Svenska Folkbibeln Nehemja 9

Folket bekänner sina synder

1 På tjugofjärde dagen i samma månad samlades Israels barn till fasta, klädda i sorgdräkt och med jord på sina huvuden. 2 De som var av Israels släkt avskilde sig från alla främlingar och kom fram och bekände sina synder och sina fäders missgärningar. 3 De reste sig från sin plats, och man läste ur Herren deras Guds lagbok under en fjärdedel av dagen. Nästa fjärdedel bekände de sina synder och tillbad Herren sin Gud.

4 Jeshua och Bani, Kadmiel, Shebanja, Bunni, Sherebja, Bani och Kenani steg upp på leviternas plattform och ropade med hög röst till Herren sin Gud.

5 Leviterna Jeshua och Kadmiel, Bani, Hashabneja, Sherebja, Hodia, Shebanja och Petaja sade:

”Res er och prisa Herren er Gud,

från evighet till evighet!

Lovat vare ditt härliga namn,

som är upphöjt

över allt lov och pris.

6 Du ensam är Herren.

Du gjorde himlarna

och himlarnas himmel

och hela deras härskara,

jorden och allt som är på den,

haven och allt som är i dem,

och du håller dem alla vid liv.

Himlens härskara tillber dig.

7 Du är Herren Gud

som utvalde Abram

och förde honom ut

från det kaldeiska Ur

och gav honom namnet Abraham.

8 Du fann hans hjärta trofast inför dig,

och du slöt förbund

med honom:

att ge åt hans efterkommande

kananeernas, hetiternas,

amoreernas, perisseernas,

jebusiternas och girgasheernas

land.

Du lät dina ord gå i uppfyllelse,

för du är rättfärdig.

9 Du såg våra fäders nöd i Egypten

och hörde deras rop

vid Röda havet.

10 Du gjorde tecken och under

mot farao,

mot alla hans tjänare

och mot allt folket i hans land,

för du visste hur arrogant

egyptierna behandlade dem.

Du gjorde dig ett namn,

som är detsamma än i dag.

11 Du delade havet framför dem,

och de gick genom havet

på torr mark.

Men deras förföljare

sänkte du i djupet,

som en sten i väldiga vatten.

12 Du ledde dem

med en molnpelare om dagen

och en eldpelare om natten,

för att lysa dem på vägen

de skulle gå.

13 På Sinai berg steg du ner

och talade till dem från himlen,

du gav dem rättfärdiga föreskrifter

och sanna lagar,

goda stadgar och bud.

14 Du gav dem kunskap

om din heliga sabbat

och gav dem bud,

stadgar och lagar

genom din tjänare Mose.

15 Du gav dem bröd från himlen

när de hungrade

och lät vatten komma ur klippan

när de törstade.

Du befallde dem att gå

och ta i besittning det land

som du med upplyft hand

hade lovat ge dem.

16 Men våra fäder blev övermodiga

och hårdnackade

och lyssnade inte

till dina befallningar.

17 De vägrade lyssna

och tänkte inte på undren

du gjort bland dem.

De var hårdnackade och valde

i sin upproriskhet en ledare

för att vända tillbaka

till sitt slaveri.

Men du är en Gud som förlåter,

nådig och barmhärtig,

sen till vrede och stor i nåd.

Du övergav dem inte,

18 fastän de gjorde sig en gjuten kalv

och sade:

”Här är din gud

som har fört dig upp ur Egypten.”

Och de gjorde sig skyldiga

till stora hädelser.

19 Men i din stora barmhärtighet

övergav du dem ändå inte

i öknen.

Molnpelaren vek inte

från dem om dagen

utan ledde dem på vägen,

och eldpelaren lyste i natten

på vägen de skulle gå.

20 Din gode Ande gav du

för att undervisa dem.

Ditt manna nekade du inte

deras mun,

och vatten gav du dem

när de törstade.

21 I fyrtio år försörjde du dem

i öknen,

och de saknade ingenting.

Deras kläder blev inte utslitna,

och deras fötter svullnade inte.

22 Du gav dem riken och folk

och fördelade olika områden

åt dem.

De intog Sichons land,

kungen av Heshbons land,

och kung Og av Bashans land.

23 Deras barn gjorde du talrika

som stjärnorna på himlen.

Du förde dem in i det land

som du lovat deras fäder

att få komma till och ta i besittning.

24 Och deras barn kom

och tog landet i besittning.

Du kuvade landets invånare

kananeerna för dem

och gav dem i deras hand,

både kungarna och landets folk,

och de gjorde som de ville

med dem.

25 De intog befästa städer

och bördig jord

och tog över hus

fyllda med allt gott,

uthuggna brunnar,

vingårdar, olivlundar

och fruktträd i mängd.

De åt och blev mätta och feta

och njöt av din stora godhet.

26 Men de gjorde uppror

och trotsade dig,

de kastade din lag

bakom sin rygg.

