1 Men vid den tiden lade kung Herodes på händerna för att göra illa mot några av dem från församlingen. 2 Och han avrättade Jakob, Johannes bror, med svärd. 3 Och när han såg att det är till behag för judarna, tillade han att ta fast även Petrus. Och det var dagarna för det osyrade brödets högtid. 4 När han även hade fångat honom, satte han i fängelse och överlämnade åt fyra fyrmannagrupper av soldater att vakta honom, och önskade efter påsken föra upp honom inför folket. 5 Petrus bevakades nu i fängelset. Men bön hölls ihärdigt av församlingen till Gud för honom.

6 Och när Herodes skulle föra fram honom, den natten var Petrus sovande mellan två soldater, bunden med två kedjor. Och vakter för dörren bevakade fängelset. 7 Och se: en Herrens ängel stod där, och ett ljus sken i rummet. Och han slog Petrus sida och väckte honom och sade: ”Stå upp med hast!” Och kedjorna föll av honom från händerna. 8 Och ängeln sade till honom: ”Bälta dig och sko dig med dina sandaler.” Och han gjorde så. Och han säger till honom: ”Klä dig i din mantel och följ mig.” 9 Och han gick ut och följde, och han förstod inte att det är sant som sker genom ängeln, utan tänkte sig se en syn.

10 Och de gick genom första vaktposten, och andra, och kom till järnporten som förde in i staden. Av sig själv öppnades den för dem, och de kom ut och gick fram längs ett stråk. Och direkt avlägsnade sig ängeln från honom. 11 Och Petrus kom till sig själv och sade: ”Nu vet jag sannerligen att Herren har sänt ut sin ängel och tagit mig ut från Herodes hand, och från all förväntan hos judarnas folk.”

12 Och när han insåg detta gick han till huset hos Maria, mor till Johannes som även kallades Markus, där det fanns åtskilliga sammanfylkade och bedjande. 13 Och när han bultade på porthusets dörr, kom det fram en tjänsteflicka för att hörsamma vid namn Rhode. 14 Och när hon kände igen Petrus röst, öppnade hon av glädjen inte porthuset utan sprang in och berättade att Petrus står framför porthuset. 15 Och de sade till henne: ”Du är galen!” Men hon insisterade att det förhöll sig så, och då sade de: ”Hans ängel är det.”

16 Men Petrus fortsatte bulta, och när de öppnade såg de honom och blev utom sig. 17 Men han vinkade [åt dem] med handen att tiga, och skildrade för dem hur Herren hade fört ut honom ur fängelset. Och han sade: ”Berätta detta för Jakob och syskonen.” Och han gick ut och vandrade till en annan plats.

18 Men när det blev dag, var det inte lite upprördhet bland soldaterna. Vad hade det då blivit av Petrus? 19 Och sedan Herodes sökt efter honom och inte funnit, förhörde han vakterna och befallde att de skulle föras bort. Och han for ner från Judeen till Caesarea och stannade.

20 Men han var ilsket stridande mot tyrier och sidonier. Och förenade var de där hos honom, och sedan de övertygat Blastos som var över kungens sängkammare bad de om fred, eftersom deras trakt fick näring av den kungliga.

21 Och på förordnad dag iklädde sig Herodes kunglig skrud och satte sig på domarsätet och höll tal till dem. 22 Och folksamlingen utropade: ”Guds röst och inte en människas!” 23 Men genast slog honom en Herrens ängel, därför att han inte gav äran till Gud. Och han blev maskäten och gav upp själen.

24 Men Guds ord växte och förökades. 25 Och Barnabas och Saul återvände sedan de i Jerusalem hade uppfyllt tjänsten, och tog med sig Johannes som även kallades Markus.