1 Och det hände sig under det följande att han då reste genom varje stad och by och förkunnade och evangeliserade omGuds rike. Och de tolv var med honom, 2 även några kvinnor som var botade från onda andar och sjukdomar: Maria som kallades Magdalén, från vilken sju demoner hade kommit ut, 3 och Johanna, hustru till Kuzas som var förman hos Herodes, och Susanna och många andra som betjänade dem utifrån det som var deras.

4 Men när det kom samman en stor skara, samt de som i stad efter stad gick till honom, sade han genom en liknelse: 5 ”Ut gick såningsmannen för att så sitt utsäde. Och under det att han sådde, föll en del vid vägen och trampades ner, och himlens fåglar åt upp det. 6 Och annat föll ner på klippan, och uppvuxet vissnade det, eftersom det inte hade fukt. 7 Och annat föll mitt bland törnena, och törnena växte upp tillsammans och förkvävde det. 8 Och annat föll i den goda jorden, och uppvuxet gjorde det gröda hundrafaldigt.” Sedan han sagt detta, ropade han: ”Den som har öron att höra med ska höra!”

9 Och sedan frågade honom hans lärjungar vad denna liknelse kunde vara. 10 Men han sade: ”Åt er är givet att känna Guds rikes mysterier. Men för de övriga är det i liknelser, för att de ska se och inte se, och höra och inte förstå.

11 Men detta är liknelsen: Utsädet är Guds ord. 12 Och de vid vägen är de som hör, sedan kommer djävulen och tar bort ordet från deras hjärta, så att de inte kommer till tro och blir frälsta. 13 Och de på klippan är de som när de hör med glädje välkomnar ordet, och dessa har ingen rot: för en tid tror de, och i prövningens tid avlägsnar de sig. 14 Och det som föll bland törnena, dessa är de som hör, och av bekymmer och rikedom och tillvarons njutningar kvävs de ihop medan de går och bär inte mogen frukt. 15 Men det i den goda jorden, dessa är de som med fint och gott hjärta hör ordet och håller fast och bär frukt i uthållighet.

16 Och ingen tänder en lampa och övertäcker den med ett kärl, eller sätter under en bädd. Nej, på lampstället sätter man den, så att de som kommer in ser ljuset. 17 För det finns inget dolt som inte ska bli uppenbart, och inget förborgat som aldrig ska bli känt och komma till det uppenbara. 18 Se därför upp hur ni lyssnar. För den som har, åt honom ska det ges. Och den som inte har, även det han tänker sig ha ska tas ifrån honom.”

19 Och dit till honom kom hans mor och bröder, och de kunde inte sammanträffa med honom för skarans skull. 20 Och det berättades för honom: ”Din mor och dina bröder står utanför och vill se dig.” 21 Men han svarade och sade till dem: ”Min mor och mina bröder? Det är dessa som hör och gör Guds ord.”

22 Och det hände sig på en av dagarna att han då steg i en båt med sina lärjungar och sade till dem: ”Låt oss fara över till andra sidan sjön.” Och de lade ut. 23 Men medan de seglade, somnade han ifrån.

Och det kom ner en storm med vind över sjön, och de började helt uppfyllas och vara i fara. 24 Och de kom fram och väckte honom och sade: ”Mästare, Mästare! Vi går förlorade!” Och väckt näpste han vinden och vattnets vågsvall, och de slutade och det blev ett lugn. 25 Och han sade till dem: ”Var är er tro?” Och de fruktade och var förundrade och sade till varandra: ”Vem är då denne? För även vindarna och vattnet beordrar han, och de hörsammar honom!”

26 Och de seglade ner till gerasenernas trakt, som är mittemot Galileen. 27 Men när han gick ur i land, mötte honom en man från staden som hade demoner. Och avsevärd tid hade han inte iklätt sig mantel, och han höll inte till i ett hus utan bland gravarna. 28 Och när han såg Jesus skrek han högt och föll ner för honom, och med väldig röst sade han: ”Vad mellan mig och dig, Jesus, Gud den Högstes Son? Jag bönfaller dig, plåga mig inte!”

