1 Och när han gick ner från berget följde honom stora skaror. 2 Och se, en spetälsk kom fram och tillbad honom och sade: ”Herre, om du vill, kan du rena mig.” 3 Och han räckte ut handen och rörde vid honom och sade: ”Jag vill. Var renad!” Och direkt renades hans spetälska.

4 Och då säger honom Jesus: ”Se till att du inte till någon säger det. Nej, bege dig, visa dig för prästen och frambär den äregåva som Mose har förordnat, till ett vittnesbörd för dem.”

5 När han gick in i Kafarnaum, kom det fram till honom en centurion som vädjade till honom 6 och sade: ”Herre, min gosse är liggande i huset förlamad, förskräckligt plågad.” 7 Och han säger till honom: ”Jag ska komma och bota honom.” 8 Och centurionen svarade och sade: ”Herre, jag är inte förtjänt att du går in under mitt tak. Men säg bara till med ett ord och min gosse blir helad. 9 För även jag är en människa under auktoritet och har under mig soldater, och jag säger till den: Gå, och han går, och till en annan: Kom, och han kommer, och till min fasttjänare: Gör detta, och han gör det.”

10 Och när Jesus hörde det, blev han förundrad och sade till dem som följde: ”Amen, jag säger er: Hos ingen har jag funnit en så stor tro i Israel. 11 Och jag säger er att många från öst och väst ska komma och luta sig till bords med Abraham och Isaak och Jakob i himlarnas rike. 12 Men rikets barn ska kastas ut i det yttre mörkret. Där blir gråten och tändernas gnissel.”

13 Och Jesus sade till centurionen: ”Bege dig. Som du trott ska det ske för dig.” Och helad blev [hans] gosse i den stunden.

14 Och Jesus kom till Petrus hus och såg hans svärmor liggande och febrig. 15 Och han rörde vid hennes hand, och då lämnade henne febern. Och hon reste sig och började betjäna honom.

16 Men när det blev kväll, förde man fram till honom många demoniserade. Och han drev ut andarna med ett ord, och alla som hade det illa botade han, 17 för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten Esaias, som sade: Han tog våra sjukdomar och barvåraåkommor.

18 Men när Jesus såg en skara omkring honom, befallde han att man skulle fara bort till andra sidan havet. 19 Och det kom fram en skriftlärd och sade till honom: ”Lärare, jag ska följa dig vart du än går iväg.” 20 Och då säger honom Jesus: ”Rävarna har lyor, och himlens fåglar bon. Men Människosonen har ingenstans han lutar huvudet.”

21 Och en annan av [hans] lärjungar sade till honom: ”Herre, tillåt mig att först gå bort och begrava min far.” 22 Men Jesus säger till honom: ”Följ mig. Och låt de döda begrava sina egna döda.”

23 Och när han steg i båten följde honom hans lärjungar. 24 Och se, en väldig bävning kom på havet, så att båten började övertäckas av vågorna. Men han sov. 25 Och de kom fram och väckte honom och sade: ”Herre, fräls! Vi går förlorade!” 26 Och han säger till dem: ”Varför är ni fega, ni klentrogna?” Sedan reste han sig och näpste vindarna och havet, och det blev ett väldigt lugn. 27 Och människorna var förundrade och sade: ”Vad för en är denne? För även vindarna och havet hörsammar honom!”

28 Och när han kom till andra sidan, till gadarenernas trakt, mötte honom två demoniserade som kom ut från gravarna, så väldigt besvärliga att ingen mäktade att gå förbi på den vägen. 29 Och se, de skrek och sade: ”Vad mellan oss och dig, Guds Son? Har du kommit hit i förtid för att plåga oss?”

30 Men där fanns långt ifrån dem en skock med många svin som vallades. 31 Och demonerna vädjade till honom och sade: ”Om du driver ut oss, sänd oss till svinskocken.” 32 Och han sade till dem: ”Bege er!” Och de kom ut och for bort in i svinen, och se: hela skocken stormade ner från branten i havet och dog i vattnen.

33 Och de som vallade flydde, och ivägkomna in i staden berättade de allt, även det om de demoniserade. 34 Och se: hela staden kom ut, Jesus till mötes. Och när de såg honom, vädjade de att han skulle gå vidare från deras område.