1 Från Jakob, Guds och HerrenJesuKristi fasttjänare. Till de tolv stammarna i diasporan: hälsningar.

2 Anse det all glädje, mina syskon, när ni råkar ut för olika prövningar, 3 då ni vet att er beprövadhet i tron frambringar uthållighet. 4 Men uthålligheten ska ha fullkomlig gärning, så att ni är fullkomliga och fullständiga och inte i något har brist.

5 Men om någon av er har brist på vishet, ska han be om det från Gud, som ger åt alla generöst och inte kritiserar. Och det ska ges honom. 6 Men han ska be i tro och inte tvivla, för den tvivlande ter sig som ett havets vågsvall, vindblåst och kringkastat. 7 För den människan ska inte föreställa sig att han kommer att få något från Herren: 8 en tvehågsen man, orolig på alla sina vägar.

9 Och den låge brodern ska vara stolt över sin höghet, 10 men den rike över sin låghet, för som en blomma i gräs ska han förgås. 11 För upp gick solen med hettan och förtorkade gräset, och dess blomma föll av och dess ansiktes skönhet gick förlorad. Så ska också den rike på sina resor förvissna.

12 Salig en man som håller ut i prövning. För när han blivit beprövad ska han få livets krans, som han har lovat dem som älskar honom. 13 Ingen som blir frestad ska säga att: ”Det är av Gud jag blir frestad.” För Gud är ofrestbar av det onda och frestar själv ingen. 14 Men var och en blir frestad av det egna begäret, utdragen och lockad. 15 Sedan blir begäret havande och föder synd, och synden fullbordad framföder död. 16 Förvilla er inte, mina älskade syskon.

17 Varje gott givande och varje fullkomlig gåva är från ovan och kommer ner från ljusens Far, hos vilken ingen förändring finns eller vändnings skugga. 18 Han har beslutat och framfött oss med sanningens ord, för att vi ska vara en förstling av hans skapelser.

19 Ni vet, mina älskade syskon. Och varje människa ska vara snar till att lyssna, långsam till att tala, långsam till vrede. 20 För en mans vrede frambringar inte Guds rättfärdighet. 21 Lägg därför bort all smutsighet och överflöd av ondska och välkomna i mildhet det inplanterade ordet, som kan frälsa era själar.

22 Och var ordets görare, och inte bara hörare som bedrar sig själva. 23 För om någon är ordets hörare och inte en görare, ter sig denne som en man som beaktar sitt ursprungsansikte i en spegel. 24 För han har beaktat sig själv och gått iväg och direkt glömt hurdan han var. 25 Men den som har blickat in i frihetens fullkomliga lag och blivit kvar vid den, och inte blivit en glömskhetens hörare utan en gärningsgörare, denne blir salig i sitt görande.

26 Om någon tycker sig vara en gudsdyrkare, men inte tyglar sin tunga utan lurar sitt hjärta, är dennes gudsdyrkan fåfänglig. 27 En gudsdyrkan ren och obefläckad inför Gud och Fadern är denna: att vårda sig om faderlösa och änkor i deras nöd, att obefläckad bevara sig själv från världen.