26
och regn vid skördetiden,
så passar inte heller ära
för en dåre.
2 Som sparven far i väg
och svalan flyger bort,
så far en grundlös förbannelse
förbi.
betslet för åsnan
och riset för dårars rygg!
4 Svara inte dåren efter hans oförnuft,
då blir du själv som han.
5 Svara dåren efter hans oförnuft,
annars anser han sig vara vis.
6 Den som skickar bud med en dåre
hugger av sig fötterna
och får dricka våld.
7 Kraftlösa är den lames ben,
så även ordspråk i dårars mun.
8 Som att binda fast stenen i slungan
är det att ge dåren ära.
9 Som en törntagg i den drucknes hand
är ordspråk i dårars mun.
10 Som en bågskytt som sårar alla
är den som lejer en dåre
eller vem som än går förbi.
11 Som hunden vänder om till sin spya
upprepar dåren sin dårskap.
som är vis i egna ögon,
då är det mer hopp om dåren
än om honom.
”Det är ett vilddjur på vägen,
ett lejon på gatorna!”
14 Dörren vänder sig på sina gångjärn,
den late vänder sig i sin säng.
15 Den late sticker handen i skålen
men orkar inte föra den
till munnen.
16 Den late tycker sig vara visare
än sju som ger kloka svar.
17 Som att gripa en hund i öronen
är det att komma förbi och
hetsa
upp sig
över andras gräl.
18 Som en galning som slungar ut
brandfacklor, pilar och död
19 är den som lurar sin nästa
och sedan säger:
”Jag skämtade bara.”
20 När veden tar slut slocknar elden,
när baktalaren är borta
tystnar grälet.
21 Kol krävs för glöd och ved för eld,
och en grälsjuk man
underblåser strid.
22 Baktalarens ord är som läckerbitar,
de tränger ner i människans inre.
23 Som silverbeläggning på ett lerkärl
är kärleksglödande
läppar
med ondska i hjärtat.
24 En fiende förställer sitt tal,
i sitt inre bär han på svek.
25 Även om han gör rösten mild,
tro honom inte,
för han har sjufaldig vidrighet
i sitt hjärta.
26 Hat kan döljas med list,
men hans ondska blir uppenbar
i församlingen.
27 Den som gräver en grop
faller själv däri,
den som vältrar upp en sten
får den över sig.
28 En falsk tunga hatar dem
som den skadar,
en smickrande mun vållar fördärv.