29 Han hade nämligen instruerat den orena anden att komma ut ur mannen. För under långa tider hade den ryckt honom med sig, och han hade blivit hopbuntad med kedjor och fotbojor och vaktad, och rivit sönder bojorna och drivits av demonen ut i ödemarkerna. 30 Men nu frågade honom Jesus: ”Vad är ditt namn?” Och han sade: ”Legion.” För det hade farit in många demoner i honom. 31 Och de vädjade till honom att han inte skulle beordra dem att fara bort till avgrunden.

32 Men det fanns där en skock med åtskilliga svin som vallades på berget, och de vädjade till honom att tillåta dem att fara in i dessa. Och han tillät dem. 33 Och ut kom demonerna ur mannen och for in i svinen, och skocken stormade ner från branten i sjön och förkvävdes.

34 Men när de som vallade såg det som hade hänt, flydde de och berättade i staden och på fälten. 35 Och man gick ut för att se det som hade hänt. Och de kom till Jesus och fann mannen från vilken demonerna kommit ut sitta påklädd och sansad vid Jesu fötter, och de fruktade. 36 Och de som hade sett berättade för dem hur han som varit demoniserad blev frälst. 37 Och då frågade honom hela mängden från gerasenernas trakt där omkring omhan kunde gå bort från dem, för av stark fruktan var de ansatta. Och han steg i båten och återvände.

38 Men då bönföll honom mannen från vilken demonerna hade kommit ut om att få vara med honom. Men han släppte iväg honom och sade: 39 ”Återvänd till ditt hus och skildra vad Gud har gjort för dig.” Och han gick iväg, och över hela staden förkunnade han vad Jesus hade gjort för honom.

40 Men vid det att Jesus återvände välkomnade honom skaran, för alla var i förväntan på honom. 41 Och se: det kom en man vars namn var Jairos, och denne var ledare för synagogan. Och han föll ner vid Jesu fötter och vädjade till honom att komma till hans hus. 42 För han hade en enfödd dotter, ungefär tolv år, och hon höll på att dö.

Men under det att han begav sig, höll skarorna på att kväva ihop honom. 43 Och en kvinna som hade varit i blodflöde sedan tolv år, som [hos läkare hade gjort slut på alla tillgångarna och] inte av någon mäktat bli botad, 44 kom fram bakifrån och rörde vid hörntofsen på hans mantel. Och genast stannade hennes blodflöde.

45 Och Jesus sade: ”Vem var det som rörde mig?” När alla nekade sade Petrus: ”Mästare, skarorna ansätter dig och pressar sig på.” 46 Men Jesus sade: ”Någon rörde mig. För jag kände kraft som gått ut från mig.” 47 Och när kvinnan såg att hon inte undgått upptäckt, kom hon darrande fram. Och hon föll ner för honom, och av vilken orsak hon hade rört honom berättade hon inför allt folket, och hur hon blivit helad genast. 48 Och han sade till henne: ”Dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid.”

49 Medan han ännu talar, kommer en från synagogföreståndaren och säger att: ”Din dotter har dött. Besvära inte Läraren mer.” 50 Men Jesus hörde det och svarade honom: ”Frukta inte! Bara tro, och hon ska bli frälst.” 51 Och kommen till huset lät han ingen gå in med honom utom Petrus och Johannes och Jakob, och flickans far och mor. 52 Och alla grät och slog sig själva över henne. Men han sade: ”Gråt inte. För hon har inte dött, utan sover.” 53 Och de skrattade åt honom, då de visste att hon dött.

54 Men han grep hennes hand och ropade och sade: ”Flicka, res dig!” 55 Och hennes ande vände om, och hon stod genast upp. Och han förordnade för henne att ges något att äta. 56 Och hennes föräldrar var utom sig. Men han instruerade dem att inte till någon säga det som hade hänt.