1 Men en man i Caesarea vid namn Cornelius, en centurion från kohorten som kallades den italiska, 2 som var from och fruktade Gud med hela sitt hus och gjorde många allmosor till folket och ständigt bönföll Gud, 3 såg i en syn uppenbart ungefär runt dagens nionde timme en Guds ängel, som kom in till honom och sade till honom: ”Cornelius!”

4 Och han blickade på honom och blev förskräckt, och sade: ”Vad är det, Herre?” Och han sade till honom: ”Dina böner och dina allmosor har stigit upp till minne inför Gud. 5 Och nu: skicka män till Joppe och skicka efter en Simon som även kallas Petrus. 6 Denne är gäst hos en Simon garvaren, som har ett hus vid havet.”

7 Och när ängeln som talade med honom hade gått bort, ropade han på två av hustjänarna och en from soldat från dem som ständigt var hos honom, 8 och han utlade alltsammans för dem och sände dem till Joppe.

9 Och dagen därpå, medan de var på väg och närmade sig staden, steg Petrus upp på hustaket för att be runt sjätte timmen. 10 Och han blev hungrig och ville smaka något. Men medan man förberedde, kom det över honom en extas. 11 Och han skådar himlen öppnad och ett nedkommande kärl som en stor linneduk, som i fyra hörn sänks ner på jorden. 12 I det fanns alla jordens fyrfotadjur och kräldjur och himlens fåglar. 13 Och det kom en röst till honom: ”Stå upp, Petrus! Slaktoffra och ät.” 14 Men Petrus svarade: ”Alls inte, Herre! För aldrig har jag ätit något oheligt och orent.” 15 Och en röst kom åter för andra gången till honom: ”Det Gud har renat ska inte du vanhelga.” 16 Och detta hände tre gånger, och direkt lyftes kärlet upp till himlen.

17 Och medan Petrus inom sig var djupt villrådig vad synen kunde vara som han hade sett, se: männen som var utsända av Cornelius hade frågat sig fram till Simons hus och stod vid porthuset, 18 och de ropade och efterhörde om Simon som även kallas Petrus här är gäst. 19 Och medan Petrus reflekterade noga kring synen, sade honom Anden: ”Se: tre män som söker dig. 20 Men stå upp och kom ner och gå med dem utan att dividera. För jag har sänt dem.”

21 Och Petrus kom ner till männen och sade: ”Se: jag är den ni söker. Vad är orsaken för vilken ni är här?” 22 Och de sade: ”Centurionen Cornelius, en man som är rättfärdig och fruktar Gud och är omvittnad av hela judarnas folkslag, har fått uppenbarelse av en helig ängel att skicka efter dig till hans hus och höra ord från dig.” 23 Han bjöd då in dem och hade dem som gäster.

Men dagen därpå stod han upp och gick ut med dem, och några av syskonen från Joppe gick med honom. 24 Och dagen därpå kom de till Caesarea. Och Cornelius var i förväntan på dem och hade sammankallat sina släktingar och de nödvändiga vännerna. 25 Och när det hände sig att Petrus gick in, mötte honom Cornelius och föll ner vid fötterna och tillbad. 26 Men Petrus reste upp honom och sade: ”Stå upp. Även jag själv är en människa.”

27 Och sampratande med honom gick han in och finner många sammankomna. 28 Och han sade till dem: ”Ni vet hur det är olagligt för en judisk man att ansluta sig eller komma till en utbörding. Och mig har Gud visat att ingen människa ska man kalla ohelig eller oren. 29 Därför kom jag också ovedersägligt när man skickade efter mig. Jag efterhör nu: Av vilken anledning har ni skickat efter mig?”

30 Och Cornelius sade: ”För fyra dagar sedan var jag fram till denna timme, den nionde, och bad i mitt hus. Och se, en man stod inför mig i glansfull skrud 31 och säger: Cornelius, din bön har blivit hörd och dina allmosor ihågkomna inför Gud. 32 Skicka nu bud till Joppe och kalla hit Simon som även kallas Petrus. Denne är gäst i garvaren Simons hus vid havet. 33 Med detsamma skickade jag då bud till dig, och du gjorde väl som kom hit. Nu är vi alltså alla här inför Gudför att höra allt som förordnats dig av Herren.”

34 Och Petrus öppnade munnen och sade: ”I sanning begriper jag att Gud inte är partisk. 35 Nej, i varje folkslag är den som fruktar honom och utför rättfärdighet välkommen hos honom. 36 Ordet [som] han sände till Israels söner när han evangeliserade om frid genom JesusKristus – han är allas Herre – 37 det vet ni om, det ord som har hänt över hela Judeen, börjande från Galileen efter det dop som Johannes förkunnade: 38 Jesus från Nazareth, hur Gud smorde honom med helig Ande och kraft. Han gick omkring och gjorde väl och helade alla som var förtryckta av djävulen, för Gud var med honom. 39 Och vi är vittnen till allt som han gjorde, både i judarnas trakt och [i] Jerusalem.

Honom som de till och med avrättade genom att hänga upp på trä, 40 denne har Gud uppväckt den tredje dagen och låtit honom bli uppenbar – 41 inte för hela folket, utan för vittnen i förväg handvalda av Gud, för oss som åt och drack med honom efter att han uppstått från de döda. 42 Och han instruerade oss att förkunna för folket och vittna att denne är den som är bestämd av Gudsom domare för levande och döda. 43 Om denne vittnar alla profeterna att synders förlåtelse genom hans namn får var och en som tror på honom.”

44 Medan Petrus ännu talade dessa ord, föll den heliga Anden över alla som hörde ordet. 45 Och de troende av omskärelsen som hade kommit med Petrus blev utom sig, att även över folkslagen hade den heliga Andens fria gåva blivit utgjuten. 46 För de hörde dem tala med tungor och göra Gud stor.

Då svarade Petrus: 47 ”Inte kan väl någon hindra vattnet, att dessa inte döps? De har fått ta emot den heliga Anden såsom också vi.” 48 Och han förordnade att de skulle döpas i JesuKristi namn. Sedan frågade de honom om att bli kvar några dagar.