1 Vid den tiden gick Jesus på sabbaten genom sädesfälten, och hans lärjungar blev hungriga och började rycka av ax och äta. 2 Men fariseerna såg det och sade till honom: ”Se: dina lärjungar gör det som inte är tillåtet att göra på sabbaten.” 3 Men han sade till dem: ”Har ni inte läst vad David gjorde när han blev hungrig, och de som var med honom? 4 Hur han gick in i Guds hus, och framsättningens bröd åt de, det som inte var tillåtet för honom att äta eller för de som var med honom, utom bara för prästerna.

5 Eller har ni inte läst i lagen att på sabbaten profanerar prästerna i templet sabbaten och är skuldlösa? 6 Och jag säger er att något större än templet är här. 7 Men om ni hade förstått vad detta är: Barmhärtighet vill jag och inte offer, hade ni inte fällt de skuldlösa. 8 För Människosonen är Herre över sabbaten.”

9 Och han gick vidare därifrån och kom till deras synagoga, 10 och se: en människa som hade en skrumpen hand. Och de frågade honom och sade: ”Om det är tillåtet på sabbaten att bota?”, för att anklaga honom. 11 Och han sade till dem: ”Vem av er skulle vara en människa som har ett enda får, och om detta faller på sabbaten i en grop, ska han då inte gripa det och resa upp? 12 Hur mycket viktigare är då en människa än ett får? Alltså är det tillåtet på sabbaten att göra väl.” 13 Sedan säger han till människan: ”Räck ut din hand.” Och han räckte ut den, och den blev återställd frisk som den andra.

14 Men ut gick fariseerna och tog beslut mot honom för att förgöra honom. 15 Men Jesus förstod och drog sig undan därifrån.

Och det följde honom många [skaror], och han botade dem alla. 16 Och han näpste dem, att de inte skulle göra honom uppenbar, 17 för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten Esaias, som sade:

22 Sedan fördes det fram till honom en demoniserad blind och stum, och han botade honom så att den stumme talade och såg. 23 Och alla skarorna var utom sig och sade: ”Inte är väl denne Davids son?” 24 Men fariseerna hörde det och sade: ”Den där driver inte ut demonerna utom med Beelzebul, demonernas furste.”

25 Men han förstod deras reflektioner och sade till dem: ”Varje rike delat mot sig självt blir ödelagt, och varje stad eller hus delat mot sig självt kommer inte att bestå. 26 Och om Satan driver ut Satan, har han mot sig själv blivit delad. Hur ska då hans rike bestå? 27 Och om jag med Beelzebul driver ut demonerna: era söner, med vem driver de ut? Därför blir de era domare. 28 Men om det är med Guds Ande jag driver ut demonerna, då har Guds rike nått till er.

29 Eller hur kan någon gå in i den starkes hus och rycka hans kärl, om han inte först binder den starke? Och sedan ska han länsa hans hus. 30 Den som inte är med mig är mot mig, och den som inte samlar med mig skingrar.

31 Därför säger jag er: All synd och hädelse ska förlåtas människorna. Men Andens hädelse kommer inte att förlåtas. 32 Och den som säger ett ord mot Människosonen, det ska förlåtas honom. Men den som säger det mot den heliga Anden, det kommer inte att förlåtas honom, varken i denna eon eller i den kommande.

33 Gör antingen trädet gott och dess frukt god, eller gör trädet ruttet och dess frukt rutten. För från frukten känns trädet. 34 Huggormsyngel! Hur kan ni tala gott när ni är onda? För ur hjärtats överflöd talar munnen. 35 Den goda människan kastar ur sin goda skattgömma fram goda ting. Och den onda människan kastar ur sin onda skattgömma fram onda ting.

36 Men jag säger er att varje overksamt ord som människorna kommer att tala, för det ska de avge räkenskap på domens dag. 37 För utifrån dina ord ska du förklaras rättfärdig, och utifrån dina ord ska du bli fälld.”

38 Då svarade honom några av de skriftlärda och fariseerna och sade: ”Lärare, vi vill från dig se ett tecken.” 39 Men han svarade och sade till dem: ”Ett ont och äktenskapsbrytande släkte söker ett tecken. Och ett tecken ska inte ges det, utom profeten Jonas tecken. 40 För såsom Jona var i havsmonstrets buk tre dagar och tre nätter, så ska Människosonen vara i jordens hjärta tre dagar och tre nätter.

41 Ninevitiska män ska uppstå vid domen med detta släkte och fördöma det. För de ändrade sinne vid Jonas förkunnelse, och se: något större än Jona är här. 42 Söderns drottning ska resa sig vid domen med detta släkte och fördöma det. För hon kom från jordens ändar för att höra Solomons vishet, och se: något större än Solomon är här.

43 Men när den orena anden kommer ut ur människan, går den genom vattenlösa platser och söker ro och finner ingen. 44 Då säger den: Till mitt hus ska jag vända om, varifrån jag kom ut. Och den kommer och finner det ledigt, sopat och tillsnyggat. 45 Då går den och tar med sig sju andra andar ondare än sig själv, och de går in och bosätter sig där. Och då blir det sista för den människan värre än det första. Så ska det bli också för detta onda släkte.”

46 Medan han ännu talade till skarorna, se: hans mor och bröder stod utanför och sökte tala med honom. 47 [Och någon sade till honom: ”Se: din mor och dina bröder utanför står och söker tala med dig.”] 48 Men han svarade och sade till den som talade till honom: ”Vem är min mor? Och vilka är mina bröder?” 49 Och han räckte ut sin hand mot sina lärjungar och sade: ”Se: min mor och mina bröder. 50 För den som gör viljan hos min Far i himlarna, han är min bror och syster och mor.”