Svenska Folkbibeln Lukasevangeliet 4

Jesus frestas

1 Uppfylld av den helige Ande återvände Jesus från Jordan och leddes av Anden omkring i öknen, 2 där han frestades av djävulen i fyrtio dagar. Under de dagarna åt han ingenting, och när de var slut blev han hungrig. 3 Då sade djävulen till honom: "Om du är Guds Son, så befall den här stenen att bli bröd." 4 Jesus svarade honom: "Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd."

5 Då tog djävulen med honom högt upp och visade honom för ett ögonblick världens alla riken, 6 och djävulen sade: "Dig ska jag ge all denna makt och deras härlighet, för den är överlämnad åt mig och jag ger den till vem jag vill. 7 Så om du tillber mig, blir allt ditt." 8 Jesus svarade: "Det står skrivet: Herren din Gud ska du tillbe, och endast honom ska du tjäna."

9 Sedan tog djävulen med honom till Jerusalem och ställde honom på tempelmurens krön och sade till honom: "Om du är Guds Son, så kasta dig ner härifrån! 10 Det står ju skrivet: Han ska befalla sina änglar att bevara dig, 11 och de ska bära dig på sina händer så att du inte stöter din fot mot någon sten." 12 Jesus svarade honom: "Det är sagt: Du ska inte fresta Herren din Gud."

13 När djävulen hade frestat honom på alla sätt, lämnade han honom för en tid.

Jesus i Nasarets synagoga

14 I Andens kraft återvände Jesus till Galileen, och ryktet om honom gick ut i hela området. 15 Han undervisade i deras synagogor och fick lovord av alla.

16 Så kom han till Nasaret, där han hade vuxit upp. På sabbaten gick han som han brukade till synagogan. Han reste sig för att läsa ur Skriften, 17 och man räckte honom profeten Jesajas bokrulle. När han öppnade rullen, fann han stället där det står skrivet:

18 Herrens Ande är över mig,

för han har smort mig

till att förkunna glädjens budskap

för de fattiga.

Han har sänt mig

att utropa frihet för de fångna

och syn för de blinda,

att ge de förtryckta frihet

19 och förkunna ett nådens år från Herren.

20 Sedan rullade han ihop bokrullen, räckte den till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina ögon fästa på honom. 21 Då började han tala till dem: "I dag har det här stället i Skriften gått i uppfyllelse inför er som lyssnar." 22 Alla berömde honom och förundrades över de nådens ord som kom från hans mun. De frågade: "Är det inte Josefs son?"

23 Då sade han till dem: "Säkert kommer ni att citera ordspråket för mig: Läkare, bota dig själv! Vi har hört om allt som hände i Kapernaum, gör det här i din hemstad också!" 24 Men han fortsatte: "Jag säger er sanningen: Ingen profet blir erkänd i sin hemstad. 25 I sanning säger jag er: Det fanns många änkor i Israel på Elias tid, när himlen var stängd i tre år och sex månader och svår svält drabbade hela landet. 26 Men Elia blev inte sänd till någon av dem, utan bara till en änka i Sarefat i Sidons land. 27 Och det fanns många spetälska i Israel på profeten Elisas tid, men ingen av dem blev renad utan bara syriern Naaman."

28 Alla i synagogan fylldes av vrede när de fick höra detta. 29 De reste sig och drev ut honom ur staden och förde honom fram till branten av det berg där deras stad var byggd för att kasta ner honom. 30 Men han gick rakt igenom folkhopen och vandrade vidare.

Jesus i Kapernaum

31 Han kom ner till Kapernaum, en stad i Galileen, och undervisade folket på sabbaten. 32 De var överväldigade av hans undervisning, eftersom hans ord hade makt.

33 I synagogan fanns en man med en oren ande, och han skrek högt: 34 "Sluta! Vad har vi med dig att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att fördärva oss? Jag vet vem du är: Guds Helige!" 35 Då talade Jesus strängt till anden: "Tig! Far ut ur honom!" Anden kastade omkull mannen mitt ibland dem och for ut ur honom utan att skada honom. 36 Alla greps av bävan och sade till varandra: "Vad är det med hans ord? Med makt och myndighet befaller han de orena andarna och de far ut." 37 Och ryktet om honom gick ut överallt i området.

38 Jesus lämnade synagogan och gick hem till Simon. Där låg Simons svärmor i hög feber, och de bad Jesus hjälpa henne. 39 Han gick då fram och lutade sig över henne och talade strängt till febern, och den släppte. Genast steg hon upp och betjänade dem.

40 När solen gick ner kom alla till honom med sina sjuka som led av olika åkommor, och han lade händerna på var och en av dem och botade dem. 41 Även onda andar for ut ur många, och de skrek: "Du är Guds Son!" Men han tillrättavisade dem och lät dem inte tala, eftersom de visste att han var Messias.

42 När det blev dag, gick han bort till en enslig plats. Folket sökte efter honom, och när de kom fram till honom ville de hålla kvar honom så att han inte skulle lämna dem. 43 Men han sade till dem: "Jag måste förkunna evangeliet om Guds rike för de andra städerna också. Det är därför jag är utsänd." 44 Och han predikade i synagogorna i Judeen.

4:1 Matt 4:1f, Mark 1:12f.

4:1 omkring i öknen Annan översättning: "ut i öknen".

4:2 2 Mos 34:28, 1 Kung 19:8.

4:4 5 Mos 8:3.

4:6 1 Joh 5:19.

4:8 5 Mos 6:13.

4:9 tempelmurens krön Ordagrant: "templets vinge". Syftar antingen på tempelbyggnadens tak eller på yttermurens stup ner i den djupa Kidrondalen.

4:11 Ps 91:11-12.

4:12 5 Mos 6:16.

4:14 Matt 4:12, Apg 10:37f.

4:16 Matt 13:53f, Mark 6:1f.

4:18 Jes 58:6.

4:18 Jes 61:1f, 3 Mos 25:10.

4:20 satte sig Judiska rabbiner undervisade normalt sittande (jfr Matt 5:1, 23:2).

4:22 5 Mos 8:3, Mark 6:2f.

4:22 berömde honom Ordagrant: "vittnade för honom" (eller mot, jfr Matt 13:54f).

4:22 nådens ord Annan översättning: "vackra ord".

4:24 Matt 13:57, Joh 4:44.

4:24 Jag säger er sanningen Ordagrant: "Amen, jag säger er". Hebr. amén betyder närmast "sant", "trovärdigt". Jesus använder uttrycket ofta och kallar sig själv för "Amen" (Upp 3:14) och sanningen själv (Joh 14:6).

4:25 1 Kung 17:1, 9.

4:26 1 Kung 17:7f.

4:27 2 Kung 5:1f.

4:27 en änka i Sarefat … syriern Naaman Se 1 Kung 17:7f, 2 Kung 5:1f.

4:31 Matt 4:13, Mark 1:21f.

4:32 Matt 7:28f.

4:33 Mark 1:23f.

4:34 Joh 6:69.

4:38 Matt 8:14f, Mark 1:29f.

4:40 Matt 8:16f, Mark 1:32f.

4:42 Mark 1:35f.