1 och Jesus gick till Olivernas berg. 2 Men i gryningen kom han åter dit till templet. Och allt folket kom till honom, och han satte sig och undervisade dem.

3 Men de skriftlärda och fariseerna för dit en kvinna gripen vid äktenskapsbrott. Och de ställer henne i mitten 4 och säger till honom: ”Lärare, denna kvinna har gripits på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. 5 Och i lagen har Mose påbjudit oss att stena sådana. Vad säger då du?” 6 Men detta sade de prövande honom, för att ha något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och skrev med fingret ner i jorden.

7 Men när de fortsatte fråga honom, rätade han sig upp och sade till dem: ”Den syndfrie av er ska vara först på henne att kasta sten.” 8 Och åter böjde han sig ner och skrev i jorden. 9 Men när de hörde det gick de ut, en efter en, börjande från de äldste. Och han lämnades ensam kvar, och kvinnan var i mitten. 10 Och Jesus rätade sig upp och sade till henne: ”Kvinna, var är de? Har ingen fördömt dig?” 11 Och hon svarade: ”Ingen, Herre.” Och Jesus sade: ”Inte heller jag fördömer dig. Gå, [och] från nu: synda inte mer.”⟧

12 Åter talade nu Jesus till dem och sade: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig ska aldrig vandra i mörkret utan ha livets ljus.”

13 Då sade fariseerna till honom: ”Du vittnar om dig själv. Ditt vittnesbörd är inte sant.” 14 Jesus svarade och sade till dem: ”Även om jag vittnar om mig själv är mitt vittnesbörd sant, för jag vet varifrån jag kommit och vart jag beger mig. Men ni vet inte varifrån jag kommer eller vart jag beger mig. 15 Ni dömer efter köttet. Jag dömer ingen. 16 Men även om jag dömer är min dom sannfärdig, för jag är inte ensam, utan det är jag och Fadern som har skickat mig. 17 Och även i er lag är det skrivet att två människors vittnesbörd är sant. 18 Jag är den som vittnar om mig själv, och vittnar om mig göräven Fadern som har skickat mig.”

19 De sade då till honom: ”Var är din Far?” Jesus svarade: ”Varken mig känner ni eller min Far. Om ni hade känt mig, hade ni också känt min Far.” 20 Dessa ord talade han i skattkammaren medan han undervisade i templet. Och ingen fångade honom, för ännu hade inte hans stund kommit.

21 Han sade då åter till dem: ”Jag beger mig. Och ni kommer att söka mig, och i er synd kommer ni att dö. Dit jag beger mig kan ni inte komma.” 22 Då sade judarna: ”Inte kommer han väl att döda sig själv? Eftersom han säger: Dit jag beger mig kan ni inte komma.” 23 Och han sade till dem: ”Ni är nerifrån, jag är från ovan. Ni är av denna värld. Jag är inte av denna värld. 24 Jag har nu sagt er att ni kommer att dö i era synder. För om ni inte tror att Jag Är, kommer ni att dö i era synder.”

25 Då sade de till honom: ”Vem är du?” Jesus sade till dem: ”Från begynnelsen det jag också talar till er. 26 Mycket har jag att tala och döma om er. Men han som har skickat mig är sann, och det jag har hört från honom, detta talar jag till världen.” 27 De förstod inte att det var om Fadern han talade till dem.

28 Då sade Jesus [till dem]: ”När ni har upphöjt Människosonen, då ska ni förstå att Jag Är. Och av mig själv gör jag inget, utan så som Fadern har lärt mig, detta talar jag. 29 Och han som har skickat mig är med mig. Han har inte lämnat mig ensam, eftersom jag alltid gör det som är till behag för honom.” 30 När han talade detta kom många till tro på honom.

31 Då sade Jesus till de judar som hade kommit till tro på honom: ”Om ni blir kvar i mitt ord, är ni sannerligen mina lärjungar. 32 Och ni ska lära känna sanningen, och sanningen ska göra er fria.”

33 De svarade till honom: ”Abrahams säd är vi, och ingen har vi någonsin fasttjänat. Hur menar du att: Ni ska bli fria?” 34 Jesus svarade dem: ”Amen, amen, jag säger er att var och en som gör synden är fasttjänare under synden. 35 Och fasttjänaren blir inte kvar i huset till eonen. Sonen blir kvar till eonen. 36 Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria. 37 Jag vet att ni är Abrahams säd. Men ni söker döda mig, eftersom mitt ord inte har rum i er. 38 Det jag sett hos Fadern talar jag. Gör då också ni det ni har hört från Fadern.”

39 De svarade och sade till honom: ”Vår far är Abraham.” Jesus säger till dem: ”Om ni är Abrahams barn, hade ni gjort Abrahams gärningar. 40 Men nu söker ni döda mig, en människa som har talat sanningen till er som jag hört från Gud. Detta gjorde inte Abraham. 41 Ni gör er fars gärningar.” De sade [då] till honom: ”Vi är inte avlade ur otukt! Vi har en enda far: Gud.”

42 Jesus sade till dem: ”Om Gud var er Far hade ni älskat mig, för från Gud har jag utgått och kommit. För jag har inte heller kommit av mig själv, utan denne har sänt mig. 43 Varför förstår ni inte mitt tal? För att ni inte kan höra mitt ord. 44 Ni är av fadern djävulen, och er fars begär vill ni göra. Denne har varit en mandråpare från begynnelsen. Och i sanningen står han inte, för det finns ingen sanning i honom. När han talar lögnen är det utifrån sitt eget han talar, för en lögnare är han och dess fader. 45 Men eftersom jag säger sanningen tror ni mig inte. 46 Vem av er tillrättavisar mig för synd? Om jag talar sanning, varför tror ni mig inte? 47 Den som är av Gud lyssnar till Guds ord. Därför lyssnar ni inte, eftersom ni inte är av Gud.”

48 Judarna svarade och sade till honom: ”Är det inte med rätta vi säger att du är samarier och har en demon?” 49 Jesus svarade: ”Jag har inte en demon, utan jag hedrar min Far och ni vanhedrar mig. 50 Och jag söker inte min ära. Det finns den som söker den och dömer. 51 Amen, amen, jag säger er: Om någon håller fast vid mitt ord, ska han aldrig skåda döden till eonen.”

52 [Då] sade judarna till honom: ”Nu har vi förstått att du har en demon! Abraham dog, även profeterna. Och du säger: Om någon håller fast vid mitt ord, ska han aldrig smaka döden till eonen. 53 Inte är du större än vår far Abraham som dog? Även profeterna dog. Vem gör du dig själv till?” 54 Jesus svarade: ”Om jag ärar mig själv, är min ära ingenting. Det är min Far som ärar mig, han som ni säger att: Han är vår Gud. 55 Och ni har inte lärt känna honom, men jag känner honom. Och om jag skulle säga att jag inte känner honom blir jag lik er, en lögnare. Men jag känner honom, och vid hans ord håller jag fast. 56 Abraham er far jublade över att få se min dag. Och han såg och gladde sig.” 57 Då sade judarna till honom: ”Femtio år har du inte än, och Abraham har du sett?” 58 Jesus sade till dem: ”Amen, amen, jag säger er: Innan Abraham blev till – Jag Är.”

59 Då tog de upp stenar för att kasta på honom. Men Jesus dolde sig och gick ut från templet.