden inte kan säga till våra barn: ’Ni har ingen del i Herren.’ 28  Och vi tänkte: Om det i framtiden händer att de säger så till oss och våra efterkommande, då kan vi svara: ’Se på den avbildning av Herrens altare som våra fäder har gjort, men inte för brännoffer eller för slaktoffer, utan som ett vittne mellan oss och er.’ 29  Aldrig att vi skulle vara upproriska mot Herren och nu vända oss bort från Herren genom att bygga ett altare för brännoffer eller matoffer eller slaktoffer, ett annat än Herren vår Guds altare som står framför hans tabernakel.”

30  När prästen Pinehas och församlingens furstar, huvudmännen för Israels ätter som var med honom, nu hörde vad Rubens barn, Gads barn och Manasse barn sade, blev de nöjda. 31  Och Pinehas, prästen Eleasars son, sade till Rubens barn, Gads barn och Manasses barn: ”I dag vet vi att Herren är mitt ibland oss, eftersom ni inte har begått en sådan otrohet mot Herren. Ni har nu räddat Israels barn undan Herrens hand.”

32  Därefter vände Pinehas, prästen Eleasars son, och furstarna tillbaka från Rubens barn och Gads barn i Gileads land, in i Kanaans land till de andra israeliterna och lämnade sin rapport. 33  Detta tillfredsställde Israels barn, och Israels barn lovade Gud och talade inte mer om att dra upp till strid mot dem för att fördärva landet där Rubens barn och Gads barn bodde.

34  Och Rubens barn och Gads barn gav altaret detta namn: ”Ett vittne mellan oss att Herren är Gud”.