1 Från den äldste. Till den älskade Gaius, som jag älskar i sanning. 2 Älskade vän, i allt önskeber jag att du har välgång och är frisk, liksom din själ har välgång. 3 För jag gladde mig väldigt när det kom syskon och vittnade om din sanning, liksom du vandrar i sanning. 4 Större glädje än detta har jag inte, att jag hör mina barn vandra i sanning.

5 Älskade vän, trofast gör du det du utför för syskonen, och detta för främlingar. 6 De har vittnat om din kärlek inför församlingen. Dem ska du göra väl i att hjälpa iväg värdigt Gud, 7 för de har gått ut för Namnet och tar inte emot något från dem av folkslagen. 8 Vi är därför skyldiga att ta oss an sådana, så att vi blir medarbetare för sanningen.

9 Jag har skrivit lite till församlingen. Men han som älskar att vara främst av dem, Diotrefes, välkomnar oss inte. 10 Därför, när jag kommer, ska jag påminna om hans gärningar som han gör när han med onda ord sladdrar om oss. Och han nöjer sig inte med detta: själv välkomnar han heller inte syskonen, och dem som önskar det hindrar han och driver ut ur församlingen.

11 Älskade vän, imitera inte det onda utan det goda. Den som gör gott är av Gud. Den som gör illa har inte sett Gud. 12 Om Demetrios har det vittnats av alla, även av själva sanningen. Och även vi vittnar, och du vet att vårt vittnesbörd är sant.

13 Jag hade mycket att skriva till dig, men vill inte med bläck och penna skriva till dig. 14 Men jag hoppas direkt få se dig, och vi ska tala mun till mun. 15 Frid till dig. Hälsar dig gör vännerna. Hälsa vännerna efter namn.