1 Faktiskt hörs det bland er om otukt, och sådan otukt som inte ens finns bland folkslagen: att någon har faderns hustru. 2 Och ni är uppblåsta och har inte snarare sörjt, så att den tas bort ur er mitt som har begått denna gärning.

3 För jag som är iväg till kroppen men där i anden har redan, som att jag var där, dömt den som så har utfört detta, 4 i [vår] HerreJesuKristi namn, med er och min ande samlade med vår HerreJesu makt: 5 att överlämna en sådan åt Satan till köttets undergång, för att anden ska bli frälst på Herrens dag.

6 Den är inte bra, er stolthet. Vet ni inte att en liten surdeg syrar hela degen? 7 Rensa ut den gamla surdegen så att ni är en ny deg, liksom ni är osyrade. För även vårt påskalamm har blivit slaktoffrat: Kristus. 8 Låt oss därför fira högtid, inte med gammal surdeg eller med surdeg av ondska och elakhet, utan med osyrat bröd av ärlighet och sanning.

9 Jag skrev till er i brevet att inte beblanda er med otuktiga – 10 inte alls denna världs otuktiga eller giriga och roffare eller avgudadyrkare. Annars borde ni då ha gått ut ur världen. 11 Men nu har jag skrivit till er att inte beblanda er om någon som benämner sig broder är otuktig eller girig eller avgudadyrkare eller hånare eller drinkare eller roffare, och med en sådan inte ens äta. 12 För vad rör det mig att döma dem som är utanför? Är det inte dem därinne ni dömer? 13 Men dem som är utanför ska Gud döma. Lyft ut den onde från er själva.