1 Jag uppmanar därför er, jag som är fången i Herren, att vandra värdigt den kallelse med vilken ni kallats, 2 med all ödmjukhet och mildhet, med tålamod medan ni står ut med varandra i kärlek, 3 ivriga att bevara Andens enhet genom fridens band: 4 en kropp och en Ande, så som ni också har kallats med ett hopp i er kallelse. 5 EnHerre, en tro, ett dop, 6 enGud och allas Far, som är över alla och genom alla och i alla.

7 Men åt var och en av oss har nåden getts efter måttet av Kristi fria gåva. 8 Därför heter det:

9 Men det att han steg upp, vad är det om inte att han också steg ner till de lägre [delarna] av jorden? 10 Han som steg ner är själv också den som steg upp högt över alla himlarna för att uppfylla allt.

11 Och han gav några som apostlar, andra som profeter, andra som evangelister, andra som herdar och lärare 12 för de heligas förfärdigande till tjänstegärning, till uppbyggelse av Kristi kropp, 13 tills vi alla når fram till enheten i tron och i insikten om Guds Son, till en fullvuxen man, till ett mått av resning som hör till Kristi fullhet 14 så att vi inte mer är småbarn, vågkastade och kringförda med varje lärovind i människornas spel, i slughet till villfarelsens trick.

15 Nej, vi ska vara sanna i kärlek och växa uppi allt till honom som är huvudet, Kristus, 16 från vilken hela kroppen sammanfogas och sammanhålls genom varje bibringandets ligament, efter inverkan i mått av varje enskild del, och gör kroppens tillväxt till uppbyggelse av sig själv i kärlek.

17 Detta säger jag nu och uppfordrar i Herren, att ni inte mer ska vandra så som också folkslagen vandrar i sitt sinnes fåfänglighet: 18 förmörkade i hågen, alienerade från Guds liv på grund av okunnigheten som finns i dem, på grund av förhårdnaden i deras hjärta. 19 De har avtrubbade överlämnat sig själva åt hämningslösheten, till utförande av all orenhet i girighet.

20 Men det är inte så ni har lärt er Kristus, 21 om ni nu har hört om honom och blivit undervisade i honom så som är sanning i Jesus: 22 att ni efter det tidigare agerandet ska lägga bort den gamla människan, som fördärvas efter tjusningens begär, 23 och förnyas i ert förnufts ande 24 och iklä er den nya människan, på Guds vis skapad i sanningens rättfärdighet och gudlighet.

25 Lägg därför bort lögnen och tala sanning, var och en med sin nästa, eftersom vi är varandras lemmar. 26 Vredgas och synda inte. Solen ska inte gå ner över er uppretadhet, 27 och ge inte utrymme åt djävulen. 28 Den som stjäl ska inte längre stjäla, utan snarare slita och arbeta med [de egna] händerna för det som är gott, så att han har att dela med sig av till den som har behov.

29 Inget ruttet ord ska utgå ur er mun, utan bara om något är gott till uppbyggelse av behovet så att det ger nåd åt dem som lyssnar. 30 Och bedröva inte Guds heliga Ande, i vilken ni har fått sigillet till återlösningens dag. 31 All bitterhet och raseri och vrede och vrål och smädelse ska tas bort från er, med all ondska. 32 [Och] var mot varandra snälla, innerligt medkännande och efterskänk varann, så som också Gud i Kristus har efterskänkt er.