1 Sedan, efter fjorton år, gick jag åter upp till Jerusalem med Barnabas och tog även med Titus. 2 Och jag gick upp efter en uppenbarelse och lade upp för dem evangeliet som jag förkunnar bland folkslagen. Men enskilt, för de ansedda, så att jag inte springer eller har sprungit förgäves.

3 Men inte ens Titus, som var med mig och är grek, blev nödgad att omskära sig. 4 Och det var på grund av de insmugna falska syskonen, som hade tagit sig in för att spionera på vår frihet som vi har i KristusJesus för att förslava oss. 5 Inte ens för en stund gav vi efter för dem till underordning, för att evangeliets sanning skulle förbli hos er.

6 Och från dem som ansågs vara något – hurdana de en gång var är för mig inte viktigt, Gud tar inte emot en människas ansikte – lade nämligen inte de ansedda fram något mer för mig. 7 Utan tvärtom: när de såg att jag blivit anförtrodd med evangeliet för förhuden liksom Petrus för omskärelsen, 8 för han som har verkat i Petrus till apostolat för omskärelsen har verkat också i mig för folkslagen, 9 och när de förstod den nåd som har getts mig – Jakob och Kefas och Johannes, de som ansågs vara pelare – gav de mig och Barnabas högra handen till gemenskap: att vi ska till folkslagen och de till omskärelsen. 10 Det var bara de fattiga, att vi skulle minnas dem. Det har jag också ivrat för, att göra just detta.

11 Men när Kefas kom till Antiochia stod jag emot honom rakt i ansiktet, eftersom han var dömd. 12 För innan det kom några från Jakob, åt han tillsammans med folkslagen. Men när de kom, skyggade han undan och avskilde sig själv, då han fruktade dem av omskärelsen. 13 Och med honom hycklade [även] de övriga judarna, så att till och med Barnabas drogs med i deras hyckleri.

14 Men när jag såg att de inte vandrar rätt efter evangeliets sanning, sade jag till Kefas inför alla: ”Om du som är jude lever som hos folkslagen och inte judaiskt, hur kan du nödga folkslagen att judaisera?”

15 Vi är judar av naturen och inte syndare från folkslag. 16 [Men] då vi vet att en människa inte förklaras rättfärdig av laggärningar utan genom tro på JesusKristus, har också vi kommit till tro på KristusJesus, för att bli rättfärdigförklarade av tro på Kristus och inte av laggärningar. För av laggärningar rättfärdigförklaras inget kött.

17 Men om vi söker förklaras rättfärdiga i Kristus och även själva befinns vara syndare, är då Kristus en syndens tjänare? Får inte ske! 18 För om jag bygger upp detta igen som jag rev ner, demonstrerar jag att jag själv är en överträdare. 19 För jag har genom lag dött gentemot lag, för att leva gentemot Gud. Med Kristus är jag korsfäst. 20 Och jag lever, men inte längre jag, utan nu lever i mig Kristus. Och det jag nu lever i köttet lever jag i tro på Guds Son, som har älskat mig och utlämnat sig själv för mig. 21 Jag avvisar inte Guds nåd. För om det är genom lag rättfärdighet kommer, då har Kristus dött utan orsak.