1 Och när jag kom till er, syskon, kom jag inte med överhet i ord eller vishet när jag predikade för er Guds mysterium. 2 För jag bestämde mig för att inte veta något bland er utom JesusKristus och honom korsfäst. 3 Och det var med svaghet och med fruktan och med mycket darran jag kom till er. 4 Och mitt ord och min förkunnelse kom inte med övertygande [ord] av vishet, utan med bevisning av Ande och kraft, 5 för att er tro inte ska vara på människors vishet utan på Guds kraft.

6 Men vishet talar vi bland de fullvuxna, dock en vishet som inte är av denna eon eller av denna eons furstar som upphävs. 7 Nej, vi talar Guds vishet i ett mysterium, den förborgade som Gud har förutbestämt före eonerna till vår härlighet, 8 som ingen av denna eons furstar har känt. För om de hade känt, hade de inte korsfäst härlighetens Herre.

9 Men så som det är skrivet:

10 Och för oss har Gud uppenbarat det genom Anden. För Anden utforskar allt, även djupen hos Gud. 11 För vem av människor vet vad som hör till människan, utom människans ande i honom? Så även det som hör till Gud: ingen har lärt känna det utom Guds Ande.

12 Men vi har inte fått världens ande utan Anden från Gud, för att vi ska veta vad som av Gudär oss skänkt. 13 Detta talar vi också, inte med ord lärda av mänsklig vishet utan med ord lärda av Ande, när vi för andliga uttyder andliga ting. 14 Men en själisk människa välkomnar inte det som hör till Guds Ande. För det är dårskap för honom, och han kan inte förstå det eftersom det bedöms andligt. 15 Men den andlige bedömer allt. Själv bedöms han dock av ingen. 16 För vem har lärt kännaHerrenssinneochska lägga ihopdetför honom? Men vi har Kristi sinne.