1 Låt oss då frukta så att inte, när det lämnats kvar ett löfte att få gå in i hans vila, någon av er tycks komma till korta. 2 För även vi är evangeliserade liksom också dessa. Men ordet som hördes gjorde ingen nytta för dessa, då de inte var hopfogade genom tron med dem som lyssnade. 3 För vi går in i vilan, vi som har kommit till tro, så som han har sagt:

även om verken varit tillblivna sedan världens grundläggning. 4 För han har sagt någonstans om den sjunde dagen så: OchGudvilade på den sjunde dagen från alla sina verk. 5 Och i detta åter: Aldrig ska de gå in i min vila.

6 Då det alltså kvarstår att några ska gå in i den, och att de som tidigare evangeliserades inte gick in på grund av ohörsamhet, 7 bestämmer han åter en dag, idag, när han genom David efter så lång tid säger så som förut är sagt:

8 För om Jesus hade gett dem vila, hade han inte talat om en annan dag efter detta.

9 Alltså kvarstår en sabbatsvila för Guds folk. 10 För den som har gått in i hans vila har också själv vilat från sina verk, såsom Gud från sina egna. 11 Låt oss då vara ivriga att gå in i den vilan, så att ingen faller genom samma exempel på ohörsamhet.

12 För Guds ord är levande och verksamt, och skarpare än varje tveeggat svärd och genomträngande ända till delning av själ och ande, leder och märg, och en bedömare av hjärtats reflektioner och tankegångar. 13 Och det finns ingen skapelse omärkbar inför honom, utan allt är naket och halsblottat för ögonen hos honom inför vilken vi har räkenskapen.

14 När vi nu har en stor överstepräst som har gått genom himlarna, JesusGuds Son, låt oss hålla fast vid bekännelsen. 15 För vi har inte en överstepräst som inte kan sympatisera med våra svagheter, utan en som är prövad i allt i likhet, utan synd. 16 Låt oss därför gå fram med frimodighet till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till läglig hjälp.