De dödade dina profeter

som varnade dem

och ville få dem att vända om

till dig.

De gjorde sig skyldiga

till grova hädelser.

27 Då gav du dem

i deras fienders hand

som förtryckte dem.

Men i sin nöd ropade de till dig,

och du hörde dem från himlen.

I din stora barmhärtighet

gav du dem befriare

som frälste dem

ur deras fienders hand.

28 Men när de kom till ro,

gjorde de på nytt

det som var ont inför dig.

Då lämnade du dem

i deras fienders hand,

som fick råda över dem.

Men de ropade på nytt till dig,

och du hörde det

från himlen,

du räddade dem många gånger

i din barmhärtighet.

29 Du förmanade dem

för att återföra dem

till din undervisning.

Men de var övermodiga

och lyssnade inte på dina bud

utan syndade

mot dina föreskrifter,

trots att den människa

som håller dem

ska leva genom dem.

De var envisa och hårdnackade

och vägrade lyssna.

30 Du hade tålamod med dem

i många år

och förmanade dem

med din Ande

genom dina profeter,

men de lyssnade inte.

Då gav du dem

i de främmande folkens hand.

31 Men du som är rik

på barmhärtighet

gjorde inte slut på dem

och övergav dem inte,

för du är en nådig

och barmhärtig Gud.

32 Och nu, vår Gud, du store,

väldige och fruktade Gud,

du som håller förbundet

och nåden:

Låt den inte vara liten i dina ögon,

den plåga som har drabbat oss,

våra kungar, våra furstar,

våra präster, våra profeter,

våra fäder och hela ditt folk –

från de assyriska kungarnas dagar

ända till i dag.

33 Du är rättfärdig

i allt det som har drabbat oss,

för du har visat dig trofast

medan vi har varit ogudaktiga.

34 Våra kungar, våra furstar,

våra präster och våra fäder

höll inte din lag

och lyssnade inte till dina bud

och de varningar du gav dem.

35 Trots att de levde i sitt eget rike

med allt det goda

som du gav dem

i det rymliga och bördiga land

som du skänkte dem,

har de ändå inte tjänat dig

eller vänt om

från sina onda gärningar.

36 I dag är vi slavar

i det land som du gav våra fäder

att äta dess frukt och dess goda,

där är vi slavar.

37 Dess rika skörd går till de kungar

du satt över oss

för våra synders skull.

De råder över våra kroppar

och vår boskap som de vill,

och vi är i stor nöd.”

Förbundets förnyelse

38 På grund av allt detta slöt vi ett fast förbund och satte upp det skriftligt. På skrivelsen, som försågs med sigill, stod våra furstars, våra leviters och våra prästers namn.

9:1 tjugofjärde dagen Två dagar efter lövhyddohögtidens fastställda datum.

9:1 jord på sina huvuden För att visa sorg, ånger och omvändelse (jfr 1 Sam 4:12, Klag 2:10).

9:3 Neh 8:7.

9:6 2 Kung 19:15, Ps 103:21f, Jes 37:16, 20, Apg 4:24, 14:15.

9:7 1 Mos 11:31, 12:1, 17:5.

9:8 1 Mos 12:7, 15:18f, Jos 21:43f.

9:9 2 Mos 2:25, 3:7f, 14:9f.

9:10 2 Mos 7:1–12:30.

9:11 2 Mos 14:21f, 15:4f, Ps 106:9f.

9:12 2 Mos 13:21f, Ps 105:39.

9:13 2 Mos 19:18f, 20:1f.

9:15 2 Mos 16:4, 14f, 17:6, 4 Mos 20:8, 11.

9:17 2 Mos 34:6, 4 Mos 14:4, 18, Neh 1:5, Ps 103:8, Joel 2:13.

9:18 2 Mos 32:4.

9:19 2 Mos 13:22, 40:36f.

9:20 4 Mos 11:25f, 5 Mos 8:3, 16.

9:21 5 Mos 2:7, 8:4, 29:5.

9:22 4 Mos 21:21f, 33f.

9:23 1 Mos 15:5, 22:17.

9:24 Jos 10:1f.

9:25 5 Mos 6:10f.

9:26 5 Mos 32:15f.

9:27 Dom 3:9, 15, Ps 106:40f.

9:29 3 Mos 18:5, 2 Kung 17:13, 2 Krön 36:15, Hes 20:11, Sak 7:11, Rom 10:5, Gal 3:12.

9:30 2 Kung 17:13f, 2 Krön 36:15f.

9:31 Jer 30:11, 46:28.

9:32 de assyriska kungarnas dagar Från 740-talet f Kr, då Assyrien började underkuva nordriket Israel (2 Kung 15:19) tills det gick under 722 f Kr (2 Kung 17). Senare härjades även Juda år 701 f Kr (2 Kung 18:13f).

9:33 Dan 9:7, 14.

9:34 Dan 9:6, 8.