1 Därför måste vi ännu mer akta på det som hörts, så att vi inte driver iväg. 2 För om ordet talat genom änglar var fast och varje överträdelse och ohörsamhet fick rättmätig löning, 3 hur ska vi undkomma om vi inte bryr oss om en så stor frälsning? Den fick sin begynnelse med att talas genom Herren och blev sedan stadfäst för oss av dem som hade hört, 4 medan Gud också intygade med tecken och under och olika kraftgärningar och delningar av helig Ande efter sin viljeyttring.

5 För det är inte under änglar han har underordnat den kommande bebodda världen om vilken vi talar. 6 Men någonstans har någon vittnat och sagt:

För i det att han underordnade honom allt, lämnade han inget ounderordnat honom. Nu ser vi dock ännu inte allt underordnat honom. 9 Men honom som förminskades något lite mer än änglarna ser vi: Jesus, på grund av dödens lidande kransad med härlighet och heder, så att han genom Guds nåd i vars och ens ställe skulle smaka döden.

10 För det anstod honom av vilken allt och genom vilken allt är till, när han skulle föra många söner till härlighet, att fullkomna deras frälsnings upphovsman genom lidanden. 11 För både han som helgar och de som helgas är alla av en endaFar. Av den orsaken skäms han inte för att kalla dem syskon, 12 när han säger:

13 Och åter:

och åter:

14 Då nu barnen blivit delaktiga av blod och kött har han också själv på ett närliggande sätt fått del i desamma, för att genom döden stoppa den som hade dödens välde, det vill säga djävulen, 15 och frigöra alla dem som av fruktan för döden genom hela livet varit innehållna i slaveri. 16 För det är ju inte änglar han tar sig an. Nej, Abrahams säd tar han sig an. 17 Därför var han förpliktad att i allt bli lik sina syskon, för att bli en barmhärtig och trogen överstepräst i det som är inför Gud för att sona folkets synder. 18 För genom det att han själv har lidit och prövats, kan han hjälpa dem som blir prövade.