1 De äldste bland er uppmanar jag, som medäldste och vittne till Kristi lidanden, som också är delaktig i härligheten som kommer att uppenbaras: 2 var herdar för Guds hjord bland er och utöva tillsyn. Inte nödgat, utan frivilligt på Guds vis, och inte vinningslystet utan villigt, 3 och inte som att ni dominerar lotterna utan blir förebilder för hjorden. 4 Och när Överherden träder fram, ska ni få ut härlighetens ovanskliga krans.

5 Likaså ni yngre: underordna er de äldste. Och alla ska ni gentemot varandra knyta på er ödmjukheten. För Gudgår emot högmodiga, men åt ödmjuka ger han nåd. 6 Ödmjuka er då under Guds väldiga hand, så att han upphöjer er i sin tid, 7 medan ni slänger hela ert bekymmer på honom. För han bryr sig om er.

8 Var nyktra. Var vakna. Er motpart djävulen vandrar omkring som ett rytande lejon och söker någon att sluka. 9 Honom ska ni stå emot, stadiga i tron, då ni vet att detsamma av lidanden fullbordas hos er syskonskara i världen. 10 Men all nåds Gud, som har kallat er till sin eoniska härlighet i Kristus, ska själv när ni lite har lidit förfärdiga, stärka, styrka, grunda. 11 Hans är väldet till eonerna. Amen.

12 Genom Silvanus, den trofaste brodern såsom jag tänker, har jag i korthet skrivit till er och uppmuntrar och vittnar om att sann är denna Guds nåd. Stå fasta i den.

13 Hälsar er gör den medutvalda i Babylon och Markus, min son. 14 Hälsa varandra med en kyss av kärlek. Frid åt er alla i Kristus.