Svenska Folkbibeln Sefanja 2

Varning till Herrens folk

1 Samla er och kom samman,

du folk som inte skäms,

2 innan beslutet genomförs

– den dagen far fram som agnar –

innan Herrens vredesglöd

drabbar er,

innan Herrens vredes dag

drabbar er.

3 Sök Herren,

alla ni ödmjuka i landet,

ni som gör vad han befaller.

Sök rättfärdighet, sök ödmjukhet!

Kanske blir ni beskyddade

på Herrens vredes dag.

Straffdom över Israels grannfolk

4 Gaza ska bli övergivet

och Ashkelon förvandlas

till en ödemark.

Ashdod ska drivas ut

mitt på ljusa dagen

och Ekron ryckas upp

med rötterna.

5 Ve er som bor på kustremsan,

ni av kereteernas folk!

Herrens ord är emot dig,

Kanaan, du filisteernas land.

Jag ska fördärva dig

så att ingen mer ska bo där.

6 Kustremsan ska bli betesmarker

där herdarna har sina brunnar

och fåren sina fållor.

7 Den ska tillfalla dem som är kvar

av Juda hus.

Där ska de föra sin boskap i bet.

I Ashkelons hus

ska de lägga sig om kvällen,

för Herren deras Gud

ska se till dem

och göra slut på deras fångenskap.

8 Jag har hört Moabs hån

och ammoniternas

förolämpningar,

hur de hånat mitt folk

och förhävt sig mot deras land.

9 Därför, så sant jag lever,

säger Herren Sebaot, Israels Gud:

Moab ska bli som Sodom

och ammoniterna som Gomorra,

ett tillhåll för nässlor

och en saltgrop,

en ödemark till evig tid.

De som är kvar av mitt folk

ska plundra dem,

resten av mitt folk

ska få dem till arvedel.

10 Så ska det gå dem för deras högmod,

för de har hånat

Herren Sebaots folk

och förhävt sig mot dem.

11 Herren ska vara fruktansvärd

mot dem.

Han ska förgöra alla jordens gudar,

och folkens alla kustländer

ska tillbe honom,

varje folk på sin ort.

12 Också ni nubier ska genomborras

av mitt svärd.

13 Han ska sträcka ut handen mot norr

och fördärva Assur

och göra Nineve till en ödemark,

torr som öknen.

14 Där ska hjordar lägra sig,

alla slags vilda djur.

Både pelikaner och hägrar

ska övernatta

på dess pelarhuvuden.

Fågelsång ska eka genom fönstren

och bråte finnas på trösklarna,

för cederpanelen är bortriven.

15 Detta är den glada staden

som satt så trygg

och tänkte för sig själv:

”Jag och ingen annan!”

Vilken ödemark den har blivit,

ett tillhåll för vilda djur!

Alla som går förbi ska vissla åt den

och slå ihop händerna.

2:1 Jer 3:3.

2:2 Ps 2:12, Nah 1:6.

2:3 Jes 55:6, Ps 105:4, Amos 5:6, 15.

2:4 Gaza ska bli övergivet Området skövlades av Babels kung Nebukadnessar år 588 f Kr.

2:5 1 Sam 30:14, Jer 29:14, Hes 25:16.

2:5 kereteernas folk Filisteerna hade kommit från Kreta (Amos 9:7) och bosatt sig på Gazaremsan.

2:7 5 Mos 30:3, Jer 29:14, Sef 3:20.

2:8 Amos 1:13f.

2:9 1 Mos 19:23f, Jer 48:1f.

2:9 Moab … ammoniterna Efter att ha förstört Jerusalem år 587 f Kr återkom Nebukadnessar år 582 f Kr, enligt historikern Herodotos, och härjade grannarna Ammon och Moab.

2:11 Ps 72:11, Mika 5:12, Sak 13:2.

2:13 Nah 1:14f, 2:10, 3:15.

2:13 göra Nineve till en ödemark Assyriernas stora huvudstad (Jona 4:11) som ödelades av babylonierna 612 f Kr (se Nahums bok).

2:14 Ps 102:7, Jes 13:21f, 14:23, 34:11, 14, Jer 50:39.

2:14 bråte Andra handskrifter (Septuaginta): ”korpar”.

2:15 1 Kung 9:8, Jes 23:7, 47:8, Jer 19:8, Klag 2:15, Nah 3:19.