1 Bli inte många lärare, mina syskon, då ni vet att det är en större dom vi ska få. 2 För vi snavar mycket allesammans. Om någon inte snavar i ord är denne en fullkomlig man, mäktig att tygla också hela kroppen. 3 Och om vi på hästarna sätter betslen i munnarna för att de skalåta sig övertygas av oss, dirigerar vi också hela deras kropp. 4 Se hur även skeppen, som är så stora och av hårda vindar drivs, dirigeras av ett minsta roder dit impulsen hos den som riktar det önskar.

5 Så även tungan: en liten lem är den, och stort skroderar den. Se vilken liten eld som tänder vilken stor mängd ved! 6 Och tungan är en eld. Som en värld av orätt står tungan bland våra lemmar, den fläckar hela kroppen och sätter ursprungets hjul i brand och sätts själv i brand av Gehenna.

7 För varje natur av vilddjur och fåglar, kräldjur och havsdjur tämjs och har tämjts av den mänskliga naturen. 8 Men tungan kan ingen bland människor tämja: en orolig ondska, full av dödsbringande gift. 9 Med den välsignar vi Herren och Fadern. Och med den förbannar vi människorna som efter Guds likhet blivit till. 10 Från samma mun utgår välsignelse och förbannelse. Detta får inte, mina syskon, bli så. 11 Inte väller väl från källan ur samma hål det söta och det bittra? 12 Inte kan, mina syskon, ett fikonträd göra oliver eller en vinstock fikon? Inte heller en salt källa göra sött vatten.

13 Vem är vis och vetande bland er? Han ska utifrån sitt fina agerande visa sina gärningar i vishets mildhet. 14 Men om ni har bitter rivalitet och självhävdelse i ert hjärta, ska ni inte stoltsera och ljuga emot sanningen. 15 Den visheten är inte nedkommande från ovan utan jordisk, själisk, demonisk. 16 För där det finns rivalitet och självhävdelse, där finns orolighet och varje uselt ting.

17 Men visheten från ovan är först ren, sedan fridsam, vänlig, följsam, full av barmhärtighet och goda frukter, opartisk, oförställd. 18 Och en rättfärdighetsfrukt sås i frid åt dem som gör frid.